Fru talman! Med risk att verka tjatig måste jag än-
då få ta upp en punkt eftersom Lena Hjelm-Wallén
vände sig direkt till mig när det gäller sysselsättnings-
unionen.
Lena Hjelm-Wallén erkände att det egentligen var
ett slagord när man talar om en sysselsättningsunion.
Det blir ett kapitel som handlar om detta. Det har jag
absolut ingenting emot. Jag tycker att det är oerhört
viktigt att vi alla sätter strävan efter att människor
skall få arbete mycket högt på dagordningen. Därom
är vi absolut överens. Samtidigt vill man ha ett pro-
gram för att följa upp hur detta sker. Jag tycker att vi
från svensk sida skulle kunna vara litet ödmjukare när
det gäller att lyssna till det man redan inom unionen
har kommit fram till i form av rekommendationer. Då
menar vi att det behöver ske ordentliga strukturför-
ändringar.
Vi har pekat på ett par av Essenpunkterna som vi
tycker är viktiga. Jag har sagt här att också Tony Blair
framhöll, om jag förstod saken rätt, i samtal med
Göran Persson att flexibiliteten var mycket viktig. Där
tycker jag att vi från svensk sida har missat. Det kan-
ske vore bra om vi blev litet ödmjukare på den här
punkten och kunde lära av de andra länderna inom
unionen. Nu vet vi att man har stora problem även i
andra länder. Därför behöver vi kanske gemensamt
försöka att lära av varandra.
I utskottet fick vi höra att Europaparlamentet i två
betänkanden från sitt social- och arbetsmarknadsut-
skott sagt att detta inte var bindande. Nej, må så vara
att det inte är bindande, men kanske finns det några
korn som vi plocka upp och som skulle kunna hjälpa
oss i vår situation. Det sätt varpå man hittills behand-
lat arbetsmarknadspolitiken i Sverige har trots allt inte
varit lyckat.