Fru talman! En hel del av det som Susanne
Eberstein sade är värt att kommentera men jag ska
nöja mig med att ta upp två saker eftersom det är
tidsbegränsning i debatten.
Det är inte patienten, den enskilda människan,
som i dag styr i vården i dag. Från olika talarstolar
säger vi att patienten ska vara i centrum, att fokus ska
vara på patienten. Tyvärr känner jag att det inte är så,
utan det är utifrån andra strukturer som det fokuseras.
Jag vill att patienten ska få vara med och styra mer i
svensk sjukvård i dag.
Hur kan Susanne Eberstein säga att sjukvården ra-
seras i borgerligt styrda kommuner? Vad finns det för
underlag i det avseendet? Enligt de beräkningar från,
tror jag, Landstingsförbundet som blev offentliga för
en eller två veckor sedan är Stockholm faktiskt det
område där det är de kortaste vårdköerna. Är inte det
något som är till gagn för patienten? Om det är så att
demokratin, dvs. att de politiker som väljs till kom-
muner och landsting också ska få bestämma, inte fullt
ut ska få råda, vad blir det då av hela vår demokrati
om man ska detaljstyra från ett ovanifrånperspektiv?
Detta är också en demokratifråga.