Fru talman! I denna timme ställs våra lojaliteter på
sin spets, skulle jag vilja säga. Vi från Vänsterpartiet
tycker att det är av enormt stor betydelse att diskutera
EU-frågorna, Sveriges position, att se till att det Sve-
riges regering framför är väl underbyggt och att vi
från riksdagen har varit med och kunnat påverka så att
regeringens syn präglas av den syn som partierna har,
att vi tar en aktiv del. Samtidigt känns det nästan som
en hädelse att behöva befinna sig i detta rum en av de
vackraste sommarkvällar som det ser ut att ha varit i
Stockholm i dag. Jag ber om ursäkt för att jag tänker
avlägsna mig på tidigt stadium. Det innebär en svår
konflikt att behöva befinna sig här, men det är plikt-
trogenheten som driver de flesta av oss att ändå göra
det. Jag tackar för att andra är mer plikttrogna i kväll
än jag är.
Jag vill inleda med att säga att vi nu går in i andra
andningen av EU-medlemskapet. Vi har fått den and-
ra redogörelsen från regeringen över vad man har
gjort och vilka positioner man tagit och hur man vill
arbeta vidare med EU-frågorna. Jag tycker att det är
väldigt bra att vi får dessa skriftliga redovisningar.
Dock vill jag hävda att beskrivningen kanske är något
glättad, att man framställer den svenska positionen
och den svenska regeringens agerande som bättre än
vad det kanske har varit vid alla tillfällen.
Det här gäller faktiskt inte bara regeringen utan
även det material som riksdagen själv har framställt
om EU-arbetet. Jag tänker t.ex. på den sammanfatt-
ning som vi har gett ut och som heter När EU vill
kapa Sveriges lastbilar. Det enda konkreta exempel
som beskrivs i detalj handlar om hur Sverige lyckades
på en enda punkt, och det gäller bestämmelser om
lastbilarna och längden på släpen. Jag hör till de
första att notera denna framgång, men jag vill ändå
hävda att jag tycker att det finns andra betydligt svå-
rare frågor där vi inte kommit så långt. Jag tycker att
det här kanske inte ger riktigt rättvisande bild av det
arbete som vi bedriver i EU-frågorna från riksdagens
och regeringens sida.
Jag vill vidare understryka att vi från riksdagens
sida, trots att vi hållit på ett tag, inte har funnit de
rätta formerna för samarbetet med regeringen, inte
heller de rätta formerna för vårt eget arbete, hur vi
skall bedriva EU-arbetet. De som sitter i EU-nämnden
är i högsta grad informerade och gör tappra försök att
informera resten av sina partigrupper. Vi anstränger
oss alla. Samtidigt är det ändå så att när man inte
fattar några beslut i EU-nämnden hänger det hela
något i luften. När ärendena sedan kommer till utri-
kesutskottet, som får skriva betänkandena, gäller det
att samla ihop från de olika utskotten. Jag önskar att
vi hade haft ett bättre sätt att direkt från de berörda
utskotten kunna ta aktiv del i det här arbetet. Jag tror
att vi har en hel del mer att göra på det här området.
Det är inte lätt för de respektive fackutskotten när
de får information och material från regeringen. I EU-
nämnden kan man ibland samma dag som man skall
diskutera frågan få rätt avancerade dokument på eng-
elska och franska som kan vara svåra att tränga ige-
nom. Det kan vara svårt att se vad de faktiskt står för
och avge en mening om det. Jag inser naturligtvis
svårigheterna för regeringen, som också får detta
material sent. Detta gör att det har varit svårt. Jag tror
att det finns anledning att ytterligare se över hur det
skall kunna fungera för riksdagen och regeringen och
hur vi skall kunna få ett samarbete.
Precis som Göran Lennmarker kan jag konstatera
att vi är, kanske inte inne i näst sista andningen, men
ändå väldigt sent ute för att påverka regeringen och
för att regeringen skall kunna påverka de andra stater-
na vad gäller regeringskonferensen. Den har avance-
rat långt, och det är sannolikt inte så stora förutsätt-
ningar att nu i sista stund kunna ändra på någonting.
Det vi kan konstatera är att Sverige i och med
medlemskapet naturligtvis har uppnått en del. Vi har
också inför regeringskonferensen kunnat få igenom en
del som från svensk synpunkt har betraktats som
viktigt. Jag tänker t.ex. på jämställdhetsarbetet, kam-
pen för en ökad öppenhet inom EU och det allmänna
arbetet, även biståndsarbetet. Vi har kunnat påverka
och driva på i den riktning vi önskar. Men det kvar-
står en hel del på detta område.
