Herr talman! Som framgått av det som tidigare talare sagt handlar betänkandet om planering och byggande.
Planeringen av våra tätorter är grunden för tätortsutvecklingen. Att kommunerna arbetar aktivt med sin översiktsplan och med att ta fram detaljplaner för utvecklingsområden samt ser på möjligheterna till förtätningar är självklart grunden för nyproduktion. Att ha markberedskap och tydliga kriterier för hur marktilldelningar går till, gärna då med färdiga detaljplaner, skulle förbättra situationen. Kommunerna har i dag ett stort ansvar när det gäller att arbeta för att möjliggöra produktion av moderna hållbara bostäder.
Att planera klokt för att möjliggöra nyproduktion av bostäder, utförda av många olika exploatörer, är väl något vi alla i grunden tycker är viktigt. Tyvärr har vi i dag ett system som tar lång tid, kostar mycket pengar och i vissa fall försvårar nyproduktionen. Våra detaljplaneringar lyfts av många olika debattörer, myndigheter och andra aktörer, upp som ett hinder för att få till ett ökat byggande, bland annat av OECD, EU-kommissionen och Bokriskommittén. Vi har ett system som gynnar de stora aktörerna framför de små.
För att kunna bygga hus i tätort krävs i dag en omfattande kommunal planering. Den planeringen börjar med att kommunen har en översiktsplan, kanske även en fördjupad sådan. Därtill ska en detaljplan göras för att man slutligen ska kunna söka och få bygglov. När man fått sitt bygglov krävs att man får startbesked. Först därefter kan man börja bygga. I den bästa av världar skulle det kunna ske på kanske två år, men så ser det inte ut i verkligheten. I stället tar det i genomsnitt mellan sju och åtta år från idé till dess att man kan överlämna nyckeln till en ny lägenhet för kunden.
Som vi alla vet finns det mängder av ärenden som aldrig kommer så långt. Skälen till det är många, och jag tänkte att jag skulle rada upp några av dem. Kommunens politiker är inte intresserade av att det byggs, i alla fall inte det som exploatören tänkt sig och som kunder efterfrågar. Tjänstemännen på kommunkontoret gillar inte ens förslag. Därför krävs det otaliga besök hos dem för att vända och vrida på huset, dess höjd, färg eller taklutning. Ja, i grunden kanske det finns lika många åsikter som det finns tjänstemän och politiker - om man har otur.
Därtill är det ofta kö till plankontoret. Man kanske kan få sin detaljplan om två år eller så. Men man kommer nog inte att vara prioriterad eftersom området är litet och det inte är så många lägenheter man tänkt bygga, kanske 20. Då finns det större och viktigare projekt, kan tyckas.
Om man till sist ändå får sin detaljplan och den blir antagen är det närmast legio att den överklagas, oftast i alla instanser. Det innebär i regel inte någon ändring av detaljplanen, annat än att det då gått massor av tid. Bra, då söker jag mitt bygglov, och vad händer? Jo, samma grupp människor som överklagade detaljplanen överklagar nu även bygglovet i samtliga instanser, också det utan att det blir några förändringar. Det enda som skett är att ytterligare tid har gått. Vissa kallar detta för demokrati. Jag är tveksam till om det är det som det ska kallas.
Herr talman! Detta kan vara vardag för en liten exploatör som frustrerat konstaterar att tänkt projekt inte blir verklighet. Det kan vara en exploatör som bygger till priser som ligger ganska långt under de förslag till högstahyra som finns i regeringens subventionsförslag. Det är de aktörerna som inte kommer fram.
Sedan finns det kommuner som arbetar offensivt, snabbt och smidigt för att få mindre exploatörer till projekt, kommuner som jobbar med processen och är mycket lyhörda. Problemet med överklaganden har man oftast ändå, men se då har vi staten som via länsstyrelsen eller andra statliga myndigheter rycker ut och ser otaliga hinder för byggnation. Det är hinder i form av riksintressen, strandskydd, buller, dålig infrastruktur, avsaknad av kollektivtrafik, alltför näraliggande militära övningsområden, jordbruksmark, ödlor, grodor eller sällsynta växter. Allt det är i sig viktigt, men det hindrar byggnation.
Vi har under åren byggt upp regelverk av vilka många är befogade, men sammantaget är det en djungel av överlappande lagar och regler. Tyvärr drar nyproduktionen av bostäder oftast det kortaste strået i en process som blir mycket lång och dyrbar. Om vi bara tittar på riksintressena ser vi att de täcker 55 procent av Sveriges yta.
Herr talman! Detta borde vi alla i kammaren ha ett stort intresse av att förändra. Vi har en bostadsminister som säger sig vilja vända på alla stenar. Tyvärr tycker jag att han än så länge möjligen har lyft på dem och sedan lagt dem tillbaka.
Alliansregeringen arbetade under den senaste mandatperioden effektivt och aktivt med regelförenklingar i plan- och bygglagen och med förenkling av byggreglerna. Över 100 förenklingsförslag fick vi igenom. Därtill pågår utredningar som fortsatt tittar på ytterligare förenklingar för att korta tiderna och göra reglerna enklare. I dagens betänkande har vi från Alliansen en rad förslag till ytterligare förenklingar, men som vanligt är Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och oftast även Sverigedemokraterna emot dessa.
Tänk om det i kammaren fanns majoritet för att kommunen själv skulle få avgöra om det behövs detaljplan eller inte, att kommunen skulle få avgöra om man kan gå från översiktsplan direkt till bygglov! Tyvärr är det inte fallet. Tänk om vi i kammaren skulle få majoritet för att antagandet av detaljplan kunde ske i kommunstyrelse eller byggnadsnämnd! Tänk om man skulle genomföra lagförslaget att planbestämmelserna kunde upphävas efter genomförandetiden! Tyvärr kan jag konstatera att viljan till förenklingar är ytterst liten.
Herr talman! Tänk om regeringen hade ett genuint intresse av att fortsätta att förenkla och förtydliga reglerna! Då skulle förutsättningarna för nyproduktion av bostäder förbättras. Det kunde finnas fler vägar att gå. Man skulle våga tänka lite annorlunda.
Ett förslag, kanske mer radikalt, är att vi vågade oss på tanken att ta bort detaljplanen.
Det andra - kanske enklare att få majoritet för - vore att förtydliga kommunernas planeringsansvar, så att de på ett tidigt stadium hade krav på sig att ha detaljplanerad mark, men utan att det vore alltför detaljerat. En exploatör skulle då enbart behöva söka bygglov. Alla tidigare skeden skulle redan vara avvägda och beslutade. Kunde vi komma överens om att det vore en väg att gå skulle vi möjliggöra bättre konkurrens och göra det lättare för små aktörer att komma in och öka bostadsbyggandet.
Herr talman! Med det vill jag understryka att jag står bakom de fyra tillkännagivanden som finns i betänkandet och samtliga alliansreservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.
(Applåder)