Herr talman! Det här är ett mätinstrument, och jag ber om att få tillstånd för att placera det här i talarstolen.
(TALMANNEN: Vi har faktiskt inte diskuterat frågan innan, och jag skulle vilja att du tar ned det. I kammaren använder vi bara det talade ordet utan att använda andra saker.)
Herr talman! Då löser jag det på annat sätt.
Herr talman! Strålsäkerhetsmyndigheten uppskattar att 325 000 bostäder har en radonhalt som överstiger 200 becquerel per kubikmeter. Om vi begränsar urvalet till egnahem handlar det om 250 000 av totalt 1,9 miljoner hus som före 2008 låg över 200 becquerel per kubikmeter. Över den nivån bedömer Folkhälsomyndigheten i sina allmänna råd att det innebär en olägenhet för människors hälsa.
Förhöjda radonhalter inomhus orsakar ca 500 lungcancerfall årligen. Därför behövs fortlöpande sanering, och sedan 2008 är det 21 000 egnahem som med hjälp av radonbidraget har kunnat saneras. Trots att vi känner till att det är betydligt fler bostäder som skulle behöva saneras har inte bidraget gått åt. Svensk Radonförening bedömer att man egentligen måste mäta radonhalten i 2 miljoner bostäder om målet på maximalt 200 becquerel per kubikmeter ska nås.
Senast som Boverket gick ut med en informationskampanj om radonsanering och möjligheten att söka bidrag var 2006. Tacka fasen för att pengarna som avsatts i budgeten inte gått åt, när få ens vet om att det går att söka.
När Helena Lindahl och jag skrev motionen om en handlingsplan för radonhalter i bostäder, som Centerpartiet i utskottet har reserverat sig för, var det med vetskapen om att Boverket redan fått ett uppdrag - och levererat - att utvärdera radonbidraget och föreslå åtgärder.
Självklart, menar vi, borde det även i fortsättningen finnas möjlighet att både mäta och, om det behövs, åtgärda hälsofarliga radonhalter i bostäder. Därför är det förvånande att det inte i något av budgetalternativen ingår något anslag för vare sig sanering eller informationsinsatser, trots att Boverkets rekommendation är att anslaget för information borde öka så att de avsatta medlen för sanering kommer till nytta.
Ännu mer förvånande är det då när bostadsministern i en intervju hänvisar till ROT-avdraget som en möjlighet för fastighetsägare att åtgärda radonet, speciellt mot bakgrund av att hans egen regering bara några veckor senare talar om att vanliga husägares möjlighet att göra ROT-avdrag ska begränsas i syfte att finansiera bostadssubventioner till bostäder.
Herr talman! Några mycket uppskattade regelförenklingar som infördes av Alliansen är Attefallshuset och ett antal andra bygglovsbefriade åtgärder som syftar till att få fram fler bostadsmöjligheter inom redan planerade och bygglovsbeviljade tomter. En takkupa, en mindre utbyggnad och ett 25 kvadratmeter stort hus som kan användas som bostad har blivit populärt och har, om än på marginalen, bidragit till att vi fått några fler sängar för människor att sova i under natten.
Centerpartiet vill gå vidare och föreslår liknande regelförenklingar som gör att människor kan starta och utveckla sitt företag vid sin bostad, i källaren, i garaget eller med en mindre utbyggnad. Beroende på vilken sorts verksamhet det är behövs det olika former av tillstånd. Med vårt förslag ska just bygglovet, eller den lilla avvikelsen från detaljplanen, vara det minsta hindret för företag att växa från en sidoverksamhet till ett företag som kan anställa. När tiden är mogen ska företaget kunna flytta till mer ändamålsenliga lokaler i ett verksamhetsområde där störningarna för omgivningen är mindre och där företaget kan fortsätta att växa.
Det här har tidigare varit enklare om din bostad också har varit en lantbruksfastighet. Då har det sedan 1947 års byggnadslag trädde i kraft varit möjligt att bygga nya ekonomibyggnader, så länge de kan hänföras till näringsverksamheten - ett jord- eller skogsbruk. Då, 1947, kunde det vara några grisar, höns, kor, en häst, skog och lite åkrar.
Herr talman! Så ser inte ett modernt lantbruk ut i dag. Som en motreaktion mot den rationalisering och specialisering som har skett på svenska gårdar ser vi i dag mer av förädling, förpackning och försäljning av det som produceras på gården. Vi ser vid sidan av gårdens maskinverkstad andra typer av tillverkning och reparationer, till exempel entreprenadverksamhet. Vi ser satsningar på turism och upplevelser. Fler bönder väljer att utveckla sin verksamhet men stöter på samma svårigheter som den gör som vill bygga ut sitt garage till en lagerlokal i sitt villaområde. Det blir nej från byggnadsnämnden med hänvisning till en lag från 1947. Det vill vi i Centerpartiet se över - inte genom att ta bort möjligheten att komplettera med ekonomibyggnader utan genom att göra en vidare och mer tidsenlig tolkning. Då ska även de som håller landskapet öppet med hästar och sällskapsdjur av olika slag kunna ställa upp byggnader för det.
