Fru talman! Det går ju inte, Sven Bergström, att
svara att 20 nya beslut, 30 nya beslut eller 40 nya
beslut skulle vara ett mätbart mål för detta. Samhället
är ju inte statiskt. Vår omvärld förändras, och Sverige
förändras. Vi kan inte ange ett mätbart mål på den här
punkten.
Sedan tycker jag att man skall vara litet varsam
med begreppet överstatlighet. Jag tror att det Sven
Bergström menar är beslut med kvalificerad majoritet.
Det är dock inte detsamma som överstatlighet. I
överstatlighet skall även andra komponenter byggas
in. När Amsterdamfördraget har börjat gälla fattar vi
t.ex. beslut i andra pelaren, utrikes- och säkerhetspo-
litik, med kvalificerad majoritet, men det innebär inte
att andra pelaren blir överstatlig. Det finns andra
funktioner som också måste hängas på, menar jag, för
att man med en strikt tolkning skall kunna säga att en
fråga övergår till överstatlighet. Det handlar t.ex. om
domstolsförfarande, rättstillämpning, rättsvårdande
instanser och om kommissionens kontrollmakt. Vi
måste alltså hålla isär de här begreppen.
Min uppfattning är dock framför allt att det många
gånger är en praktisk fråga. Sven Bergström nämnde
själv sysselsättningen och öppenheten. Det är bra att
vi får in kapitel om det. Men hur skulle öppenheten
fungera, Sven Bergström, om vi inte hade haft över-
statlighet på något område? Då skulle ett land kunna
säga: Nej, vi vill nog inte ha någon öppenhet på den
här punkten. Nog skulle det vara bra om vi andra då
kunde säga till det landet: Jo, vi skall visst ha öppen-
het vad det gäller EG:s och EU:s institutioner på den
punkten. Skulle inte det vara bra? Eller är det också
ett omöjligt steg mot mer överstatlighet?