Fru talman! Det är sannerligen en spännande tid i
europeisk politik just nu. Det är uppenbart att ett
ideologiskt skifte håller på att äga rum där nylibera-
lismen falnar och egoismen trängs tillbaka. Europas
medborgare efterfrågar social välfärd, rättvisa och
solidaritet. Då vänder de sig också till socialdemo-
kratin i land efter land.
Vi är i ett spännande skede i Europeiska unionens
utveckling. Självklart känner jag som socialdemokrat
stor glädje över att ha partivänner i regeringar i 13 av
de 15 medlemsländerna. 9 av länderna i EU har nu en
socialdemokratisk premiärminister eller statsminister.
Självklart påverkas EU av detta starka socialdemo-
kratiska inflytande.
Den svenska socialdemokratiska regeringen deltar
aktivt i det europeiska samarbetet inom unionen. Vi
driver på, och vi är med och tar vårt ansvar för ut-
vecklingen inom Europa.
Medlemskapet gagnar vårt land. Erfarenheterna av
de två och ett halvt år som Sverige har varit medlem
har stärkt mig i den övertygelsen. Jag vet att Sverige
är en respekterad och uppskattad medlem av unionen.
Fru talman! Ämnet för dagens debatt är verksam-
heten i den europeiska unionen under föregående år,
även om lyssnarna kanske tror att det är någonting
annat som vi diskuterar. Jag tror att det är rätt så. Det
må vara att vi lägger ett verksamhetsår till handling-
arna, men då är det också naturligt att man ser framåt.
I berättelsen om verksamheten under året har det
redogjorts för samarbetet inom praktiskt taget alla
politikens områden. De många motionerna tyder på
ett stort engagemang från riksdagens sida. Det gläder
mig naturligtvis.
Det är också bra om detta stora intresse kan spri-
das utanför den här lokalen. Från Utrikesdepartemen-
tet försöker vi bistå med detta - vi har t.ex. samman-
ställt en populärversion av skrivelsen till riksdagen.
Den första upplagan var på 50 000. Den är nu slut,
och ytterligare 30 000 är under tryckning.
Vi vet ju att det svenska folket i hög grad är skep-
tiskt eller negativt till EU. Jag skall inte här fördjupa
mig i orsakerna till detta, men jag tror att en del av
förklaringen ligger i att inträdet i EU sammanföll med
den värsta ekonomiska kris Sverige upplevt sedan 30-
talet. Nu har vi, eller börjar i varje fall att få, ordning
och reda i landets finanser och vi kan se ljusare på
framtiden. Jag tror att det kommer att ha effekter på
EU-opinionen.
Det bristande folkliga stödet är dock en realitet,
och någonting som vi måste ta hänsyn till. Det gäller
inte minst när vi tar ställning till en så genomgripande
fråga som den europeiska monetära unionen. Av bl.a.
den orsaken vill det socialdemokratiska partiet inte att
Sverige skall ansluta sig till den gemensamma valutan
från starten 1999, och alltså inte redan då ingå i den
ekonomiska och monetära unionen.
För detta har Göran Lennmarker och Bo Könberg
riktad kritik mot oss i regeringen. Kanske inte så
mycket i sak, därför att vi har den åsikt som vi har,
utan snarare - åtminstone från Lennmarkers sida -
därför att man hävdar att vi inte har någon åsikt. Gö-
ran Lennmarker säger att vi driver med, att vi visar en
småstadsattityd och att vi inte vågar fatta egna beslut
utan följer andra länder.
Jag tycker att det är en osedvanligt felvald fråga
att använda som argument för detta. Det är knappast
en småstadsattityd vi visar när vi tar ställning i just
den här frågan. Det gäller det socialdemokratiska
partiet, landets regering och det beslut som riksdagen
så småningom kommer att fatta. Troligen blir det ju så
att vi fattar beslutet att inte göra som flertalet länder
inom EU. Vi driver inte med i den här frågan, utan vi
tar ställning utifrån egna utgångspunkter. Snarare är
det den handlingslinje som Göran Lennmarker och Bo
Könberg redovisar som följer med vad övriga länder
står för. Den innebär inte att man tar ställning utifrån
det egna landets situation.
Vi socialdemokrater har valt att hantera den här
frågan på ett mycket demokratiskt sätt. Vi har velat
lyssna på människorna. Vad Lennmarker och Kön-
berg kräver av oss nu är att vi skall stålsätta oss. Detta
vårt lyssnande är något som vi skall föra åt sidan,
menar de, och trots att vi väl känner människors syn
på EU och EMU skall vi alltså föra landet in i denna
ännu mycket mer djupa integration redan 1999. Det
de säger till oss är att vi inte skall se de uppenbara
klyftor som finns i vårt land och i andra länder. Klyf-
tan finns mellan hur de många människorna ser på
samarbetet inom EU och den ekonomiska monetära
unionen och hur politiska ledare ser på frågan. Jag
själv oroas väldigt av den här klyftan, och menar att
det är enormt viktigt att vi som har förtroendeuppdrag
inom politiken arbetar med den.
Visst är valutaunionen viktig, och visst skulle det
finnas många fördelar med att gå med i den redan från
starten. Men det finns också många brister i unionen,
och främst finns det många oklarheter i den. För oss
socialdemokrater är det ännu viktigare med en demo-
kratisk hållning. Det är en övergripande fråga som
faktiskt tar över också sakfrågor, även om det gäller
valutaunionen.
Jag är något förvånad att från riksdagens talarstol
höra uttalanden som tillåter sig att vara så pass befria-
de från hänsyn till hur en så stor del av svenska folket
ser på EU och EMU i dag.
