Fru talman! För varje politiskt och ekonomiskt
system finns det en, låt oss kalla det livscykel. Sådana
perioder kan vara långa, t.ex. det faraoniska Egypten
eller det romerska riket. De kan också vara betydligt
kortare. Det har vi naturligtvis sett i modern historia.
Vad gäller livslängden för den europeiska unionen är
jag inte så säker, men jag tror att den kommer att vara
ganska kort.
Om vi tittar närmare på EU:s framväxt och varför
det kom till kan jag konstatera att det som var heder-
värt naturligtvis var strävandena att omfattande väp-
nade konflikter inte skulle äga rum i Europa framöver
och hur man skulle hitta en sådan konstruktion. EU
har förvisso den rollen. Men det är min övertygelse att
vi också hade kunnat hitta andra konstruktioner.
Den ekonomiska och politiska sammanslutning
vars syfte är att Europa skall bli en stormakt är inte
självklart gynnsam för freden i en mer vid mening.
Om vi tror att varje stormakt också förr eller senare
manifesterar sin ställning med militära medel tror jag
att denna slutsats är uppenbar. Ett av Vänsterpartiets
argument för att säga nej i folkomröstningen var de
säkerhetspolitiska konsekvenserna av en union som
inte bygger på samverkan mellan självständiga stater
utan på en mer övernationell kompetens.
Därmed, fru talman, är vi inne på den gemensam-
ma utrikes- och säkerhetspolitiken och på sikt en
gemensam försvarspolitik. Det har ofta sagts att det
här är någonting som kommer att gå långsamt. Det
kommer att stöta på många svårigheter. Vi behöver så
att säga inte planera för det när vi fortfarande hävdar
att Sverige är alliansfritt. Men varje steg som har
tagits i Europeiska unionens utveckling går entydigt i
den riktningen. Vi kan kalla de stegen små och var för
sig betydelselösa. Men riktningen är klar. I den
komplicerade situation som Europeiska unionens
förändring utgör tror jag att det är utomordentligt
viktigt att behålla detta perspektiv för att man inte
skall gå alldeles vilse.
Västeuropeiska unionen kommer, bl.a. med Ams-
terdamfördraget, att knytas närmare och i formell
mening fastare till EU. I populära framställningar
hävdas det ofta - jag vet inte om detta i formell me-
ning är riktigt och odiskutabelt - att VEU är gångjär-
net mellan EU och Nato. Det som karakteriserar ett
gångjärn är att det är en fast förbindelse, om än i viss
mån flexibelt, åtminstone i ett led. Detta är enligt mitt
sätt att se ett tecken på den bindning till stormakt-
spolitiken som Sverige som alliansfri nation bör und-
vika.
Skall man förenkla det ytterligare kan man säga att
mitt parti står för en ordning vad gäller säkerheten där
vi konsekvent gynnar FN och OSSE när det gäller att
skapa säkerhet, inte bara i Europa utan i världen. Vi
kan konstatera att den här vägen inte är lätt. Den
kommer att vara svår. Men det är ingen anledning att
släppa målet eller att säga att detta inte är en uppgift
värd att kämpa för.
Vad är det som gör att USA konstrar med sin be-
talning till FN-systemet, även om man bidrar nog så
mycket? Utan USA:s medverkan skulle FN ha betyd-
ligt mindre möjligheter än i dag. Men man använder
dock ekonomin som ett påtryckningsmedel i FN:s
löpande verksamhet.
Däremot finns det inte samma högljudda krav i
kongressen på att stödet till Nato bör minskas eller
upphöra. Vad är anledningen till det? Ja, det är själv-
klart att man ser Nato som ett verksamt instrument för
sina intressen. Och i många stycken kan FN-systemet
aldrig bli detta instrument.
Sammanväxningen mellan Europeiska unionen,
Västeuropeiska unionen och Nato betraktar jag alltså
utifrån Sveriges position som en alliansfri nation som
på sikt omöjlig.
I dag har vi en konstruktion med observatörskap.
Observatörskapets nästa steg är en fastare knytning.
Även detta kommande lilla steg kommer förmodligen
en politisk majoritet i Sverige - jag hoppas givetvis
att det blir en minoritet, men om vi räknar med den
nuvarande situationen - att hävda är möjlig att ge-
nomföra även för en alliansfri stat som Sverige. Det
konsekventa vore att lämna observatörskapet i VEU.
Redan i dag är det inte förenligt med svensk alliansfri
politik.