Fru talman! Hasch i coffeeshops, metadonförsök
och gratis heroin - skall det blir Sveriges framtid?
Varför ställer jag denna provocerande fråga? Jo,
jag frågar mig hur artikel 129 i Amsterdamfördraget,
vilken innefattar olika hälsofrågor, på sikt kommer att
påverka Sveriges självbestämmande på narkotikaom-
rådet. Vi vet att Sverige och Norden har en mer re-
striktiv inställning till droger än övriga EU-länder.
Risken finns att vi blir överkörda av de liberala kraf-
ter i EU som tenderar att bli starkare och starkare.
Titta här! Vet ni vad jag håller i min hand? Jo, det
är ett reklamblad för cannabis. Det här bladet har
kommit med posten till riksdagen. Vem ligger bakom
det? De kallar sig för SCR, en svensk utlöpare till
drogliberalerna i EU. Här kan man läsa förskönande
och förhärligande ordalag om "sinnesvidgande dro-
ger" som "kan frigöra folk, kan bidra till att vi börjar
respektera oss själva, varandra och planeten vi bor
på".
Det här ser jag som ett hot mot den inre miljön -
ett andligt Tjernobyl! Och hur skall de som saboterat
sin inre miljö kunna hantera den yttre miljön och
respektera den jord vi bor på?
Det är upprörande om dessa åsikter får tillfälle att
slå rot hos ungdomarna i Sverige. Vi kan bara ana
vilken själslig miljöförstöring det skulle bli. Vi som
har kämpat i den här riksdagen för att skärpa lagstift-
ningen kring narkotika och syntetiska droger kan bara
ana oss till vilken lavin som kommer farande mot oss.
Det sägs att Body Shop och Lufthansa står bakom
den här kampanjen, men det är lögn. Lufthansa har
dementerat, och Body Shop har t.o.m. polisanmält
den anonyma organisationen, som uppmanar folk att
skicka in 150 kr som stöd på ett icke offentligt postgi-
ronummer.
Fru talman! Så sent som för två veckor sedan
deklarerade man från den här talarstolen att Sverige
måste fortsätta att aktivt driva sin inställning i narko-
tikafrågor internationellt, bl.a. inom FN, Europarådet,
nordiskt samarbete och i EU. Men hur skall det gå till
om vi överlåter besluten till EU?
Det ligger starka krafter bakom en avkriminalise-
ring av lätta droger i EU. Multimiljardären George
Soros nämns som en av dessa krafter, liksom vissa
EU-politiker som profilerat sig genom att gå ut och
själva sälja knark på gatan. Det här handlar helt enkelt
om en marknad, om business. Intensiv lobbyverksam-
het bedrivs inne i EU-parlamentet. Man har t.o.m. ett
rum där CORA sitter, dvs. den organisation som vill
avkriminalisera lätta droger. CORA har t.o.m. skickat
ut post med parlamentets brevhuvud. Efter en aktion
från svenska parlamentariker blev det åtminstone slut
på detta, dvs. att det skickades ut post från EU-
parlamentet som förespråkade legalisering av lätta
droger.
Det otäcka är att man kan se en tydlig tendens:
Samma krafter som står bakom liberalisering när det
gäller droger återfinns också bakom legalisering av
prostitution. Är det detta som kallas frihet för indivi-
den och respekt för oss själva?
EU är ingen välfärdsunion utan en marknadsuni-
on. Den står för nedrustning av välfärden och upp-
rustning av försvaret utåt mot tredje världen, mot
fattiga och nödlidande.
Muren som en gång revs - Berlinmuren - har
byggts upp igen, osynlig, i och med Amsterdamför-
draget. Men denna gång är det EU som inte släpper in
flyktingar. Friheten är för de rika och stora, inte för de
fattiga och små.
Dessutom innebär Amsterdamfördraget att Sverige
avhänder sig sin suveränitet på handelsområdet. Det
är kommissionen som för vår, dvs. unionens, talan
både i världshandelsorganisationen och i andra han-
delspolitiska sammanhang. Kommissionen kommer i
framtiden att kunna sluta handelsavtal som omedel-
bart kommer att träda i kraft utan att medlemsländer-
na får chansen att själva ta ställning i frågan på natio-
nell nivå. Den kommer att ges ensamrätt att förhandla
även på områden som tjänstehandel, immaterialrätt
och direktinvesteringar för att effektivisera relationer-
na.
EU:s handelspolitik har orsakat stora skador, både
i form av försämringar för konsumenter i Sverige och
i form av utsugning av tredje världen. Att Sverige ger
upp all solidaritet med tredje världen för att i stället
ställa sig bakom de forna kolonialländernas handels-
politik är ett bakslag utan like, anser vi i Miljöpartiet.
Jag vill också nämna något om Euratomfördraget.
Miljöpartiet anser att det är föråldrat och inte passar
in i ett ekologiskt hållbart samhälle. Att utveckla
kärnkraften och låta alla inom unionen ha tillgång till
klyvbart material är inte något som vi förespråkar.
Tvärtom vill vi avveckla kärnkraften globalt. All
kärnkraft är farlig, även den svenska, vilket vi fick
veta i morse när vi läste i tidningarna om Oskars-
hamn 2 och om att också Barsebäck har en så dålig
beredskap. Men jag har tidigare stått här i kammaren
och talat om osäkerheten i de svenska kärnkraftverken
och att den kan variera med faktor 100.
Jag vill understryka att vi i Miljöpartiet också är
oroliga för det Euratomdirektiv om friklassning,
96/29, av radioaktivt material som är på gång att
undertecknas. Kommer vi med detta förslag att få
produkter med radioaktivitet, t.ex. i leksaker, mat och
andra varor? Vad betyder Euratomdirektivet i prakti-
ken? Direktivet undantar svagt radioaktivt material
från reglering. Stora mängder avfall får spridas fritt -
deponeras, återvinnas och återbrukas - utan att det
ens anmäls. Det handlar om låga strålningsnivåer,
men material som friklassats kan innehålla heta och
t.o.m. högaktiva partiklar. Ingen kan veta var de ham-
nar. Radioaktivt material får brännas som sopor eller
lämpas ut i landskapet som fyllnadsmaterial. Vi ut-
sätts därigenom för strålning genom förbränningsga-
ser och sot eller dammpartiklar i luften. Dessa kan vi
andas in eller svälja. Om en het partikel fastnar i
kroppen kan den göra mycket stor skada. Direktivet
förbjuder avsiktlig tillsats av återvunnet radioaktivt
avfall i tillverkning av konsumtionsvaror. Men med
okontrollerad spridning kan sådant material ändå dyka
upp i t.ex. konservburkar och leksaker utan att någon
vet om det.
Jag kan inte se att vi blir mer skyddade som kon-
sumenter, vilket utrikesministern sade, genom Ams-
terdamfördraget. Detta framhävs också i betänkandet.
Tvärtom flyttar man makten från konsumenterna till
EU:s stats- och regeringschefer som inte har sina
väljare i Bryssel. Och ingenting tyder på att en majori-
tet av EU:s medlemsfolk drömmer om ett Europas
förenta stater. De flesta opinionsundersökningar tyder
snarare på motsatsen. Skepsisen mot ett allsmäktigt
EU är utbredd.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservationer-
na 19 och 28.