Fru talman! Det är alldeles uppenbart att risken att
bli sjuk varierar under olika delar av livet. Det kan
vara så att man bedömer att man under en viss tid inte
behöver vara med i försäkringen, medan det är en
självklarhet att vara med t.ex. när man är äldre. Det är
alltså inte fråga om en tvingande avgift, utan det är
fråga om en bedömning - precis som när det gäller
allt annat. Trafikförsäkringen kan kanske mera ses
som en tvingande avgift.
Kostnadskontroll har jag sagt att man måste ha.
Men innan man börjar ransonera och beskära måste
man se till att de medel som vi satsar används effek-
tivt. Det är det man inte gör. Det är väsentligt att detta
är det första steget, att man inte börjar ransonering
och beskär människornas rättigheter.
Alla register har driftskostnader och betjänings-
kostnader. Jag kan bara säga: Titta i motionen ytterli-
gare.
Jag har en fråga om det systemskifte som social-
demokraterna är inne på när det gäller tandvårdsför-
säkringen. Man säger att man skall prioritera den
förebyggande vården hos unga och friska. Där skall
de ekonomiska resurserna sitta. Vi brukar annars vara
ense om att de som nu blir sjuka, lidande och skadade
måste komma först när vi gör prioriteringar. Skall det
överföras till vården att det är förebyggande vård som
skall få alla pengar, så att vi satsar på kost, motion
och hälsoundersökningar medan den som blivit sjuk
och behöver by pass själv får betala i större utsträck-
ning? Betyder ändringen i tandvårdssynen att man går
från det etiska att det är den sjuke som i första hand
skall ha hjälp till att säga att vi skall förebygga och de
sjuka får betala?