Fru talman! Det känns tryggt och inspirerande att
Göran Persson i dag åter har gett oss en vision av
Sverige som mönsterland för en ekologiskt hållbar
utveckling.
FN:s konferens i Rio 1992 om en hållbar utveck-
ling för världen sätter in detta stora projekt i rätt
sammanhang - den globala solidariteten. Jag tror att
Thage G. Peterson kommer att ge ytterligare tyngd
och konkretion åt denna inställning i Statsrådsbered-
ningen. Han har visat stor öppenhet för goda initiativ i
u-länderna.
Hela världen arbetar nu med Riokonferensens
Agenda 21. I Sverige fick arbetet en flygande start
genom att det då centerledda Miljödepartementet
inspirerade kommuner och lokala Agenda 21-grupper
i hela landet. Alla behövs i omställningsarbetet.
Det är väsentligt att lagstiftning och myndighets-
utövning inriktas på att underlätta omställningen. Hur
kommer det sig att vi fortfarande straffbeskattar de
elproduktionsanläggningar som tar till vara värmen i
fjärrvärmenät eller processvärme, medan de som kyler
ned den värme som bildas vid elframställningen slip-
per denna skatt? Hur kommer det sig att inte kärn-
kraftsavvecklingen har börjat för länge sedan? Riks-
dagen har ju varje år under hela 80-talet slagit fast att
kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010.
Trögheten i genomförandet av riksdagsbeslut måste
bort. Vattenfallsverket och Energiverket på sin tid
borde direkt ha verkställt riksdagsbeslutet och ställt
om energisystemet till hushållning och förnybar
energi. Energiministern borde ha haft det direkta
ansvaret.
Jag tror att det är dags att vi på allvar tar upp
Bertil Fiskesjös förslag och prövar myndighetsstruk-
turen och ansvarsfördelningen i Sverige. Vi är så gott
som ensamma i världen om att ha självständiga statli-
ga verk. Det som var en god idé på Axel Oxenstiernas
tid fungerar inte i dag. Det måste gå att utkräva ett
demokratiskt ansvar vid all myndighetsutövning.
T.ex. borde Riksskatteverket och Jordbruksverket
vara verkställande avdelningar under respektive de-
partement. Med nutida kommunikationsteknik är det
inga problem att behålla dem utlokaliserade över
landet.
En god idé vore också att lyssna till de personer
som kommer att utforma bestämmelserna i praktiken
innan en proposition läggs fram i riksdagen, så att
våra beslut kan bli lätta att genomföra i verkligheten.
Fru talman! Föregående talare vittnade vältaligt
om hur otroligt viktigt det är med hög utbildning och
forskning. Vi är ganska överens om detta. Det är
oomtvistat. Men vi är inte lika överens om det som
statsministern lovade, nämligen att resurser måste ges
också till de mindre högskolorna i hela landet för att
göra det möjligt för alla att bedriva högre studier. Den
erfarenhet som landsbygden ger gör annorlunda frå-
geställningar intressanta för forskning. I det ekolo-
giskt hållbara samhället kommer t.ex. de areella nä-
ringarna att få en helt ny betydelse.
Dalarnas högskola behöver mer pengar för att de
satsningar som har startats kan utvecklas snabbt. Jag
tror, fru talman, att det blev ett missförstånd i tidigare
propositioner, som gjorde att just vår högskola kom
på undantag. Detta måste kunna rättas till.
En sjöfart med stränga regler för drivmedel har
framtiden för sig. På kontinenten inser man att insjö-
trafiken kommer att växa i betydelse. Kanalsystemen
är vittförgrenade och livligt trafikerade. Här ligger vi
oförklarligt långt efter i Sverige, med vår långa kust
och våra mäktiga älvar. Jag fick nyligen lära mig att
Dalälven har större kapacitet än Rhen. Nu måste vi
äntligen få en utredning om miljöns och ekonomins
förutsättningar att göra Dalälven farbar för fartyg som
passar in i Europas kanalsystem. Intresse finns hos
Sjöfartsverket och näringslivet, om bara miljön kan
värnas. Miljöintressena har alltså ingen anledning att
motarbeta en sådan utredning. Detta är ett exempel på
ett område där vi kan och bör samarbeta med EU.
När det gäller finans- och penningpolitiken bör vi
gå vår egen väg. Liksom USA:s centralbank skulle
Riksbanken kunna "vidmakthålla en långsiktig tillväxt
i penning- och kreditmängderna som överensstämmer
med ekonomins långsiktiga potential att öka produk-
tionen i syfte att effektivt främja målsättningarna
högsta möjliga sysselsättning, stabila priser och mått-
liga långräntor". Citatet är hämtat från Sten Johans-
sons artikel i Dagens Nyheter den 20 januari under
rubriken Sverige förnedras i EU.
För att kunna klara den grundlagsfästa rätten till
arbete och för att finansiera det stora samhällsprojek-
tet ekologiskt hållbar utveckling, måste vi skaffa oss
frihet i finans- och penningpolitiken.