Fru talman! Detta betänkande handlar om verk-
samheten inom Europeiska unionen 1996. Jag tänker
först göra några kommentarer om själva agerandet i
största allmänhet och sedan mer specifikt gå in på det
som berör något som är mycket aktuellt just nu, näm-
ligen regeringskonferensen.
Från moderat håll har vi tre punkter där vi kritise-
rar regeringen.
Den första punkten gäller miljöområdet. Vi mode-
rater tycker att det faktum att Sverige skall ha ökade
utsläpp av koldioxid faktiskt är en skandal. Detta
agerande innebär en allvarlig skada på Sveriges tro-
värdighet. I EU, som i andra sammanhang, är det ju
handlingarna som räknas, och inte orden. Detta har
verkligen varit kontraproduktivt utifrån moderata
värderingar.
Den andra punkten gäller hanteringen av EU:s re-
kommendationer för arbetslösheten. Två av de fem
punkterna i den s.k. Essendeklarationen har regering-
en i allt väsentligt struntat i. Vi moderater tycker att
det hade varit bättre att följa rekommendationerna och
minska arbetslösheten i stället för att strunta i rekom-
mendationerna och låta arbetslösheten öka.
Den tredje punkten gäller hanteringen av EMU.
Det blir en speciell debatt om detta här i morgon, så
jag skall inte gå särskilt mycket djupare in i EMU-
frågan. Men jag vill verkligen beklaga det beslut som
regeringen förefaller att fatta. Det leder antingen till
osäkerhet och högre räntor eller möjligtvis till en
stramare finanspolitik för att behålla räntorna som de
är. Det som vi tycker är mest beklagansvärt är just
detta att regeringen själv inte har samlat sig till en
uppfattning, utan valt att ha fingret i luften och avläsa
opinionen. Normalt skall ändå en regering samlas till
en ståndpunkt grundad på en uppfattning om vad som
är klokt och riktigt, och rimligtvis också försöka ar-
gumentera för denna. Sedan kan det nog hända att
man ibland inte lyckas, och då får man ge sig i en
demokrati. Vad vi moderater beklagar är att regering-
en över huvud taget inte har samlats till en uppfatt-
ning.
Detta var de tre punkter där vi kritiserar regering-
ens agerande under den gångna perioden.
Jag har också en fundering som handlar om Sveri-
ges roll: Om en regering inte har någon uppfattning i
viktiga frågor blir situationen konstig när man skall
agera internationellt. När man befinner sig i interna-
tionella sammanhang får man ofta frågan: Vilken är
Sveriges position? Då kan man naturligtvis berätta om
sin egen och sitt eget partis position eller kanske re-
dogöra litet grand för riksdagens ställningstagande.
Men man får naturligtvis alltid frågan: Ja, men vad
säger regeringen? Då kan man konstatera att i ett par
frågor av stor betydelse inte bara för Sverige utan
också för Europa är det svårt att säga detta. Man vet
inte vad regeringen har för uppfattning. EMU-frågan
är det närmast liggande exemplet, och i går debattera-
de vi frågan om framtidens säkerhetsordning som är
ett annat.
Jag tror att Sverige måste ha en annan position än
denna småstadsattityd, dvs. att man följer och driver
med i händelseutvecklingen. Andra får leda, och se-
dan reagerar man på det. Möjligtvis var det så när
Sverige stod utanför EU. I ett utanförskap kan man
inte påverka. Men hela grundidén med EU är ju fak-
tiskt att påverka - att ta ställning. Även det lilla landet
kan påverka utvecklingen under förutsättning att man
har någon idé om vart man vill komma.
Detta skifte i attityd är väldigt viktigt. Vi modera-
ter beklagar att det inte har kommit. Rimligtvis måste
det vara så att Sverige i de viktigaste och avgörande
frågorna skall ha ambitionen att formulera en stånd-
punkt och kunna driva det hela. Vi i Sverige måste
alltså komma bort från utanförskapets småstadsattityd
om att vi inte har något inflytande, att det inte spelar
någon roll vad vi gör och att det är viktigt att läsa av
vad andra gör. I stället måste vi själva formulera oss,
ha en åsikt och slåss för den.
