Fru talman! I litet drygt två veckor har jag haft
förmånen att få vara ledamot i utrikesutskottet som
ersättare för Bodil Francke Ohlsson. Under denna tid
har utskottet i stor brådska behandlat Amsterdamför-
draget och allt vad fördraget innebär för Sverige och
EU.
Jag har flera gånger frågat: Varför denna brådska?
Amsterdamfördraget kommer inte att träda i kraft
förrän tidigast den 1 januari 1999. Är det så illa att
regeringen tvingar fram ett beslut för att man är rädd
att riksdagsvalet i höst skall bli ett EU-val? I och för
sig är en sådan rädsla befogad. Majoriteten socialde-
mokrater på gräsrotsnivå är EU-kritiska. Många av
tradition socialdemokratiska väljare skulle säkert
välja något av de EU-kritiska partierna för att förhind-
ra att Amsterdamfördraget godkäns.
Denna rädsla kan inte ge legitimitet åt att den de-
mokratiska processen totalt körs över. Demokrati är
viktigare än framgång för det egna partiet.
Men det är inte bara Sveriges medborgare som
körs över. Även Danmarks EU-kritiker kommer att
drabbas av dagens riksdagsbeslut. Trots att Danmark
- till skillnad från Sverige - har beviljats undantag för
de värsta bitarna i fördraget, går danskarna till val om
Amsterdamfördraget den 28 maj. Utgången är oviss.
Men om Sverige godkänner fördraget, har danska ja-
sidan ett oerhört starkt trumfkort.
Jag och Miljöpartiet är mycket kritiska till den
forcerade beslutsprocessen i frågan. Vi står fast vid
vårt krav att beslutet skall underställas en folkom-
röstning eller i vilket fall att beslutet inte skall fattas
innan höstens riksdagsval. Det är inte för sent. Jag
vädjar till alla er som skall fatta detta för Sverige så
ödesdigra beslut: För demokratins skull, skjut upp
beslutet om Amsterdamfördraget.
(Applåder)