Herr talman!
Elda under din vrede med maktens nyheter
Dämpa inte din smärta över livet som stjäls
ifrån oss
Trösta inte din sorg över världen som våldtas
inför våra ögon
Elda under din vrede
Så skriver Ingrid Sjöstrand i sin dikt som heter just
Elda under din vrede, och jag tror att det vi måste
göra just är att elda under vår vrede.
För nog är det märkligt att Sveriges valda ombud i
denna riksdag fattar beslut som innebär att vi kommer
allt längre bort från solidaritet och det vi kan kalla
ekologisk balans. Det är ju faktiskt det som sker, det
är faktiskt det som har skett under hösten, och det är
faktiskt det som riskerar att hända under våren. Det
visar att man har en dålig kompass.
Jag menar att kompassen måste vara riktad mot ett
mål som sammanfattas i ordet solidaritet. Solidaritet
med tredje världen innebär inte att man sänker bistån-
det. Solidaritet med kommande generationer innebär
inte att man i FN börjar tveka när det gäller kärnvapen
och säger att kärnvapenhot nog inte är något brott mot
mänskliga rättigheter. Det är inte solidaritet. Solidari-
tet mot kommande generationer och mot naturen är
inte att fatta det ena beslutet efter det andra som leder
bort från ett uthålligt samhälle. Men det är just det
som det paket som Socialdemokraterna och Vänstern
har enats om gör, och det är tragiskt.
I övrigt är det litet lustigt att få höra Carl Bildt och
Ingvar Carlsson stå och skälla på varandra, precis som
i valrörelsen. De skyller på varandra som barn i en
sandlåda. Men det mesta var ni ju så överens om, de
stora greppen var ni ju - ungefär - överens om. Ni var
ju överens.
Skattereformen, med ett gigantiskt underskott som
följd, och de stora skattesänkningarna - detta var ni
överens om. Skattesänkningarna var ni överens om.
Kronans knytning till ecun, med gigantiska kost-
nader som följd - det var ni överens om.
Nedmonteringen av spelregler, alla spelregler för
marknaden - det var ni överens om, eftersom det
skulle innebära att kapitalet fick flöda fritt och allt
skulle bli så jättebra. Men så blev det inte. Plockar
man bort alla spelregler för den s.k. marknaden, flyt-
tar man också makten från politiskt valda församling-
ar till kapitalvalda. Det här står klart för alla, åtmins-
tone alla som har läst den stora Maktutredningen.
Och sedan medlemskapet i EU, med en kostnad på
20 miljarder som följd - det motsvarar för övrigt hela
barnbidraget.
Dessutom har det funnits en förfärande stor enig-
het om att militären skall äta oss ur huset. De flesta av
er har väl egentligen vägrat att i tid se över socialför-
säkringssystemet. Jag är glad att Socialdemokraterna
nu är på väg att minska anslagen till det militära för-
svaret. Jag hoppas att man kan skära ännu mer.
Jag ser fyra stora utmaningar inför nästa år.
Vi måste börja skatteväxla, så att det som är lång-
siktigt hållbart också blir kortsiktigt lönsamt. Jag fick
inget svar på om Ingvar Carlsson vill ta emot den
fantastiska julklapp som vi ger honom, den julklapp
som innebär att han skulle kunna bli historisk som
nytänkare genom att vara den som först tog rejäla steg
mot skatteväxling, det som hela den internationella
ekonomiska miljödebatten handlar om.
Han skulle också kunna bli historisk genom att ta
de första stegen mot kärnkraftsavveckling. Det skulle
kunna stå i historieböckerna att Ingvar Carlsson var
den som tog stegen mot kärnkraftsavvecklingen. Det
vore något!
Jag tror också att det vore bra om Ingvar Carlsson
tog chansen att se framåt när det gäller arbetstiden.
Arbetstiden på 40 timmar är nämligen ingen naturlag.
Jag vet att det också inom socialdemokratin finns
många som tycker att vi måste minska arbetstiden.
Därför undrar jag hur Ingvar Carlsson ser på det vi
kan kalla kontrollstationen, dvs. att vi sänker arbetsti-
den åtminstone till 35 timmar om vi inte vid nästa
årsskifte har nått ner till en dräglig arbetslöshet - eller
åtminstone till en arbetslöshet på 7-8 %.
Detta ger kanske inte så många jobb, säger Bengt
Westerberg. Nej, det är riktigt att det inte fyller upp
fullt ut. Man kan säga att ungefär 30 % av den frilag-
da tiden fylls på med nya människor, så det fylls inte
upp fullt ut. Jag håller med om det. Men det finns
ingenting som säger att 40 timmars arbetsvecka är det
absoluta, för all tid givna. Man måste anpassa nor-
malarbetstiden till verkligheten. Det är ett sätt att låta
marknaden ta ett litet större ansvar. Slår staten och
politikerna fast en normalarbetstid på 40 timmar och
arbetet inte räcker till, då får staten sedan skjuta till
och bli städgumma när arbetslösheten blir för stor.
En annan utmaning under det närmaste året är
marknaden. Jag hänvisade tidigare till ett TV-program
där Ingvar Carlsson sade att han förstod vår kritik mot
marknaden och att han faktiskt var villig att ta kontak-
ter, att internationellt ta initiativ för att ställa upp
spelregler för marknaden. Gäller det fortfarande? Det
vore väldigt bra.
Jag hoppas att vi nästa år kan få debatter om två
andra mycket stora frågor. Den ena är GATT-avtalets
innehåll, där vi måste ställa sociala krav och få mil-
jöklausuler. Jag hoppas framför allt att vi får en rejäl
debatt i denna kammare om den andra, som är vår
nästa stora ödesfråga, ännu större än EU-frågan,
nämligen gentekniken. Det är en ödesfråga större än
nästan alla andra.