Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall till bara reservation nr 1.
Under förra mandatperioden genomfördes den största översynen som Sverige skådat på många herrans år när det gäller regelverket för bostadsbyggande. Det lyftes på varje sten i arbetet med att ta bort hinder som ligger i vägen för ökat bostadsbyggande i Sverige. En bombmatta med förslag till åtgärder hamnade på riksdagens bord under våren 2014. Det handlade bland annat om enklare regler för att bygga student- och ungdomsbostäder, åtgärder som förenklar planprocessen och åtgärder som gör det lättare att bygga i täta stadsmiljöer.
Alliansregeringen hade ett tydligt fokus på planprocessen, på vägen från idé till byggstart. Denna väg är i Sverige snårig som en kostig kantad av diken och hinder. Några förslag sänktes då av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern och Sverigedemokraterna. Dessa förslag lade vi nu återigen i en alliansmotion. Tre färdiga lagförslag läggs i dag fram på riksdagens bord. Jag beklagar att de inte går igenom, för plan- och bygglagen behöver utvecklas. Kristdemokraterna och övriga Alliansen kommer att fortsätta ha fokus på regelförenklingar för att snabba på byggprocessen. Planering och byggande måste och kan bli enklare och snabbare.
Med anledning av motionsförslagen finns i betänkandet fyra tillkännagivanden till regeringen. Det gäller frågor om privat initiativrätt till detaljplan, reduktion av bygglovsavgiften, riktvärden för trafikbuller och tillgänglighetskrav för studentbostäder.
Jag vill börja med bullerreglerna. Dessa har jag bullrat rejält om. Och så kom de äntligen, väldigt försenade och ack så försiktiga. Därför är det en viktig markering att majoriteten i riksdagen vill gå längre.
Herr talman! I vårt grannland Norge kan antingen en kommun eller en byggherre ta initiativ till ett byggprojekt. Att initiativet kommer från privat håll är väldigt vanligt. I de största städerna är det på det sättet i en absolut majoritet av fallen. Byggherren har en lagreglerad rätt att lägga fram ett planförslag och få det prövat av kommunen.
Den svaga översiktsplaneringen är en brist i det svenska systemet. På sikt bör den stärkas, och då är införandet av en initiativrätt för privata intressen även i Sverige ett sätt att komma åt problemet med kommuner som segdrar planbesked och planer.
Jag ser också fram emot att regeringen lyssnar på de andra tillkännagivandena och utarbetar ett förslag om att bygglovsavgiften ska minska om en kommun inte meddelar beslut i tid, samt att regeringen utreder möjligheterna för att göra lättnader i tillgänglighetskraven för studentbostäder.
Herr talman! Det finns mycket att göra för att få en fungerande bostadsmarknad. Det handlar inte minst om åtgärder för att skapa ökad rörlighet på bostadsmarknaden och åtgärder för att stärka den sociala hållbarheten. Det är inga enkla nötter att knäcka. Men vem har sagt att det behöver vara enkelt? Även om många av de åtgärder som beslutades under förra mandatperioden skapade debatt är det ingenting emot vad de frågor som återstår att lösa riskerar att göra.
Problemet är att utbudsökningen och efterfrågan inte möter varandra. Bostadsmarknaden är inte en marknad där det finns en produkt för alla. Ett annat problem är hur vi ska skapa ökad rörlighet på bostadsmarknaden. I bakgrunden skvalpar naturligtvis diskussionen om amorteringskrav, även om de just nu har lagts på is. Många kritiska röster har dock höjts under året och sagt att dessa riskerar att göra så att en redan ganska orörlig bostadsmarknad avstannar helt.
Unga har i många fall inte råd att köpa sin första bostad, de äldre vill inte lämna sina ibland för stora villor och den som har fått ett hyreskontrakt har kommit över något väldigt dyrbart som man inte vill släppa i första taget.
Liksom på planområdet finns det ingen quickfix, men vi måste börja ta de första stegen nu. Beröringsskräcken när det gäller bostadspolitikens svåraste frågor måste minska. Amorteringskraven kommer inte att göra situationen lättare, snarare tvärtom. Och från forskarhåll hör vi ett i stort sett enigt budskap: Ränteavdragen måste tas bort och reavinstbeskattningen lindras. Hyresregleringen nämns också ofta i debatten, även om det inte är lika vanligt i den politiska debatten.
Vi politiker kan inte blunda för vare sig forskningsresultat eller verklighet. Vi ser att utbudet är begränsat på bostadsmarknaden, vi ser att rörligheten är långsam och vi ser de långa köerna för att få en hyresrätt. Vi ser också en utbredd svarthandel med hyreskontrakt. Vi förstår att det kan framstå som paradoxalt att staten, samtidigt som vi oroar oss för en ökande skuldsättningsgrad, stimulerar den ökande belåningen med hjälp av ränteavdragen. Och ja, vi ser att unga får allt svårare att komma över sin första egna bostad på grund av stigande priser och bolånetak.
Vissa frågor kräver samarbete för att skapa långsiktighet. De stora frågorna inom bostadspolitiken är ett sådant område. Men då måste man veta vad man vill, och man måste vilja någonting. Jag känner inte att den viljan finns.
Jag avslutar med ett citat. Tro det eller ej men i detta är Kjell-Olof Feldt spot-on: Det som är ekonomiskt önskvärt är ofta politiskt omöjligt. Och när det är politiskt möjligt är det ofta ekonomiskt för sent.
(Applåder)