Herr talman! Leif Nysmed har undringar om hur jag uttryckte mig. Jag kan konstatera att det finns områden där detaljplaner inte överklagas. Det kan vi vara överens om. Men vi kan också vara överens om att det finns väldigt stora regionala skillnader. I de områden där vi har störst behov av nyproduktion, det vill säga i våra storstäder och universitetsstäder, överklagas oerhört stora mängder av detaljplaner. Framför allt om man vill förtäta i stadsmiljö eller i tätortsmiljö överklagas oerhört stora mängder. Sedan finns det självklart detaljplaner som inte överklagas, men på de platser där vi har de största behoven av byggnation tycker jag att väldigt mycket överklagas.
Jag har en fråga till Lars Nysmed och Socialdemokraterna. Du pratade väldigt mycket i ditt anförande om storskalighet, och självklart finns det projekt som blir bättre om man gör mycket och lär sig av sina tidigare byggnationer. Det vet jag. Men jag är egentligen mer intresserad av vilken syn ni har på möjligheterna att komma in för de små aktörerna, som bygger mindre områden, kanske med hus med fyra lägenheter i varje, till helt andra priser än de stora byggdrakarna. De upplever det som hopplöst svårt, framför allt i vissa kommuner, att över huvud taget få en detaljplan och få marktilldelning. Vill vi ha konkurrens, och det pratar vi ganska vitt om att vi vill, måste vi hitta vägar in för de mindre aktörerna. I dag kommer de inte in på väldigt många håll. Har ni några funderingar om detta?