Därför yrkar jag bifall till reservation 14 om bygglovsregler för näringsverksamhet på landsbygden.
Mycket av det som diskuteras i dag är regelförenkling. Vi kan konstatera att regeringen i stället för att fortsätta längs det spåret har växlat över till bostadssubventioner. När vi i Centerpartiet, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna föreslår att det ska vara kännbart för kommuner att vara sena med bygglovshandläggningen, och får majoritet för tillkännagivanden, reserverar sig Socialdemokraterna och Miljöpartiet mot det. När vi får majoritet för att gå vidare och se över tillgänglighetskraven i studentbostäder så att tillgänglighet kan bibehållas men med större yteffektivitet är de emot.
Nu när vi äntligen genom starka påtryckningar och debattartiklar, ett otal enkla frågor, skriftliga frågor, interpellationer och till slut under hotet av ett tillkännagivande förmått regeringen att besluta om en ny förordning om buller är det både för sent och dessutom för lite. När vi påpekar det och förordar de nivåer som byggbranschen och studentbostadsföretagen anser vara möjliga att skydda de boende mot är regeringspartierna emot.
Herr talman! "Less is more" funkar inte om ambitionen är att få fram fler bostäder.
Egentligen är det ganska okontroversiella förslag vi för fram, men för att slippa ta strid och utsätta sig för kritik försöker regeringen köpa sig fri genom att senare i höst föreslå en återgång till bostadssubventioner som alla fastighetsägare, inklusive de allmännyttiga och byggbranschen, helst vill slippa. I stället begränsas ROT, samtidigt som anställningskostnaderna i byggbranschen för unga under 25 år ökar med 2,4 miljarder.
Det fjärde tillkännagivandet om att införa en privat initiativrätt för detaljplaner är ju ett av alla de förslag som har utretts men som ännu inte lagts fram som skulle förenkla och snabba på planprocesserna ytterligare. En mycket raljant opposition kritiserade att vi lät tillsätta 55 utredningar och uppdrag som ledde till 112 skarpa förslag för att förenkla och förbättra bostadsmarknaden. Nu vill de inte kännas vid kritiken utan anklagar oss i stället för att inte ha gjort någonting under åtta år. Det vi ser nu är en regering utan egna initiativ som administrerar den bostadspolitik vi har skapat men som inte lyckas föra fram konkreta förslag till riksdagen för beslut.
Emma Hult från Miljöpartiet menar att man borde stärka översiktsplanen i stället för att släppa fram privat initiativrätt. Att stärka översiktsplanen är just syftet vi har med att lägga fram ett sådant förslag.
Herr talman! Det yttersta beviset på vad vi ser är att man styvnackat håller fast vid sitt motstånd mot de tre förslagen till förenklingar i kommunernas detaljplanearbete. För det första möjligheten att i fler fall än i dag själv få bedöma när en detaljplan behöver tas fram. För det andra att kunna delegera antagandet av mindre detaljplaner till byggnadsnämnd eller kommunstyrelse. För det tredje att kunna tillåta små avvikelser och upphävande av planbestämmelser efter genomförandetidens slut.
När jag reser runt och talar med bostadsföretag som har stora renoveringsbehov är det just detta de pekar ut som det största problemet. Det handlar om alltför detaljerade och styrande planbestämmelser som reglerar byggnaders färg, fasad och utformning, som dessutom är gamla och otidsenliga. Det försvårar och hindrar när fasader egentligen borde bytas ut, isoleras och dessutom kanske byta kulör. Kan detta inte göras inom den befintliga detaljplanen måste en ny utarbetas. Det är tidsödande. Detaljplanen riskerar att stöta på problem med överklaganden från grannar och boende som motsätter sig arbetena av olika skäl. Ewa Thalén Finné beskrev detta mycket pedagogiskt, så jag går inte in på djupare detaljer där.
I ett område som ursprungligen byggts utan hisskrav med fyra våningar leder en ny detaljplan ofelbart till såväl tillgänglighetsåtgärder inne i bostäderna som hisskrav och en diskussion med kommunen om parkeringsnormer. De enkla energieffektiviseringsåtgärderna, stambytena och förtätningen av bostäderna, blir inte av. Det blir sämre för miljön, sämre för de boende och allra sämst för dem som saknar bostad.
Jag vill därför vädja till ledamöterna att tänka om och rösta ja till åtminstone det förslaget. Därmed yrkar jag bifall till reservation nr 1.
