Fru talman! Vi är i stort sett eniga i utskottet. Av
19 reservationer kommer vi att yrka bifall bara till
fyra.
För egen del har jag nu så gott jag har kunnat de
senaste veckorna satt mig in i alla de ärenden som har
ingått i budgetpropositionen. Jag tänker bara göra
några tematiska nedslag ganska mycket med siktet
inställt på framtiden.
Det som jag tycker är det centrala temat och som
det mesta faktiskt återförs till är begreppet folkhälsa.
Det är egentligen det gröna perspektivet för vår del.
Vi skulle ju vilja se en social budget som kanske till
70 % handlar om förebyggande arbete, som handlar
om att skapa en folkhälsa där akuta insatser för vård
och omsorg inte kommer att behövas. Det är det stora
system- och perspektivbyte som vi skulle vilja se.
Jag saknar personligen väldigt mycket någonting
om tandvårdsmaterial, amalgam. Vad händer på den
fronten? Vad händer när enheten i Uppsala har lagts
ned? En uppmaning till Socialstyrelsen, till utskottet
och till Socialdepartementet är ju att man faktiskt i
framtiden när det gäller alla produktval och metodval
ska ha försiktighetsprincipen i åtanke, så att man inte
återigen och återigen hamnar i situationer där vi
måste städa upp efter giftiga material och felaktiga
metodval. Hela amalgamfrågan är fortfarande infekte-
rad och inte på något sätt tillgodosedd. Det här saknar
jag.
Hela avsnittet om alkohol- och tobaksprevention
är också en hjärtesak för oss. Vi tycker att det ska
vara rent inne i cellerna och rent ute i miljön. Toba-
ken är ju den största enskilda ohälsofaktorn. Därom
råder stor enighet. Därför tycker vi egentligen att det
som har satsats är för lite. Vi förstår inte riktigt varför
vissa borgerliga partier vill minska anslaget till Alko-
holinspektionen och avskaffa Alkoholinspektionen.
Vi vet ju t.ex. att tillsynen av försäljning av lättöl inte
fungerar bra. Kommunerna behöver mycket stöd. Vi
ser det här som ett led i nedmonteringen av den klas-
siska restriktiva alkoholpolitiken, som vi beklagar. Vi
menar att vi måste samla krafterna på nytt och inte
försvaga Alkoholinspektionen. Vi ska snarare, vilket
vi kommer att återkomma till med motioner, bygga ut
den och göra den till en tobaks- och alkoholinspek-
tion, just därför att tobakens skadeverkningar är så
påtagliga och specifika. Vi kommer alltså att åter-
komma till det här.
En kommentar gäller också den inkonsekvens
som egentligen finns i hanteringen när staten samti-
digt har produktion av sprit och gör stora vinster på
den. Vi menar nog att Vin & Sprit egentligen inte är
ett företag som staten bör befatta sig med framöver.
Den högra och den vänstra handen måste veta vad de
gör samtidigt i olika delar av statens verksamhet.
Jag tänkte också ta upp kort bara att vi ju har ett
nytt system för bidragsgivning till organisationer som
arbetar förebyggande. Det är oerhört viktigt och lov-
värt. Även om de har arbetat en kort tid enligt nya
regler kommer vi säkert att få anledning att återkom-
ma till det.
Jag såg någonting som gjorde mig väldigt glad i
min facktidning. Det var ett reportage om SIMON,
som inte är en person utan Sveriges invandrare mot
narkotika. Det är en relativt ny, tio år gammal, orga-
nisation som arbetar bland svenskar och invandrare.
Det är en mångkulturell, religiöst och politiskt obun-
den organisation som står för en restriktiv narkotika-
och alkoholpolitik och som driver projekt. Den här
typen av organisationer som SIMON representerar
måste få ett stort utrymme i en socialpolitik som
också bygger in frivilligkrafter och ideella krafter. Vi
kommer säkert att få anledning att återkomma till hur
stödet till frivilligorganisationerna ska se ut.