Fru talman! Jag går nu över till att tala om annat
förändringsarbete inom EU. Jag hoppas att det för-
ändringsarbetet kommer att leda till att svenska folket
i ökad utsträckning ser fördelarna med EU. Jag tror
att det vi håller på med inom regeringskonferensen är
av det slaget. Regeringskonferensen har som uppgift
att se över EU:s fördrag. Arbetet inleddes förra året.
Detta har gett Sverige ett unikt tillfälle att vara med
och påverka samarbetets fortsatta karaktär och inrikt-
ning. Jag hoppas att vi skall vara klara med det här
arbetet till toppmötet i Amsterdam om knappt två
veckor. Jag hoppas också att vi då får se en ny
grundlag för EU som bättre än i dag tillgodoser de
förväntningar som medborgarna har på EU.
Några frågor har varit prioriterade för Sverige.
Kampen mot arbetslösheten är en sådan. Det står nu
klart att det finns inom räckhåll för oss att få en stor
framgång i den frågan. "Sysselsättningsunion" har
varit något av ett slagord för att markera att Sverige
vill göra EU till en union som sätter kampen mot
arbetslösheten högst på dagordningen.
Detta är självklart för en socialdemokratisk rege-
ring som har just kampen mot arbetslösheten som en
så prioriterad fråga. När vi tydliggjorde detta från
svensk sida fann vi snabbt att vi hade gehör från Eu-
ropas socialdemokratiska partier. I första hand var det
andra socialdemokratiska regeringar som anslöt sig
till vår syn på att vi skulle ha in frågan om sysselsätt-
ningen i Maastrichtfördraget eller i det som nu ersät-
ter detta fördrag. Det skall alltså vara högt på dag-
ordningen för oss inom EU. Allteftersom har också
regeringar med andra partier som medlemmar anslutit
sig till denna åsikt.
Det vi har hävdat är inte att EU skall ta över sys-
selsättningspolitiken, Ingrid Näslund. Vi har hela
tiden sagt att den fortfarande skall vara ett nationellt
ansvar - det är en självklarhet. Men vi tycker att det
behövs mer gemensamma tag mot arbetslösheten.
Vi skall slå fast vissa principer inom EU för att få
en ökad sysselsättning och en minskad arbetslöshet.
Det skall sedan övervakas av en sysselsättnings-
kommitté som skall kunna följa upp frågorna. Men
det är fortfarande ett nationellt ansvar, och skall så
vara. EU-länderna behöver göra mer tillsammans.
Vi har alltså nått långt i detta. Jag tycker att vi
som svenskar borde vara glada och nöjda över det.
Men jag antar att det är för mycket s-prägel över det
här förslaget för att Lennmarker och Könberg riktigt
skall kunna erkänna att det har varit en så tydlig
svensk framgång.
På andra områden som vi har diskuterat många
gånger här i riksdagen har vi nått en del framgångar.
Ibland har det inte varit särskilt mycket, och på sina
håll har det varit riktigt bra. Det är ju så i en förhand-
ling.
Jag tror att det nya EU har förutsättningar att bli
ett mer öppet EU där jämställdheten spelar större roll.
Det blir ett effektivare EU vad gäller arbetet för att
bekämpa miljöproblem, och det gäller också kampen
mot narkotika och att förebygga och bekämpa brotts-
lighet. Det handlar också om att förebygga och hante-
ra internationella kriser. På den punkten fick jag en
direkt fråga om det förslag som vi samfällt i den
svenska riksdagen är mycket kritiska emot, nämligen
att EU och Västeuropeiska unionen skulle slås sam-
man, och effekterna av detta. Jag är glad för att vi i
riksdagen är eniga om kritiken mot det här förslaget.
Regeringen kommer att följa upp detta.
Jag tror inte att man behöver dra ut det så långt
som att säga att VEU:s integration i EU skulle innebä-
ra svårigheter att upptas som EU-medlem, Helena
Nilsson. Men däremot kommer man att hamna i den
litet underliga situationen att just arrangemanget med
VEU som en del av EU skulle innebära att EU självt
inte skulle kunna besluta om vilka länder som skall
vara med. Då måste faktiskt NATO besluta om den
delen, eftersom man måste vara NATO-medlem för
att vara VEU-medlem. Det här har jag framhållit
många gånger.
Jag kan inte kommentera alla sakområden som har
tagits upp här, men eftersom det är flera som har tagit
upp miljöfrågorna kan jag säga att det självklart är så
att vi inte vill öka koldioxidutsläppen. Det är en
självklar ståndpunkt från regeringens sida.
Vad gäller miljöavgifter har vi den principiella
åsikten att det här tangerar skatteområdet, och då skall
det vara enhällighetsbeslut eftersom det är ett mellan-
statligt samarbete. Det är många andra regeringar som
tycker på samma sätt.
Jag skall avrunda det som har med regeringskon-
ferensen att göra med att säga att de institutionella
frågorna långt ifrån är lösta ännu. Vi måste alla vara
medvetna om att det krävs konstruktiva kompromisser
här.
Till Peter Eriksson vill jag gärna säga att det inte
är min sak uttala mig om riksdagens arbetsformer och
om riksdagen skall sammankallas eller inte. Jag kan
bara konstatera att vi kommer att ställa oss till riksda-
gens förfogande under sommaren precis på samma
sätt som vi har gjort under förhandlingarnas gång.
Fru talman! Låt mig sluta med att säga att det allra
viktigaste är att vi kommer igenom den här regerings-
konferensen så att vi blir mogna för en utvidgning av
EU och så att vi kan välkomna nya medlemmar. Det
är viktigt att den processen får starta så tidigt som
möjligt. Det är den historiskt stora uppgift som nu
ligger framför oss. Det skulle tydligare än någonting
annat klargöra att EU är ett mycket stort och viktigt
fredsprojekt.