Fru talman! Alla här har i dag talat om de stora
besluten vid regeringskonferensen. De har talat över-
gripande om partiernas inställning och politik. Jag
känner mig minst sagt udda, eftersom jag tänker ta
upp en liten detalj, men en detalj som engagerar
många. För balansens skull får ni kanske tänka er att
det står många engagerade människor bakom mig som
har talat med mig om detta.
Jag tänkte tala om reservation 37, som har rubri-
ken Sveriges förhållningssätt vad avser synen på djur-
försök inom EU. Den gäller att Sverige bör vara på-
drivande inom Europeiska unionen för att EU:s utta-
lade målsättning om att djurförsöken skall minska
med 50 % före år 2000 omsätts i praktiken. Detta
finns med som en målsättning i EU:s femte hand-
lingsprogram från 1992. I jordbruksutskottets yttran-
de, som också antas av utrikesutskottet, säger man
följande: Regeringen har tillkallat en särskild utredare
som skall göra en inventering och utvärdera det stöd
som lämnas till forskning om alternativ till djurförsök.
I uppdraget ingår att lämna förslag till hur försöks-
djursanvändningen skall kunna begränsas - detta
gäller alltså Sverige. Vidare säger man: "I direktiven
anförs att kommissionen kommer att arrangera ett
möte i mitten av april 1997 där målet i EU:s femte
miljöhandlingsprogram att reducera försöksdjursan-
vändningen med 50 % till år 2000 kommer att disku-
teras. Mötet är föranlett av bl.a. den osäkerhet som
finns bland medlemsländerna om hur målet kan för-
verkligas."
Det är just denna målsättning som gör medlem-
marna i djurskyddsföreningarna, inte bara i Sverige
utan också i många andra länder, oroliga. Vägen till
målet har hinder som man från EU:s sida inte tillräck-
ligt aktivt försöker att undanröja. Detta är av stort
intresse, inte bara för föreningar som sysslar med
djurskydd utan också för andra organisationer som
har aktiviteter där djur är inblandade. Det gäller också
om man bara äger djur som brukar användas för
djurexperiment.
Som jag sade hänvisar jordbruksutskottet i sitt
betänkande till det möte som EU-kommissionen ar-
rangerade i Bryssel den 14-15 april. Konferensen
kom till stånd efter påtryckningar framför allt från
Europeiska koalitionen mot djurförsök och från EU:s
egen EURO-group for Animal Welfare. Det är en stor
grupp som i sin tur har undergrupper i varje EU-land.
Och det gällde alltså målsättningen i EU:s femte mil-
jöhandlingsprogram.
Vissa delegater betraktade målet som en kom-
promiss, därför att de ansåg att tester på djur skall
upphöra helt. Andra delegater ansåg att målet var helt
orealistiskt och för svårt att genomföra.
Det är alltså nästan fem år sedan som man satte
upp detta mål. Under alla dessa år har man ännu inte
kunnat enas om en gemensam metod för att upprätta
statistik över försöksdjuren. Det måste man ha att utgå
ifrån om man skall kunna komma framåt i den här
frågan. I och för sig borde det inte vara något hinder
för ett land att lämna uppgifter om sina djurförsök,
eftersom dokumentation om försöken ju görs.
EU-kommissionens konferens resulterade inte i
några gemensamma resolutioner eller ståndpunkter,
som många hade hoppats. Här skulle Sverige kunna
göra ganska mycket.
I utskottets svar till motionärerna sägs bl.a. att
man förutsätter att regeringen och dess representanter
på olika nivåer i EU-arbetet agerar fortsatt offensivt
när det gäller djurskyddsfrågorna. Just när det gäller
den här målsättningen med reducering av antalet
djurförsök, som en del länder tyvärr inte verkar att
vara så engagerade i, har Sverige en given roll som
förslagsställare och pådrivare.
Vi kan inte vänta på den utredning som just har
startat sitt arbete med dessa frågor, som sägs i betän-
kandet, utan vi måste agera själva. Målet är fem år
gammalt, och vi skall inte behöva vänta på en utred-
ning för att kunna sätta i gång.
Jag övergår nu till att tala om reservation 14 angå-
ende de mänskliga rättigheterna och EU:s relationer
till tredje land. Det handlar om de avtal som EU ingår
med andra länder, associeringsavtal, associationsavtal
samt partnerskaps- och samarbetsavtal. I inledningen
till samtliga avtal lyfter man fram de mänskliga rättig-
heterna, men med olika formuleringar.
Att skrivningarna i avtalen varierar betyder givet-
vis inte att någon variation från EU:s sida i synen på
att respekten för de mänskliga rättigheterna måste
upprätthållas. Däremot kan EU:s motparter känna
tveksamhet när det gäller vikten av att respektera de
mänskliga rättigheterna. I vissa avtal utgör de en
grund, i andra en vägledning och i tredje hand en
inspiration i samarbetet. Det är viktigt att EU har
samma skrivningar i alla sina avtal. Det allra enklaste
är att hänvisa till FN-stadgans artikel 1 med förkla-
ringen om de mänskliga rättigheterna som antogs av
generalförsamlingen den 10 december 1948. Det har
man också gjort i två av avtalen.
Avslutningsvis stöder jag Miljöpartiets yrkanden,
men jag yrkar bifall till reservationerna 13, 25, 28 -
som Peter Eriksson redan har yrkat bifall till. Jag
yrkar också bifall till reservation 36, som handlar om
att regeringens förslag till strategi för djurskyddsfrå-
gor skall redovisas i kommande skrivelse. Det stod
inte så mycket om detta i betänkandet, trots att utskot-
tet talar om att Sverige har agerat offensivt när det
gäller djurskydd. Det är viktigt att detta står med i
EU-skrivelsen, eftersom det intresserar många männi-
skor. Om man tog med sådana här frågor skulle kan-
ske fler än 30 000 personer ta till sig information om
EU. Vi vill ju alla att så många som möjligt skall få en
korrekt och objektiv information om EU.