Fru talman! EU:s utveckling framöver har många
viktiga punkter. Det som naturligtvis är alldeles cent-
ralt är perspektivet att EU öppnar sig för de nya de-
mokratierna i Central- och Östeuropa. Detta är en
historisk möjlighet - det har vi från praktiskt taget
alla partier sagt många gånger från denna talarstol. Vi
kan konstatera att det rimligtvis finns en god förut-
sättning för att förhandlingarna med kandidatländerna
skall kunna påbörjas före utgången av detta år om
regeringskonferensen går mot sitt slut och avslutas i
denna månad.
Därmed skulle man kunna tänka sig en procedur
som innebär att förhandlingarna med alla länder på en
gång startar före årsskiftet. De länder som är särskilt
snabba och som har kvalificerat sig skulle kunna bli
medlemmar inom fyra till fem år. Jag tror att det är ett
oerhört viktigt perspektiv att man håller någon form
av tidsschema i huvudet. Det är nämligen alldeles
centralt för de här länderna att känna att ett medlem-
skap inte är något avlägset i en avlägsen framtid, utan
någonting som de kan påverka och uppnå inom en
rimlig tid.
I de s.k. avierna, som skall komma i juli, kommer
ett antal länder att utpekas. Det ryktas intensivt om att
Estland är ett av de fem länder som åtminstone
kommissionens tjänstemän ser som ett möjligt land i
den första omgången.
Det är viktigt att komma ihåg att även om länder-
na på ett sätt betygsätts just nu så har de möjlighet att
komma i fatt. Det är inte givet att man, bara för att
man är i en viss position under vårterminen 1997,
alltid kommer att vara i denna position. Tre, fyra eller
fem år fram i tiden är en ganska lång tid, och utveck-
lingen kan påverkas. Därför kommer kanske många
länder att snabba på och få en mer ambitiös föränd-
ringstakt och därmed också kunna nå målet, medlem-
skapet, tidigare.
Av regeringskonferensens olika förslag kan man
säga att det som är centralt i ett utvidgningsperspektiv
är beslutsordningar som lämpar sig för ett EU som är
betydligt större än i dag - ett EU som får in ett mo-
ment av flexibilitet.
Vi skall också vara medvetna om möjligheten till
suspension. En sådan här process kan också leda till
bakslag, och det skall vi vara öppna för.
Hela processen leder över huvud taget till att vi får
ett EU som är mer heterogent och mindre homogent
än det är i dag. Det är något man bör börja fundera en
smula över. Det får nämligen också återverkningar på
sättet att jobba om man har vitt skilda välståndsnivå-
er, vilket vi vet att man får i och med en utvidgning
till Central- och Östeuropa. Vi kan inte vänta med
utvidgningen till dess att dessa länder kommit i fatt.
Dessutom blir det svårare för dem att komma i fatt
utanför än innanför den europeiska unionen. Vi får ett
EU som därmed med nödvändighet måste ha större
flexibilitet i många olika avseenden därför att med-
lemskretsen blivit heterogenare. Det blir inte längre
fråga om en västeuropeisk klubb med relativt lång tid
av sammanflätad och någorlunda likartad utveckling.
En annan väldigt viktig punkt är naturligtvis den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta
har vi också diskuterat åtskilliga gånger. Det gäller
analysenheten som är ett slags embryo till ett gemen-
samt utrikesdepartement, möjligheten att förbättra
beslutsordningarna så att vi får fler majoritetsbeslut,
möjligheten till konstruktivt avstående osv. Jag vill
inte gå in i detalj på detta - det är väl känt i debatten.
Sedan har vi frågan om integreringen av VEU med
EU. Det är en mycket central fråga som vi från mode-
rat håll, och jag tror även från svenskt håll i största
allmänhet, fäster en väldigt stor vikt vid. Det handlar
om att det inte skall införas moment som kan försvåra
ett medlemskap för de baltiska länderna. I så fall
skulle det kunna riskeras att ett krav på säkerhetsga-
rantier endast skulle kunna omfatta länder som redan
är medlemmar i NATO. Här har vi inte fått några bra
svar ifrån de länder som föreslår det hela, vad jag
förstår. Därför är det enligt vår mening inte rimligt att
acceptera en sådan utveckling. Här har vi verkligen en
central uppgift att se till att vi har det baltiska pers-
pektivet med i vårt eget synsätt i regeringsförhand-
lingarna.
