Fru talman! I betänkandet 1996/97:UU13 behand-
las regeringens skrivelse om verksamheten inom Eu-
ropeiska unionen. Därtill behandlas en lång rad mo-
tionsyrkanden väckta dels under den allmänna mo-
tionstiden, dels med anledning av skrivelsen.
En del av de saker som tas upp i motionerna har
varit föremål för riksdagens ställningstagande tidiga-
re. Detta gäller särskilt frågorna som diskuteras i den
nu pågående regeringskonferensen. Många av dessa
frågor behandlades i förra årets betänkande som också
hade nummer UU13 med anledning av regeringens
skrivelse om EU:s regeringskonferens.
Vidare förtjänar det att nämnas här inledningsvis
att frågor som behandlas i regeringskonferensen och
även andra aktuella EU-frågor kontinuerligt har varit
föremål för samråd i riksdagens EU-nämnd.
Regeringskonferensen går nu in i sitt absoluta
slutskede, och den väntas kunna avslutas i samband
med Europeiska rådets möte i Amsterdam om cirka
två veckor. Detta avspeglar sig i vissa ställningsta-
ganden rörande krav i de svenska positionerna då
utskottet inte nu i slutskedet har ansett det lyckligt att
binda upp förhandlingsutrymmet. Dock tar vi för
givet att regeringen i konferensen arbetar utifrån de
riktlinjer som riksdagen ställde sig bakom i betänkan-
det UU13 förra året. Till dags datum kan vi också
konstatera att så har skett.
Fru talman! Trots den oomtvistade kompetens som
finns samlad i utrikesutskottet har vi i detta betänkan-
de insett vår begränsning och inhämtat yttranden från
en rad olika utskott på deras respektive sakområden.
Dessa yttranden finns infogade i betänkandet, och
utskottens rekommendationer till beslut har utan un-
dantag blivit utrikesutskottets ställningstagande.
Till betänkandet har fogats en lång rad reservatio-
ner från alla partier utom Socialdemokraterna och
Centerpartiet. Reservationernas antal förhindrar mig
att kommentera dem alla var och en för sig. Därför
skulle jag vilja göra en del nedslag i betänkandet och
lyfta upp en del frågor som jag tycker förtjänar att
understrykas; detta utan att därför på något sätt för-
ringa de frågor som jag lämnar utan kommentar. Jag
är ganska säker på att de frågor som jag inte berör kan
aktualiseras av mina meddebattörer i en eller annan
replik.
Fru talman! Låt mig börja med de frågor där ut-
skottet är så nära enighet som det går att komma då vi
diskuterar den europeiska unionen. Det handlar om
unionens utvidgning till att omfatta de öst- och cent-
raleuropeiska länderna samt Cypern. En rad motion-
syrkanden berör just vikten av att utvidgningen bör
ges hög prioritet. Utskottet har härvidlag ingen annan
uppfattning.
Det är en historisk uppgift för EU att se till att ut-
vidgningen startar så fort som möjligt. Vid Europeis-
ka rådets möte i Madrid i december 1995 fastslogs att
utvidgningsprocessen måste fortgå på ett sådant sätt
att förhandlingarna med kandidatländerna kan inledas
senast sex månader efter det att regeringskonferensen
avslutats. Detta är också den linje som är känd svensk
politik.
Utskottet vill också lyfta fram betydelsen av att
alla kandidatländer får inleda sina förhandlingar sam-
tidigt. Detta är oerhört viktigt för att inte skilja ut
olika kandidatländer. De kriterier som sedan skall
gälla som kvalifikationsgrund för medlemskapet
måste vara rättvisa, objektiva och tydliga.
Utvidgningen har enligt utskottet stor betydelse
när det gäller att gagna fred och säkerhet i Europa. På
samma sätt som medlemskapet i dåvarande EG på 70-
och 80-talen bidrog till att befästa demokratin i
Grekland, Portugal och Spanien bidrar möjligheten
till medlemskap i EU till inre stabilitet, till demokra-
tins befästande och till att de nödvändiga ekonomiska
reformerna fortskrider.
