Fru talman! Till grund för dagens debatt ligger re-
geringens berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen för år 1996. Regeringen har presenterat en
utförlig skrivelse på mer än 300 sidor.
Vi i Centerpartiet har inte motionerat med anled-
ning av denna skrivelse. Vi anser inte att en redovis-
ning av verksamheten 1996 bör tas till intäkt för möj-
ligheten att ställa krav om framtida svenska stånd-
punkter. Vi anser inte heller att det är meningen att vi
i riksdagen i detta sammanhang skall ta om den dis-
kussion vi hade i mars 1996, när vi behandlade rege-
ringens förslag till svenska förhandlingspositioner
inför regeringskonferensen. Vi fick då inte gehör för
samtliga våra ståndpunkter. Det gällde frågan om en
kompetenskatalog för EU i syfte att stärka subsidiari-
tetsprincipen, kravet på att Sverige bör driva frågan
om att fördragsfästa rätten till ett reglerat utträde och
förslaget om att beslut om miniminivåer för miljöskat-
ter skall kunna fattas som majoritetsbeslut.
Vi vann alltså inte gehör hos riksdagsmajoriteten.
Vi respekterar att majoriteten bestämmer. Därför
föreligger inte några reservationer från Centerpartiet i
dessa frågor. I sak har vi naturligtvis inte ändrat
ståndpunkt.
Det är klart att vi respekterar majoriteten, även om
det är intressant att en del av minoritetens ståndpunk-
ter är höggradigt aktuella när vi går in i förhandling-
ens slutskede. Jag tänker då på miljöskatterna. Där
har man i förhandlingarna kommit fram till att det
finns en majoritet för det. Vi får se i slutomgången.
Det vore mycket olyckligt, som tidigare har nämnts,
om den svenska regeringen ensam skulle stjälpa den
frågan.
Dagens debatt uppehåller sig av naturliga skäl
kring EU:s regeringskonferens. Vi har också från de
olika partierna tagit tillfället i akt att ge regeringen
vägledning när slutförhandlingarna nu går in i ett
avgörande skede.
Regeringen gör i sin skrivelse bedömningen "att
det finns goda utsikter att uppnå ett gott förhandlings-
resultat på Sveriges prioriterade områden". Vi behö-
ver inte befara ett förhandlingsresultat på något områ-
de som "direkt strider mot de egna intressena".
Detta är en mycket optimistisk förutsägelse. Jag
vill för egen del inte vara lika tydlig. Även om jag i
den debatt vi hade om IGC i januari konstaterade att
halvtidsresultatet såg relativt hyggligt ut och att det
fanns vissa viktiga genombrott på några punkter för-
faller det på andra områden att vara mer av på stället
marsch.
När regeringen beskriver förhandlingsläget saknas
en viktig reservation för slutresultatet. Ibland brukar
vi inom Centerpartiet säga att ingenting är klart förrän
allting är klart. Vi kan naturligtvis inte räkna hem
framgångar i vissa sakfrågor förrän de centrala knäck-
frågorna om röstviktning, röstregler, pelarstruktur och
institutionernas inflytande har avgjorts.
Centerpartiet har deklarerat att en väsentlig ut-
vidgning av EU:s beslutsbefogenheter kräver stöd i en
rådgivande folkomröstning. En folkomröstning i sig
är inget som vi eftersträvar. Den bedömning som jag
gjorde i IGC-debatten i januari gäller alltfort: Vad
som hittills framkommit inom ramen för regerings-
konferensen föranleder inte en önskan från Center-
partiet om en folkomröstning inför ratificerandet av
ett nytt fördrag.
För Centerpartiet är det viktigt att regeringskonfe-
rensen skapar förutsättningar för ett utvidgat, uthålligt
och förpliktande samarbete mellan Europas alla de-
mokratier. Med samarbete skall vi skapa ett Europa
för fred, välfärd och god miljö.
Regeringskonferensen skall bana väg för en utvid-
gad integration där länderna i Central- och Östeuropa
kan upptas i EU-kretsen. Här finns anledning för
Sverige att agera för ett sammanhållet stöd till kandi-
datländerna. Strategin bör vara att Sverige och övriga
nordiska länder, varav tre har färska erfarenheter från
medlemskapsförhandlingar, samordnar sina an-
strängningar för att stödja de baltiska länderna i deras
förberedelse för medlemskap.
Det är också viktigt att den nordiska treklövern
gemensamt agerar för att tydliga och objektiva villkor
skall gälla som kvalifikationsgrund. Estland, Lettland
och Litauen är samtliga bäst betjänta av en förhand-
lingsprocess som utgår från rättvisa och väl kända
kriterier.
