Fru talman! Sverige har inte agerat för och vill
inte ha ökade koldioxidutsläpp. Däremot blev det
resultatet av det kollektiva beslutet, men vi har ingen
ambition att få göra det man har tillåtit oss att göra.
Beträffande EMU kan vi vara oeniga i sak om
man skall gå in i EMU redan 1999 eller ej. Men jag
tycker att vi faktiskt skall ha så mycket respekt för
den oro som stora delar av svenska folket känner att
vi inte skall vara så tvärsäkra att vi pekar med hela
handen. Det finns många osäkerheter i hela projektet.
Jag skall inte begära att Göran Lennmarker redan har
läst vårt utlåtande, men där framgår mycket av det.
Det är inte bara opinion det handlar om.
Det talas mycket om de s.k. Essenpunkterna. Även
om vi tillsammans inom EU sätter sysselsättningsfrå-
gorna allra högst upp på dagordningen, är det fortfa-
rande ett nationellt ansvar det handlar om att få män-
niskor i jobb. Men vi skall ta gemensamma tag i EU
för att nå dithän. Då finns det exempel på vilken väg
man kan gå fram. Det finns en katalog av Essenpunk-
terna, men man tydliggör också att det är upp till varje
land att faktiskt fatta besluten, bestämma innehållet.
Det är inga överstatliga beslut. Essenpunkterna skall
inte uppfattas som någonting sådant, utan det är en
viljeinriktning där sysselsättning och minskad arbets-
löshet skall ställas högst upp på dagordningen. Sedan
kan det ske på litet olika sätt. Jag tycker att det är att
tala emot sig om man både vill behålla det nationella
ansvaret och fortsätter att tjata om vissa delar i en
allmän rekommendation, som flera av talarna här har
gjort.