I detta sammanhang var det inte helt utan förvå-
ning som jag i går hörde Jan Jennehag från Vänster-
partiet, i samband med utrikesministerns information
till riksdagen om Euroatlantiska partnerskapsrådet,
säga att EU:s utvidgning inte alls bidrar till att stärka
säkerheten i regionen. Jag hade tänkt ställa en fråga
till Eva Zetterberg, men hon valde att gå ut och sola i
stället för att fortsatt vara med i debatten. Därför
hoppas jag att t.ex. Bengt Hurtig kan nämna något om
detta. Jag tycker att det vore bra om vi kunde få ett
klarläggande från Vänsterpartiet om det är bra eller
inte bra för de baltiska staternas säkerhet att de blir
medlemmar i EU. Om det är bra, stöttar då Vänster-
partiet de här staternas medlemskapsansökningar? Jag
hörde Eva Zetterberg i sitt anförande nämna att detta
är viktigt för säkerheten. Därför var Jan Jennehags
uttalande i går något förvånande. Kanske kan Bengt
Hurtig räta ut de frågetecken som finns.
Även om frågan om själva utvidgningen inte finns
med på regeringskonferensens dagordning finns den
med i bakgrunden. Det är många frågor som behöver
få en lösning, bl.a. på det institutionella området, i
förberedelsen av unionen inför utvidgningen. Det
gäller frågor som handlar om beslutsprocedurer och
om hur institutionerna skall formeras. Dessa frågor
finns nu med för att lösas i regeringskonferensens
slutskede.
Utskottet pekar också på nödvändigheten av en re-
formering av jordbrukspolitiken och strukturpolitiken
för att möta behoven i en utvidgad union. Kommis-
sionen har av Europeiska rådet fått i uppdrag att göra
en samlad bedömning av utbildningens konsekvenser
på dessa båda områden. Utskottet får anledning att
återkomma till dessa frågor i kommande betänkanden.
Fru talman! I betänkandets kapitel om allmänna
och övergripande frågor behandlas bl.a. frågan om
subsidiariteten, närhetsprincipen. Folkpartiet och
Kristdemokraterna för här ett resonemang om att man
bör inrätta en särskild kompetenskatalog över de
frågor som bör avgöras på EU-nivå. Utskottet delar i
huvudsak motionärernas uppfattning om att det är
viktigt att besluten fattas så nära medborgarna som
möjligt. Men att därifrån gå till att upprätta en sär-
skild katalog över vilka beslut som bör fattas var
torde vara mycket svårt. Det kanske viktigaste argu-
mentet för det är att vi har olika uppfattning om vilka
beslut som skall fattas var. Det gäller t.ex. den sociala
dimensionen. Där har Folkpartiet gjort klart att det är
en fråga av nationell karaktär.
Artikel 235 i fördraget innebär ett bemyndigande
för rådet att med ett gemensamt enhälligt beslut vidta
de åtgärder som krävs för att förverkliga gemenska-
pens mål inom den gemensamma marknadens ram
även då uttryckligt stöd saknas i fördraget. Utrikesut-
skottet finner inte att denna ordning behöver ändras
och vill erinra om att det i Romfördragets olika sub-
stanskapitel finns regleringar om vilka kompetensom-
råden som skall hanteras på EU-nivå.
Vidare avstyrker utskottet i detta kapitel krav om
att till EU:s fördrag foga en utträdesparagraf. Majori-
teten vill understryka att samarbetet inom EU är ett
samarbete mellan demokratiska stater och utgår från
att det blir en sådan behandling också om ett land
skulle vilja träda ut ur samarbetet. Det här är en ord-
ning som gäller även i andra internationella organisa-
tioner, och där ifrågasätts inte detta. Jag skulle i sam-
manhanget vilja fråga Peter Eriksson som represente-
rar Miljöpartiet, som har en reservation på detta om-
råde, om han på allvar tror att någon skulle förvägra
oss utträde ur unionen om ett sådant beslut skulle
fattas av riksdagen i god demokratisk ordning.
I kapitlet om regeringskonferensen återkommer
många av de överväganden som varit föremål för
utskottets behandling i samband med regeringens
skrivelse om regeringskonferensen förra året. Utskot-
tet har i detta sammanhang inte funnit någon anled-
ning att ändra på de riktlinjer och prioriteringar som
man ställde sig bakom i förra årets betänkande. En av
de frågor som återkommer är frågan om att Sverige
skall verka för att beslut om miljöskatter fattas med
kvalificerad majoritet. Utskottet tycker inte att det
finns någon anledning att ändra sin uppfattning från
förra året, utan anför även nu att skattepolitiken skall
vara generell. Däremot driver den svenska regeringen
frågan om att införa en miniminivå för t.ex. koldiox-
idskatt.