Herr talman! Jag har lite kvar.
I torsdags besökte jag Linköping tillsammans med den tidigare miljöministern Lena Ek, Centerpartiet. Vi såg där hur man inredde vindsvåningar i 60-talshus. Trots att det hade varit möjligt att göra lägenheterna några kvadratmeter större än de 35 reglerade kvadratmeterna tvingades man skapa döda utrymmen på vindarna så att kravet på hiss upp till vinden skulle kunna undvikas. Det känns onödigt, men det är helt enligt de regler och normer som är beslutade.
I stället hade man i samma hus schaktat bort jord så att man i källarplanet - under huset, alltså - kunde göra om gamla förråd, tvättstugor och andra döda utrymmen till fullt tillgängliga markplanslägenheter med egen ingång och uteplats. Genialiskt! Jag rekommenderar er om ni inte redan har gjort det att besöka Stångåstaden i Linköping.
Vi gick också runt i Vallastaden, som det förra utskottet besökte, där nu kvartersmark för 1 000 bostäder börjar växa fram och grunden börjar läggas för det som till 2017 ska bli ett bomässeområde med flera byggherrar som samsas om gemensam infrastruktur, el, vatten, sophantering och avlopp i ett sinnrikt tunnelsystem som Tekniska verken i Linköping har utvecklat.
Med de intrycken stärks jag i min tro på att vi om vi inte vågar genomföra regelförenklingar nationellt i stället skulle kunna låta län eller kommuner gå före och pröva ny teknik, energieffektivitet, byggregler och planprocesser som vi tror på men vill testa innan de införs fullskaligt.
Jag inser att vi i Centerpartiet sannolikt blir ensamma om att rösta på vår reservation 20. Därför yrkar jag inte bifall till den, men jag vädjar till regeringen och till övriga partier att gå vidare med frågan om försöksverksamhet i Östergötland eller något annat län. Mycket av det vi här talar om att det skulle behövas är redan utrett och färdigt att föras fram till beslut eller prövas i en försöksbädd som Östergötland.
Herr talman! Trots att vi under de senaste åren har haft ett rekordstort bostadsbyggande saknas det 113 000 bostäder som skulle ha behövts om bostadsbyggandet motsvarat befolkningsökningen från 2009 till i dag. Enligt Boverket saknas det 426 000 bostäder de kommande åren. Roger Hedlund, Sverigedemokraterna, säger att det här är skrämmande siffror. Centerpartiet ser det snarare som en möjlighet att tillskapa dessa bostäder eftersom de möjliggör ett Sverige som växer sig starkare.
Oavsett om målet är satt till 250 000 eller 300 000 bostäder fram till 2020 behövs det mer bostadspolitik än vad regeringen presterar. 3,2 miljarder av skattebetalarnas och ROT-avdragstagarnas pengar i subventioner må låta mycket, men med tanke på att det bara är vissa kategorier av bostäder som får ta del av pengarna, att bidragen koncentreras kring storstäderna och att regeringen i och med kommande budgetbeslut redan i förväg bestulit byggbranschen på 2,4 miljarder i form av högre arbetsgivaravgifter för de 50 000 unga som jobbar i byggindustrin gör de återstående 800 miljonerna i subventioner ingen som helst nytta. De har bara en kostnadsdrivande verkan.
Till sist: Vi har lyssnat på ett resonemang från vår bostadsminister om svårigheterna med att ta fram en förordning om buller, trots att förarbetet är färdigt och de flesta remissinstanser är positiva till det förslag som remitterats. Det hade kunnat träda i kraft samtidigt som den nya lagen.
Herr talman! Apropå den här mätaren: Det är svårt, det här med buller. Det var därför jag tog med den upp i talarstolen. Jag köpte den för 599 kronor på ett av de mer kända elektronikföretagen.
(TALMANNEN: Jag skulle vilja att du håller dig till det talade ordet, Ola Johansson. I kammaren ägnar vi oss bara åt det talade ordet. Ledamöter har inte rätt att ta med sig saker upp i talarstolen.)
Jag använder den inte. Den uppmäter ljudnivån 59 decibel som maxvärde under en normal debatt här i kammaren. Hade detta varit buller vid en fasad skulle det ha varit precis under det normalvärde som regeringen föreslår i sin förordning och alldeles intill det normalvärde som vi föreslår i vårt tillkännagivande. Observera att det i så fall hade varit uppmätt vid fasaden! Hade man inte velat lyssna på mitt anförande eller annat som sägs i kammaren hade man kunnat stänga fönstret eller stänga av tv:n.
Det är inte lätt, det här med buller. Det var det som var syftet med min pedagogiska uppvisning. Jag hoppas att ni förstår budskapet.
(Applåder)