Tandvården har många tagit upp. Det tycker jag är
en väldigt viktig och rolig sak. Jag tolkar det nog
egentligen som att det finns en ganska stor samstäm-
mighet när det gäller att vi ska bygga ihop systemen.
Det som vi småkäbblar om nu tror jag är övergående.
Miljöpartiet står i alla fall helt klart för att systemen
ska vägas ihop. Problemet med högkostnadsskyddet i
dag är att det är väldigt dyrt, så man kanske får se på
det på sikt. Men självklart är det det här som är målet.
Vi har också stött en s-motion i utskottet som be-
rörde tandvården. Men vi har sett att man har släppt
den själv.
Några har också nämnt, och det tycker vi är roligt,
att vårt förslag om att man som förälder ska ha möj-
lighet att välja tandvård fritt för sina barn har gått
igenom och fått hela utskottets gillande.
Vi har också noterat det här med hivprevention.
Hela sexualitetens område hör väldigt mycket ihop
med folkhälsa och livskvalitet. Hivpreventionen har i
och för sig gått bra, men den har tyvärr också innebu-
rit att man slarvar med kondom, vilket har lett till att
antalet fall av många andra sexuellt överförbara sjuk-
domar har stigit igen. Det måste man observera.
Vi tycker också att den här markeringen om Folk-
hälsoinstitutets uppdrag att förbättra transsexuella
personers situation är värd att stödja, så det kommer
vi att göra.
Jag skulle också vilja citera något när det gäller
Nationella folkhälsokommittén: "Enligt kommittén är
en lustfull och trygg sexualitet, fri från fördomar,
diskriminering, tvång och våld hälsosam." Det här
betyder att bra sex är en folkhälsofaktor. Men - ett
inflikande från Miljöpartiet - det kräver också ork
och tid. Vi behöver ett lugnare tempo i arbetslivet för
att hinna med även denna del av tillvaron. Det kan för
övrigt också befrämja nativiteten.
Det här med spelberoende tycker vi har varit vik-
tigt, och vi ser att det finns ett bra igångsatt arbete. Vi
har stora förhoppningar på det framöver. Men här
måste jag också få inflika några observandum som
handlar om vad den högra och den vänstra handen
gör.
Hur kan staten tillåta kasinon och samtidigt också
sätta i gång och sanktionera ett gigantiskt spel på
börsen? Vi måste ha en syn på spel och gambling som
täcker alla delar i samhället. Det här står faktiskt i
motsats till grundtrygghet och stabila system.
Hemlösa har vi nämnt, och det är faktiskt den
grupp som berör mig personligen mest. De är inte en
isolerad grupp och ska inte ses separat, utan de ska
ses som de faktiska verkliga symtombärarna till följd
av andra havererade system. Det är inom psykvården,
narkomanvården och fångvården men också inom
skolan och inom den vanliga vardagliga kommunala
verkligheten som orsakerna till hemlösheten finns.
Det här berörde jag för någon vecka sedan i fattig-
domsdebatten.
Problemet är att de ramlar mellan många stolar.
Det finns ett sätt att knuffa problemet till någon an-
nans budget så att de hemlösa faller mellan alla sys-
tem. Det är oerhört tragiskt. Vi menar att detta inte
bara bör bevakas utan även ges satsningar. Jag skulle
också vilja flika in värdet av de ideella insatser som
görs på det här området och verkligen förorda en
stark och fortsatt samverkan mellan stat, kommun,
landsting och ideella organisationer.
En sak som jag skulle vilja avisera framöver och
som är ganska måttligt tillgodosedd i den här budge-
ten är att vi behöver en mycket massiv, samfälld och
stark aktion för att komma till rätta med det ökande
drogmissbruket bland unga. För alla som ser sig runt-
om i världen är det uppenbart att detta är ett av de
absolut största hoten mot all social trygghet och soci-
al ordning i framtiden. Vi kommer att återkomma här,
och vi hoppas vi får en stark uppslutning kring det.
