Fru talman! Utrikesministern inledde med att tala
om hur aktiva vi har varit från svensk sida och hur
mycket vi har drivit på. Det finns förvisso sådana
frågor. Jag nämnde några i mitt anförande. Men ingen
kan väl gärna påstå att den svenska regeringen har
varit speciellt pådrivande i EMU-frågan, i frågan om
miljöskatter, i frågan om mer överstatliga beslut på
tull- och polisområdet, mer genomslag för närhets-
principen etc. Det finns ju en lång rad tunga viktiga
områden där Sverige tyvärr inte har varit pådrivande.
Sedan angrep utrikesministern mig och Modera-
terna för att vi kritiserade regeringens brist på håll-
ning i EMU-frågan och tyckte att vi skulle lyssna
mycket mer på svenska folket. Jag tycker förvisso att
man som politiker skall lyssna. Det är en av de
främsta uppgifterna man har, men det finns ju andra
uppgifter också. Det är detta vi har efterlyst, och det
har jag bl.a. fått göra här i kammaren. Jag har efterlyst
på vilket sätt t.ex. statsministern har tänkt att delta i
den debatt som ledde fram till gårdagens beslut. Det
som har hänt är att socialdemokratin i brist på egen
uppfattning bara har lyssnat och inte deltagit.
I mitt inledande anförande ställde jag ett par frå-
gor till utrikesministern. Den ena rörde miljöskatte-
frågan. Den andra gällde närhetsprincipen i den nu
aktuella förhandlingarna under de närmaste två veck-
orna. På den ena frågan fick jag det negativa beskedet
att regeringen kvarstår vid uppfattningen att man skall
motverka möjligheten att ta bort vetorätten mot mil-
jöskatter. Vad gäller närhetsprincipen tror jag inte att
jag fick något svar. Jag vore tacksam om jag kunde få
det i den följande repliken.