Fru talman! Det sägs att vi måste ta tiden i anspråk
för att diskutera de här frågorna. Det håller jag med
om. Det är väl bra. Men tänk om vi hade kunnat ta
den här tiden i anspråk till att försöka få till stånd en
konstruktiv diskussion!
Jag har försökt att följa den här debatten i kamma-
ren under hela dagen. Och jag har inte funnit något
annat än att det har varit en väldig massa sådana här
skyttegravsargument som har förekommit hela tiden.
Det finns knappt någon ledamot över huvud taget som
har försökt att tänka några nya konstruktiva tankar.
Det är bara att konstatera att det finns en väldigt
bred majoritet för Amsterdamfördraget här i kamma-
ren. Det loppet är såvitt jag har förstått mer eller
mindre kört. Och det är riktigt, som jag har under-
strukit tidigare, att Amsterdamfördraget ryms inom
ramen för de svenska grundlagarna.
Samtidigt har jag också velat peka på att det här
inte är det sista fördraget. Det kommer att komma fler
sådana här fördrag. Tänk om vi då i stället hade kun-
nat använda den här debatten till att försöka vara
konstruktiva och finna former för hur vi skall hantera
den här typen av frågor framdeles. Det är, som jag har
sagt, inte det sista fördraget.
Jag inte en sådan person som är särskilt glad i att
stup i ett ha folkomröstningar. Jag tycker att vi borde
ha en konkret diskussion om huruvida det finns andra
möjligheter att skapa förutsättningar för att få en
folklig debatt kring EU-frågorna. Det är naturligtvis
helt otillfredsställande att vi bara vart femte år, inför
de här valen till EU-parlamentet, skall ha en debatt
kring Europafrågorna.
Det är som jag har försökt säga i talarstolen: Här
har naturligtvis regeringen ett stort ansvar för att
försöka hjälpa till att skapa de demokratiska former
som behövs för att man skall kunna få till stånd en bra
debatt. Men även Folkrörelsesverige har sitt ansvar -
liksom de politiska partierna - för att det skall bli en
bra, konkret, demokratisk debatt kring viktiga frågor.