Herr talman! Vi står bakom samtliga socialdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast reservation 15. I övriga delar ställer vi socialdemokrater oss bakom förslagen i betänkande CU10.
Vi ska i dag debattera planering och byggande. Det är ett högaktuellt ämne med i dagsläget rådande bostadsbrist. Dock ska vi komma ihåg att enkom förenklingar och förändringar i plan- och bygglagen inte löser bostadsbristen. Det krävs även att vi öppnar upp för att fler ska ha råd att efterfråga en ny bostad.
Sveriges Byggindustrier lade i januari fram en rapport, Utan fungerande finansiering stannar bostadsbyggandet , där de just varnade för politikers tro på att förenklingar i lagstiftningen skulle lösa bostadsproblematiken. I stället visade deras rapport på att marknaden, om politiken inte kommer till rätta med att fler kan ha råd att efterfråga bostäder, i sämsta fall inte kommer att bygga mer än 140 000 bostäder och i bästa fall 170 000 bostäder fram till 2020. Även akademin påpekar att förändringar i plan- och bygglagen inte löser bostadsproblematiken. Det lyfts bland annat fram att utbudet av billigare bostäder behöver öka.
I valrörelsen utlovade den gamla regeringen 300 000 bostäder fram till 2020. Jag har dock inte sett några förslag på hur detta ska uppnås. Nu hörde jag Caroline Szyber nämna marknadshyra eller att åtminstone ta bort vissa regleringar av hyreslagen samt avskaffande av räntebidragen.
Utan en politik för att möjliggöra att fler ska kunna efterfråga en ny bostad kommer målen inte att uppfyllas. Där har den nya regeringen ett mål om 250 000 bostäder, och regeringen har infört ett investeringsbidrag för att komma till skott med bland annat byggandet av små och billigare lägenheter för att visa att vi tar bostadsbristen på största allvar. Vi har också genomfört förändringar i bullerförordningen för att underlätta byggandet av små lägenheter. Samtidigt tar vi också ansvar för de hälsorisker som buller faktiskt medför.
I stället går de borgerliga fram med gammal skåpmat och lägger fram tre konkreta lagförslag där man tidigare redan har förlorat här i riksdagen. Man kan undra om idéerna är slut.
Det är viktigt att vi tar till oss de synpunkter som aktörerna inom byggbranschen lyfter fram för oss. En viktig fråga är förutsägbarhet. Man vill veta spelreglerna för att långsiktigt kunna planera sina åtaganden, och då tycker jag det är märkligt att de borgerliga lyfter upp förslaget om begränsning av detaljplanekravet.
Frivilligheten för kommunerna att ta fram detaljplaner skulle kunna innebära för en husbyggare att i kommun A behövs det ingen detaljplan medan det skulle krävas i kommun B - olika regler för samma typ av byggnation.
I mina samtal som jag har fört med både byggföretag - stora som små - och andra intressenter är det ingen som har önskat just detta. Den ökade osäkerheten om vad som gäller och det ökade krånglet skulle snarare bromsa upp byggandet av nya bostäder.
En annan viktig aspekt av samma motion från borgerligheten är att ett införande av frivillighet att ta fram detaljplaner också skulle minska andra intressenters inflytande att påverka.
Plan- och bygglagen har som syfte att samla olika intressenter såsom kommuner, byggherrar, sakägare, stat med flera för att tillsammans uppnå en god helhetsverkan och en lämplig samhällsutveckling. Jag anser att det lagda förslaget går i en helt annan riktning.
De borgerliga partierna har även väckt en motion om antagande av detaljplan, vilket skulle innebära att betydligt fler planärenden skulle kunna delegeras från kommunfullmäktige till kommunstyrelse eller byggnadsnämnd. Det skulle innebära en begränsning av det demokratiska inflytandet i framtagandet av planärenden då det inte alltid finns representanter från alla i kommunfullmäktige invalda partier i vare sig kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden.
Det är inte heller alltid så att en kommunstyrelse och en byggnadsnämnd speglar valresultatet som ett kommunfullmäktige gör. Exempelvis i Huddinge kommun har den styrande borgerliga koalitionen inte majoritet i kommunfullmäktige, utan där är Sverigedemokraterna vågmästare. Men av någon oförklarlig anledning gick Sverigedemokraterna med på att införa nämnder med jämnt antal ledamöter, vilket i sin tur har gett de borgerliga ordförandena utslagsröst i nämnderna. Därmed speglar inte nämnderna längre det kommunala valresultatet. Demokratin riskerar att kraftigt åsidosättas med nämnda förslag, vilket naturligtvis är helt förkastligt.
De borgerliga partierna har väckt ytterligare en motion om planbestämmelser som upphävs efter genomförandetiden, där det föreslås att planbestämmelser som avser arkitektonisk eller estetisk utformning upphör att gälla efter genomförandetidens slut. Det riskerar att kommunerna känner sig tvungna att förlänga genomförandetiderna eller upprätta nya detaljplaner med långa genomförandetider. Lagstiftningsförslaget från borgerligheten riskerar att bli kontraproduktivt och motverka syftet och önskemålet om en mer flexibel hantering av detaljplaneinstrumentet.
Det finns också ett antal motioner om överklaganderegler. Jag delar uppfattningen om att det behövs en effektivisering av överklagandeprocessen, och regeringen har aviserat att det ska komma en proposition, benämnd En effektiv och rättssäker PBL-överprövning . Det är viktigt för mig att om en förändring görs ska den också vara rättssäker.
Avslutningsvis, herr talman, konstaterar jag att ett ökat bostadsbyggande åstadkommer vi inte genom att öka krånglet, minska demokratin eller genom att göra detaljplaneinstrumentet mindre flexibelt, såsom konsekvenserna riskerar att bli av de tre förslag som borgerligheten har lagt fram här i kammaren och som jag har argumenterat emot.
Vidare konstaterar jag att det behövs en politisk vilja för att få igång bostadsbyggandet. Det krävs kommunpolitiker som vill och vågar bedriva en aktiv markpolitik. Ser marknaden att viljan finns, svarar den också positivt. Det finns flera sådana bra exempel, men tyvärr finns det också många dåliga exempel på kommunföreträdare som motverkar byggande.
Återigen vill jag säga att det vore bra med en samstämmighet från politiken för att marknaden ska ha möjlighet att långsiktigt planera. Med det vill jag inte ha sagt att vi ska tycka lika i alla frågor - det kommer vi nog aldrig att göra - men vi måste våga lyfta blicken och vara lite visionära.
(Applåder)