När det gäller den gemensamma utrikes- och sä-
kerhetspolitiken bekräftar utskottet i sitt ställningsta-
gande den svenska linjen att inte medverka till att EU
och VEU läggs samman. Vi står kvar vid den upp-
fattning som vi deklarerade redan i medlemskapsför-
handlingarna, nämligen att Sverige inte har för avsikt
att delta i ett gemensamt försvar. Däremot välkomnas
regeringens aktiva arbete vad gäller att effektivisera
beslutsfattande och att förstärka EU:s roll för att ska-
pa fred och säkerhet i Europa. Det s.k. finsk-svenska
förslaget innebär just detta. Man kan konstatera att
liksom på området om utvidgningen finns också här
en ganska stor samstämmighet i utskottet.
Vad gäller närmare frågor om aktuella ämnen på
regeringskonferensen är det nog min rekommendation
att de frågorna ställs till utrikesministern.
Fru talman! I kapitlet om EU:s förbindelser med
omvärlden finns det bl.a. ett resonemang om EU:s
biståndspolitik. I en motion pekar Kristdemokraterna
på att biståndet i högre grad bör inriktas på de fatti-
gaste länderna. Utskottet delar i allt väsentligt den
bedömningen, och detta ligger också i den strategi
som regeringen aviserat inför den omförhandling av
Loméavtalet som inom kort skall ske. Den strategin
bygger på följande prioriteringar:
Fattigdomsbekämpning
Koncentration till länderna i Afrika
Effektivitet
Partnerskap
WTO-förenlighet
Utskottet delar dessa prioriteringar och konstaterar
samtidigt att fattigdomsbekämpning redan är det
övergripande målet för EU:s utvecklingssamarbete,
liksom för det svenska utvecklingssamarbetet. Detta
skall således genomsyra unionens bistånd till utveck-
lingsländerna.
Vad gäller kapitlet om visst samarbete inom första
pelaren hittar vi frågor som skiljer oss åt i inrikespo-
litiken, men också i utrikespolitiken vad gäller verk-
samheten i EU. Det tycker jag är bra.
Kristdemokraterna tar t.ex. i sin motion upp att re-
geringen inte lever upp till vad som sägs i de fem
punkter som Europeiska rådet vid sitt möte i Essen
satte upp och som handlar om att bekämpa arbetslös-
heten. Man nämner särskilt två punkter, nämligen den
om indirekta lönekostnader och den om flexibilitet på
arbetsmarknaden.
Jag skulle vilja passa på att fråga Ingrid Näslund
vad hon menar med begreppet flexibilitet på arbets-
marknaden. Handlar det om att göra vardagen för
löntagare otryggare eller handlar det om att ytterligare
öka inkomstklyftorna, vilket gör att de som tjänar
minst får det sämre och att de som tjänar mest får det
bättre? Är det vad Ingrid Näslund menar med begrep-
pet flexibilitet på arbetsmarknaden?
Utskottets majoritet menar att ett bättre sätt att
skapa flexibilitet på arbetsmarknaden är att se till att
fler människor kan vara med och konkurrera om job-
ben; detta genom stora satsningar på kompetenshöj-
ning även för dem med lägst utbildning. Detta kan
också vara flexibilitet, men det har det goda med sig
att alla människor så att säga kan vara med och flexa
uppåt.
Vad gäller de indirekta lönekostnaderna har riks-
dagen fattat en rad beslut. Men det handlar då inte om
den generella karaktär som Ingrid Näslund vill ha,
utan det handlar om riktade åtgärder till särskilda
grupper. Det tycker vi är ett bättre sätt. Som sagt:
Argumenten och skiljelinjerna känns igen från inri-
kespolitiken.
Ett annat brännhett område som behandlas här är
den ekonomiska och monetära unionen, EMU. Här
finns en rad motioner, som skär tvärs igenom hela
registret av åsikter. Moderaterna och Folkpartiet säger
att vi skall vara med från starten till varje pris. Man
pekar på hittills om inte okända så i varje fall oreali-
serade ekonomiska fördelar. Ja, folkpartisterna är
t.o.m. så säkra att man i sina budgetramar räknar med
att vi skulle få ett antal miljarder i minskade ränteut-
gifter, om vi nu skulle gå med.
