Fru talman! Susanne Eberstein sade att hon rörde
sig i verkligheten. Det är en verklighet som hon ser
med mycket stora skygglappar.
Hon sade här i sitt anförande att sjukvården var
sämst i Stockholm och i Skåne, de borgerligt styrda
landstingen. Det kan vi se i protokollet sedan. Hon
försökte senare i en replik riktad till Chatrine Pålsson,
men också riktad till mig, säga att det var något annat
som menades, och att det gällde personal.
För att göra det alldeles klart ska jag ta de offici-
ella siffrorna.
I Stockholms län varierar väntetiderna för höft-
ledsplastik från 3 veckor till 17 veckor. I de social-
demokratiskt styrda sjukvårdsområdena från Linkö-
ping i söder till upp Umeå ligger de på 60-140 veck-
or.
För livmoderframfall är väntetiderna i Stockholms
län 4-13 veckor. I de socialdemokratiskt styrda
landstingen ligger de på 32-95 veckor.
För hörapparater är väntetiden i Stockholm 4-9
veckor medan väntetiderna i Linköping, Motala,
Kiruna, Frölunda, Östersund ligger på 44-108 veck-
or.
För prostataoperationer varierar väntetiderna i
Stockholms län från 2 veckor till 13 veckor. I de
socialdemokratiskt styrda landstingen har man vänte-
tider på 90-145 veckor.
Jag tror att patienterna ser var vården är bäst och
var köerna är kortast.
I Skåne, som Susanne Eberstein tog upp, har man
försökt att förnya vården. Nu arbetar man i Helsing-
borg på annat sätt. Man har kunnat korta köerna till
höftledsoperation från 36 veckor till 13 veckor. För
gråstarr har man kortat köerna från 40 till 16 veckor,
och för utprovning av hörapparat från 24 till 7 veckor.
Jag tror att patienterna också där uppskattar att det
borgerlig regim och inte den köhopsamlande regim
som Susanne Eberstein förespråkar.
Det är riktigt att en vårdgaranti förutsätter vissa
resurser för att få bort en puckel. Men därefter kostar
det mer att ha människor i kö.