Fru talman! I enlighet med förslaget till fördrag
skall Europeiska rådet besluta om gemensamma stra-
tegier inom utrikes- och säkerhetspolitiken. De ge-
mensamma strategierna skall ange mål, varaktighet
och de medel som unionen och medlemsstaterna skall
ställa till förfogande. Centerpartiet avvisar inte försla-
get att införa gemensamma strategier. Dessa ger en
god mellanstatlig och enhälligt beslutad ram för arbe-
tet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspoli-
tiken.
Men idén om gemensamma strategier förfelas om
dessa strategier utformas alltför allmänt och oprecist.
Om så sker riskerar de gemensamma strategierna att
bli ett redskap för att bakvägen införa majoritetsbeslut
i utrikes- och säkerhetspolitiken i stället för att utgöra
ett ramverk som sätter tydliga gränser för utrikesmi-
nistrarnas arbete.
Ett antal medlemsländer driver alltjämt kravet på
tydligare skrivningar om integrering av VEU i EU. De
vill ange etapper och tidtabell för denna integration.
Det finns enligt min mening ingen anledning för Sve-
rige att falla undan för sådana krav i slutförhandling-
arna.
Centerpartiet anser att ansträngningarna inom EU
och VEU i stället skall inriktas på att utveckla förmå-
gan att på ett europeiskt plan samverka i humanitära
insatser, räddningsinsatser, fredsbevarande uppdrag
och insats av stridskrafter vid krishantering, inklusive
fredsskapande. Allt detta är i enlighet med Peters-
bergsuppgifterna, som Sverige och Finland förtjänst-
fullt föreslagit skall ingå som en huvuduppgift för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Grundregeln inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken måste fortsatt vara enhällighet.
Röstnedläggelse - dvs. att ett land genom att avstå
från att rösta inte hindrar att ett beslut fattas - måste
alltid vara en möjlighet och inte en underförstådd
skyldighet. Ett system med röstnedläggelse kan dock i
vissa frågor vara önskvärt, eftersom ett land i så fall
inte blir tvunget att tillämpa beslutet samtidigt som
landet accepterar att beslutet gäller för unionen.
I det fall de gemensamma strategier som föreslås i
regeringsförhandlingarna innebär väl insnävande
ramar från Europeiska rådet till utrikesministrarna bör
kvalificerad majoritet kunna tillämpas när det gäller
beslut om gemensamma åtgärder, gemensamma
ståndpunkter eller andra beslut på grundval av en
gemensam strategi samt beslut om genomförande att
dessa.
Detta gäller under förutsättning att inget land av
viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik
motsätter sig att ett beslut skall fattas med kvalifice-
rad majoritet. Dock kan jag här erinra om att vi när
detta berördes i EU 96-kommittén hade en ännu snä-
vare bestämning av vad som utgör vitala nationella
intressen. Det är inget som vi har drivit vidare, utan vi
kan acceptera nationell politik.
En sådan fråga som här diskuteras skall hänskjutas
till Europeiska rådet för enhälligt beslut. Centerpartiet
motsätter sig således inte den liggande kompromissen
avseende röstreglerna i den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. Genom att förslaget till fördrag
explicit undantar beslut som har militära eller för-
svarsmässiga konsekvenser från vad som skall beslu-
tas med kvalificerad majoritet urholkas inte trovär-
digheten i Sveriges militära alliansfrihet genom för-
dragsändringen.
På en punkt som vi har haft uppe i EU-nämnden så
sent som i dag vill jag ställa en fråga till utrikesminis-
tern. Sverige har som militärt alliansfri en möjlighet
att fortsatt vara detta inom ramen för medlemskapet
även med en förändring av fördragstexten. Det finns
skäl att med anledning av diskussionerna om VEU
fråga utrikesministern om de länder som står på tur att
komma in kan upptas som medlemmar av EU om man
gör denna förändring när det gäller VEU. Man gör
bedömningen att de baltiska länderna inte kommer
med i NATO:s nästa utvidgningsfas. Kan de exklude-
ras som medlemmar om man för in detta med VEU?
Centerpartiet motsätter sig inte att driftsutgifterna
för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
belastar gemenskapsbudgeten.
Toppmötet närmar sig. Vi har två veckor dit. Vi
hoppas för vår del att det inte skall innebära en för-
sening utan att man kommer fram till ett resultat, och
att detta inte heller skall försena EU:s utvidgning. Vi i
Centerpartiet står redo att arbeta inom ramen för de
lösningar som kommer att föreslås för hur vi som
oppositionspartier skall kunna samråda med regering-
en. Under dessa aktiva dagar skall vi se till att stödja
regeringen, komma med konstruktiva lösningar på
utestående knäckfrågor och också erbjuda stenhårt
motstånd om så behövs.