Naturligtvis är vi i dag präglade av en av de stora
kontroversiella frågorna som finns med i betänkandet,
nämligen EMU-medlemskapet. Där fick vi i går
statsministerns i mina ögon välkomna besked om att
det inte blir någon anslutning från svensk sida 1999
och att man även från regeringens sida välkomnar
olika möjligheter att fatta politiska beslut, inklusive
folkomröstning. Det tycker jag och Vänsterpartiet var
ett mycket bra besked. Vi som länge har drivit frågan
om folkomröstning om EMU ser naturligtvis fram
emot det och anser att det vore den bästa formen för
att svenska folket skall kunna påverka på det här
området.
Jag vill lägga fram en synpunkt, vilket framgår av
betänkandet, där Vänsterpartiet och Miljöpartiet är
överens. Om det visar sig på regeringskonferensen att
resultatet avviker så mycket ifrån det som vi faktiskt
röstade om och tog ställning till när svenska folket
önskade medlemskap i Europeiska unionen, bör även
detta ge anledning till en folkomröstning. Det jag
tänker på som sådana kontroversiella frågor är t.ex.
utrikes- och säkerhetspolitiken. Där finns önskemål
från flera stater om ett långtgående försvarssamarbete
och där vi från Vänsterpartiet inte kan tänka oss detta.
Det finns andra exempel - frågor om ett långtgående
samarbete på det rättsliga området, Schengensamarbe-
tet, Europol osv. - där vi också anser att det för så
pass långt från det ursprungliga medlemskapet i EU
att det bör föranleda en folkomröstning om det sepa-
rat och skilt från EMU-frågan.
Jag vill också ta upp frågan om EU-utvidgningen,
som är en viktig fråga. I ett flertal frågor är vi rätt
överens från partierna i riksdagen. Dit hör betydelsen
av EU:s utvidgning och möjligheter för de stater som
är intresserade att bli medlemmar vid samma tillfälle.
Det är också nödvändigt med en hel del förändringar
för att det här skall kunna fungera. Där är det väldigt
viktigt att regeringen står fast vid sin linje och driver
den hårt.
Vid IGC och de diskussioner som varit där har
man nämnt hur vi avancerat på olika områden. Ett
sådant som vi har diskuterat en del i riksdagen och
där jag uppfattar att vi inte har nått ända fram och där
regeringen i mina ögon inte har drivit frågan aktivt
heller är barnets rättigheter. Där har vi tidigare agerat
från riksdagens tvärpolitiska barngrupp och på olika
sätt uppmärksammat detta.
Det räcker inte med att man skriver in att det inte
skall ske någon diskriminering av några medborgare
inom Europeiska unionen. Om jag har förstått rätt
kommer detta med i en paragraf om icke-
diskriminering där man har med ålder som en faktor.
Det är välkommet och bra, men jag anser att det inte
räcker. Vi bör gå längre.
I förra veckan ägde en viktig konferens rum här i
Riksdagshuset, en europeisk barnkonferens, där utri-
kesministern och andre vice talmannen m.fl. promi-
nenta personer deltog. En av de rekommendationer
som denna konferens antog lyder så här - jag har
tyvärr bara den engelska texten: "We recommend that
the rights of children and young people be written
into the revised Treaty of the European Union com-
patible with the principles of the UN Convention on
the Rights of the Child."
Fru talman och fru utrikesminister! Jag anser att
detta krav är ett viktigt krav. Regeringen borde ändå
göra en sista ansträngning för att försöka att få med
det.
Det här betänkandet rymmer väldigt många frågor.
Jag kan inte gå in på alla i detalj. Bengt Hurtig kom-
mer senare att följa upp det som jag har sagt. Jag vill
bara nämna betydelsen av en utträdesparagraf för att
Sverige eller andra stater som inte vill fortsätta att
vara medlemmar skall ha en rättslig möjlighet till
utträde. Då skall man inte behöva förhandla om hur
den paragrafen skall se ut just då.
Vänsterpartiet vill också att det skall göras en ris-
kanalys av EU-medlemskapets för- och nackdelar. Vi
hävdar också att miljöfrågorna och djurskyddet måste
få ett starkare stöd. Det alkoholpolitiska arbetet har
nämnts här tidigare. Sverige drev aldrig frågan om
undantag, och nu kan vi se resultatet. Men vi har den
situation som vi har, och nu måste allt göras för att
Sverige även framgent skall kunna stå för en egen
alkoholpolitik.
Fru talman! Avslutningsvis står jag bakom alla re-
servationer och yttranden som Vänsterpartiet har
avgett. Men jag vill särskilt yrka bifall till reservation
25, som gäller folkomröstning om EMU, till reserva-
tion 29, som handlar om barnets rättigheter och till
reservation 35, som handlar om Schengensamarbetet.