Det tredje området gäller bekämpningen av inter-
nationell brottslighet, knarklangning och möjligheter-
na att förverkliga den fria rörligheten, dvs. asyl- och
invandringsfrågorna. Där ser det ut att kunna bli en
ganska betydande framgång i regeringskonferensen.
Där kan vi kanske komma en betydligt längre bit på
väg än vad vi gjort hittills. Som vi alla vet har det
hittillsvarande samarbetet inte fullföljt det som vi
hade hoppats med det s.k. tredjepelarsamarbetet.
Fru talman! Jag vill nämna något om sysselsätt-
ningsunionen. Det är ju en fråga som har varit en av
de verkligen tvistefrågorna mellan Moderata sam-
lingspartiet och regeringen. Jag vill erinra om att när
det här förslaget en gång kom var det svårt att förstå.
EU 96-kommittén kunde inte ens analyserar förslaget.
Det var näst intill obegripligt. Vi moderater hade ju
föredragit att man hade formulerat det något annor-
lunda. En union för arbete och företagande tror jag
var den formulering som vi stannade för. Vi menade
att det tydligare kunde markera de förutsättningar som
finns för att få en låg arbetslöshet.
Nu får vi se hur det går i slutförhandlingarna be-
träffande sysselsättningsunionen. Enligt de förslag
som har legat framme har det framstått som om man
har traktatfäst Essenprogrammet. Man skall slå fast
målet om låg arbetslöshet. Riktlinjerna finns ju redan
genom Essenprogrammet. Sedan skall man följa och
utvärdera detta. Det ligger ju också redan i dag i Es-
senprogrammet, även om det inte är obligatoriskt. Om
det blir den lösningen, blir det svårare att smita ifrån
de rekommendationer som EU gör. Det finns ju all
anledning att välkomna det. I så fall skulle det bli
svårare för den svenska regeringen att inte fullt ut
följa de fem rekommendationspunkterna.
Vi får väl också se om momentet flexibilitet
kommer in. Vi noterar att den nya labourregeringen i
Storbritannien också tycker att flexibilitet i det här
hänseendet är ett viktigt moment i formuleringarna
kring sysselsättningsunionen. Det verkar finnas en
föreställning om att stela arbetsmarknader skulle vara
bättre för att hålla en hög skyddsnivå eller hålla en
hög reallön. Faktum är ju att stela arbetsmarknader
inte bara ger hög arbetslöshet utan också låga reallö-
ner. Det är något som vi i Sverige har fått erfara med
en reallöneutveckling och en standardutveckling som
gör att vi snarare ligger under Västeuropas genomsnitt
än över. Vi kan inte hålla stora delar av befolkningen
utanför arbetsmarknaden och tro att det på något sätt
skulle ge högre löner eller bättre arbetsvillkor. Det är
en alldeles orimlig ståndpunkt. Alla människor har
faktiskt rätt att vara med på arbetsmarknaden.
Fru talman! Slutligen är det kanske litet post
festum att diskutera det här betänkandet just i dag.
Inom två veckor skall regeringskonferensen vara klar.
Väldigt många av de förslag och synpunkter som
ligger i motioner här har ju regeringen de facto be-
handlat förra våren i riktlinjerna inför regeringskonfe-
rensen. Det gör att det kanske är den sämsta tänkbara
tidpunkten att just i dag gå in på de olika detaljerna
när positionerna är utmejslade från medlemsländerna.
Det handlar snarast om en slutförhandling.
Vi moderater har fem reservationer. Jag vill yrka
bifall till reservation 17 under mom. 54. Jag står na-
turligtvis bakom de övriga fyra reservationerna, men
eftersom det är den första yrkar jag bara bifall till
denna.