Herr talman! Jag förstår att det här har varit en jobbig fråga för regeringen, och jag förstår att man kanske behövde sex månader för att läsa alla dessa remissvar och för att träffa alla dessa personer. Men vi drar helt olika slutsatser.
Ja, det finns en hel del saker som ska vägas in. Men i slutändan är det så att det behöver byggas mer. Där har också majoriteten sagt att man kanske kan se en förändring. Större delen av Stockholm skulle inte ha kunnat byggas i dag med de bullernivåer som föreslås i förordningen. Man kan absolut diskutera detta utifrån många olika aspekter. Men som vanligt: Bara för att ett förslag kommer från den andra sidan behöver det inte skjutas ned. Jag förstår som sagt att det har gjort ont och tagit lång tid.
Jag vill också nämna någonting när man talar om tillgänglighet för studentbostäder. Det exempel som vi lyfter fram är att man kan titta på Norge. Där finns det alltid en möjlighet att komma in även för personer med funktionsnedsättning. Det finns också alltid en toalett på alla plan. Men det kanske inte behöver vara så att alla lägenheter är helt och fullt tillgänglighetsanpassade.
Återigen: Boverket sa nej. Men bara för det tycker inte jag att man ska lägga saker och ting i en byrålåda. I Alliansen är vi tydliga. Vi fortsätter att vända och vrida på varje sten. Vi visade stor lyhördhet, och vi försöker verkligen komma framåt. Som vi har hört tidigare tar Miljöpartiet och bostadsministern upp en sten. Någon säger nej, och man lägger ned den och gör ingenting.
Jag har några frågor. Ni vill bygga mycket mer. Men vad är det ni vill bygga? Ni talar hela tiden om att ni tar steg och att saker och ting ska vägas. Men jag undrar: Vad vill bostadsministern? Vad vill Emma Hults parti? Vad vill regeringen? Var vill ni bygga någonstans? Och hur vill ni bygga? Ni säger bara nej hela tiden.
(Applåder)