Herr talman! Att påstå att vi säger nej när vi satsar så mycket pengar i investeringsbidrag för att just tillskapa nya bostäder gör mig lite bekymrad. För mig är det inte ett nej; det är ett ja till alla dem som står utan bostad. Det är ett ja till de unga som vill flytta hemifrån. Det är ett ja till de studenter som inte kan ta sin utbildningsplats eftersom det inte finns någon bostad på orten.
Detta är inte bara ett Stockholmsproblem. Nu är vi tillbaka i att vi i princip har bostadsbrist för både unga och studenter i alla städer som har ett högre lärosäte. Det är bra att Caroline Szyber förstår, som hon säger.
Nu finns det ett förslag framme, och som jag har sagt tidigare tycker jag att vi ska titta på hälsoeffekterna.
Jag förstår inte hur man kan säga att en del av lägenheterna inte ska vara tillgängliga. I dag har vi en enorm bostadsbrist. Om jag som student skulle bo i en lägenhet, råka ut för en olycka och hamna i rullstol ska jag alltså inte kunna bo kvar i min lägenhet eftersom den inte är anpassad. Det finns då heller ingen annan lägenhet att tillgå, för bostadsbristen är så stor.
Caroline Szyber och jag var på samma seminarium häromveckan. Det handlade om hur äldre ska kunna bo kvar längre. Jag tog med mig en viktig sak från det seminariet som jag tyckte var väldigt tydlig: Det var inte bara för äldre man skulle bygga tillgängligt. De sa att man ska bygga tillgängligt för alla. I den gruppen ingår också studenter.
Nu gör vi en statlig satsning, för vi ser att det behövs. Det är ett exceptionellt läge där det inte har skett någon förändring. Det är inte plan- och bygglagen som tillskapar lägenheter. Det är satsningar, investeringar och initiativ. Vi måste få fram byggbar mark, absolut, och där måste vi prata med våra kommunala företrädare. Det är precis som det har nämnts tidigare: Om kommunen är förberedd finns det också mark att bygga på.
Alla lägenheter måste dock vara tillgängliga. Jag kan inte stå för en politik som innebär att någon som hamnar i en situation där man inte kan bo kvar sedan inte har någonstans att ta vägen. Vi har inte ett överskott av lägenheter i det här landet. Vi har brist på lägenheter, och det försöker vi råda bot på.
(Applåder)