Drogmissbruket bland unga ökar på ett väldigt alar-
merande sätt, och det kommer in på nya vägar. Detta
kommer att bli en av de riktigt stora utmaningarna för
det här utskottet och hela den sociala sektorn fram-
över.
Till folkhälsan hör också möjligheten att styra sitt
eget liv. Här skulle jag faktiskt vilja komma in på en
aspekt som jag har saknat hos en del debattörer, näm-
ligen var, när och hur mycket ska vi jobba. Vi menar
att arbetstidsförkortningen är den enskilt största sys-
temreform som skulle ha bäring på nästan alla sekto-
rer inom det sociala området.
Möjligheten att påverka sitt liv och sin tid skulle
t.ex. ge oss friskare pensionärer som kanske har
krafter i behåll och kräver mindre vård. Därmed
skulle de fortfarande kunna bidra aktivt som positiva
krafter på alla möjliga håll och kanter i samhället.
Med en kortare arbetstid skulle vi också få mer tid
över både att göra barn och ta hand om våra barn. Vi
skulle kanske få lust och möjlighet att skaffa fler
barn. Barn skulle få en tryggare uppväxt med mer
närvarande föräldrar. Det skulle också ge både av-
lastning och positiva effekter på hela den sociala
sektorn. Framför allt skulle det förhoppningsvis ge ett
mindre sug till droger och flykt från vuxenvärlden
och från de normer som vi vuxna förhoppningsvis
står för.
En förkortad arbetstid handlar väldigt mycket om
arbetssituationen för vårdpersonalen. Mindre stress
och fler kolleger skulle kunna ge den tid och den
kvalitet i bemötandet som jag tror att alla här önskar.
Det skulle också ge tid för långsiktighet i planeringen
och för att ge den sociala del av omvårdnaden som
t.ex. många hemtjänstanställda säger att de saknar. De
tror inte att de får och bör syssla med detta. Det
handlar om att sjunga, spela, promenera och samtala,
dvs. den sociala kontakten.
En kortare arbetstid skulle också ge möjlighet för
anhöriga och släktingar att besöka, hålla kontakten
med och ge sina gamla mer samhörighet och tillhö-
righet. De skulle ingå i ett socialt nätverk som de
egentligen aldrig har haft. Ett stressat arbetsliv gör att
många vuxna känner sig oerhört tyngda av dåligt
samvete för att man inte hinner med sina gamla.
En förkortad arbetstid är en systemfråga som har
bäring på alla de andra områdena.
Det är inte bara möjligheten att styra och påverka
sitt eget liv som är hälsobefrämjande, utan även möj-
ligheten att påverka beslut. Då tänker jag på det
enorma engagemang som vi har sett landet runt just i
strukturfrågorna om sjukhus och sjukvård. Få gånger
har ju svenska folket gått man ur huse så mycket som
för att värna sitt BB eller sitt lokala sjukhus. Det är
inte konstigt. Jag förstår Chatrine Pålsson när hon
pratar om trygghet. Detta handlar om trygghet och
möjligheten att påverka beslut.
Till Kenneth Johansson skulle jag vilja säga att
det inte är särskilt vanligt för oss att bara ställa upp på
andra beslut. Vi har faktiskt väldigt aktivt varit med
och påverkat den proposition om akutsjukhus som vi
kommer att debattera i veckan. Framför allt har vi
lagt ned besluten på landstingsnivå för förankring hos
människor. Detta har vi gjort för att man ska hinna
hänga med i svängarna, se vad som händer, kunna
folkomrösta, få ta del i diskussioner och veta vilka
partier man ska rösta på.
Slutligen vill jag kommentera kvaliteten i vården.
Oavsett regler, strukturer och pengar handlar det
oerhört mycket om att skapa utrymme för de idéburna
verksamheterna som kanske har en annan syn på
sjukhus och inte betraktar dem som en bilverkstad.
Jag tänker på Vidarkliniken, kristna sjukhus och al-
ternativmedicinen. Här har vi en uppgift att skapa en
äkta mångfald som inte bara är buren av kommersi-
ella intressen.
Jag säger ja till reservationerna 5, 7, 10 och 13.