Fru talman! Nu flyr Ingrid Näslund litet från det
som debatten handlar om, nämligen genom att i den
dra in ämnen som företagsbeskattning, sjuklön osv.,
men vi talar nu om den flexibla arbetsmarknaden. Jag
konstaterar att Ingrid Näslund fortfarande inte har
gjort någon annan beskrivning av flexibla arbets-
marknadsregler än att därmed avses vidgade löneklyf-
tor och otryggare förmåner för de anställda.
Jag tror inte att man bara genom att införa de här
reglerna kommer till rätta med arbetslöshetskrisen. I
så fall var den utveckling som ägde rum när vi prova-
de den här modellen 1991-1994 rätt konstig. Jag skall
inte nämna siffrorna - de har redovisats här i kamma-
ren alltför ofta tidigare.
De här metoderna har inte heller varit en lösning
när de genomförts ute i Europa. Det måste nog till
litet andra och nyare metoder. Oavsett vad Tony Blair
tycker om saker och ting förbehåller vi oss rätten att i
Sverige föra den politik som vi tror är den riktiga på
detta område. Det är då inte fråga om denna flexibla
arbetsmarknadspolitik, som leder till otryggare an-
ställningar och ökade löneklyftor.