Men jag måste ställa följande fråga till herrar
Könberg och Lennmarker: Kan ni i dag tala om vilka
länder som kommer att finnas med från starten den
1 januari 1999? Om ni inte med säkerhet kan säga det,
hur kan ni då så tvärsäkert tala om att detta är det
bästa för Sverige ur ekonomisk synvinkel?
Vi har bara under de senaste dagarna hört rappor-
ter från marknadernas högkvarter om att de valutor
som väntas stå utanför det nu skakiga EMU-projektet
stärks just av den anledningen. Hur hög räntan blir
och hur stark valutan blir hänger väl ihop med den
reala ekonomiska utvecklingen och inte med om vi
finns med i EMU:s tredje fas eller ej. Därför borde de
som är så tvärsäkra ha fått sig en och annan tankestäl-
lare den senaste tiden.
EMU-projektet har runt om i Europa fått en dålig
klang, egentligen mest på grund av att de s.k. konver-
genskraven har angivits som skäl för att man skall
minska budgetunderskotten. Den synen genomsyrar
också de mest ihärdiga nej-sägarna i Sverige. Men
sanningen är faktiskt en annan. Man måste ju förr
eller senare ändå ta till budgetförstärkande åtgärder.
Man kan inte hur länge som helst fortsätta att låna
pengar till löpande drift, men detta kan ibland vara
jobbigt att motivera rent politiskt, och därför är det
väl bekvämt att skylla på något annat, i detta fall på
EMU. Även om vi väljer att stå utanför EMU:s tredje
steg, förändras inte de budgetpolitiska målen för oss.
Det är kanske snarare så att dessa mål blir ännu vikti-
gare utanför.
Fru talman! Efter denna lilla utsvävning i den
ekonomiska världen återvänder jag till betänkandet,
till samarbetet i rättsliga och inrikes frågor samt Sve-
riges anslutning till Schengenavtalet. Då vi talar om
det som rör rättsliga och inrikes frågor, EU:s tredje
pelare, handlar det oftast om hur vi kan förbättra och
effektivisera arbetet där. Beslut som fattas under
tredje pelaren är främst beslut som fattas med enhäl-
lighet, vilket ibland kan begränsa effektiviteten. Där-
för delar utskottet regeringens uppfattning att vissa
frågor skulle kunna föras över till den första pelaren,
där beslut fattas med majoritet. Denna fråga är just nu
föremål för behandling i regeringskonferensen.
I ett antal motioner talas det om vikten av s.k.
kompensatoriska åtgärder vid genomförandet av den
fria rörligheten för personer. Med kompensatoriska
åtgärder avses åtgärder för att kompensera för indrag-
na gränskontroller. Det kan t.ex. vara att stärka den
yttre gränskontrollen mot tredje land likaväl som
samarbete mellan polisstyrkor i olika länder för att
bekämpa gränsöverskridande brottslighet.
Ett antal länder inom EU har beslutat att gå före
sinsemellan vad gäller genomförandet av den fria
rörligheten för personer. Dessa länder har etablerat ett
samarbete inom ramen för det s.k. Schengenavtalet.
Ur svensk synvinkel kan konstateras att vi har haft
framgång dels genom att kunna underteckna
Schengenavtalet, dels genom att till avtalet också
knyta de nordiska länder som i dag står utanför EU,
dvs. Norge och Island. Detta har lett till att den nor-
diska passfriheten har kunnat bestå. Utskottet väl-
komnar detta.
Schengenavtalet kommer i övrigt att bli föremål
för riksdagens prövning under hösten. Därför torde
det riktiga vara att föra diskussionen om avtalets
innebörd vid det tillfället.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis bara göra en
liten reflexion. När man försöker tolka de motioner
som är väckta med anledning av regeringens skrivelse
finner man att det finns partier som vill gå mycket
längre i samarbetet än vad majoriteten vill, men också
att det finns partier som inte alls vill vara med. Då är
det inte utan att man känner sig ganska trygg i för-
vissningen att den linje som biträds av utskottsmajori-
teten och som också drivs av regeringen ligger ganska
rätt. Man kan också konstatera att de frågor som vi nu
behandlar har mycket att göra med innehållet i EU:s
verksamhet, bra mycket mer än med frågan om vi
skall vara med eller ej. Det är en utveckling som man
bara kan välkomna.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan i dess helhet och följaktligen
dessvärre avslag på alla reservationer.