Fru talman! Jag kommer i mitt anförande att berö-
ra en enda fråga i betänkandet.
Fru talman! Samhället i dag är inte jämställt och
jämlikt. Vi vet att när det kommer till livskvalitet har
alla inte samma villkor. Vi vet att många människor i
samhället blir diskriminerade på grund av att det inte
följer normen i vårt samhälle. Vi vet att vi har en
utbredd diskriminering.
Det finns en grupp människor som vi vet mycket
lite om. Det är en grupp människor i samhället som
på goda grunder kan antas vara utsatta för diskrimine-
ring och brott på grund av att de enligt samhället
avviker från normen. Det är alla de personer som kan
definieras som transpersoner, dvs. individer vars
identitet, utseende eller beteende tidvis eller alltid
skiljer sig från samhällsnormen för deras vid födseln
fastställda kön.
Denna grupp omfattar alltså betydligt fler perso-
ner än enbart de transsexuella, som nämns i socialut-
skottets betänkande. Det är alla de människor vi tän-
ker på när vi talar om transsexuella, transvestiter,
transgender, crossdressers m.fl. Om de ens synlig-
görs i dagens samhälle är det som skrämmande eller
löjeväckande figurer.
Vi kan på goda grunder anta att det finns en risk
för att transpersoner blir utsatta för olika typer av
kränkande särbehandling eftersom vi har tabun inte
enbart kring hur vår sexualitet bör vara utformad utan
också kring hur en persons könsidentitet bör vara.
En människa som på ett eller annat sätt av sam-
hället uppfattas som om hon eller han överskrider
könsgränserna kan därför antas riskera att bli sämre
behandlad än andra människor i samhället och inte få
den respekt för sin identitet som hon eller han har rätt
att få.
Fru talman! Jag känner flera transpersoner som
här skulle kunna berätta för oss om hur de dagligen
blir diskriminerade enbart på grund av sin enligt sam-
hället avvikande könsidentitet. De skulle kunna be-
rätta om hur de upplever det att aldrig bli bemötta
som det kön de anser sig tillhöra. En del har blivit
nedslagna och misshandlade.
Är de öppna med att de är transpersoner får de
problem med studier och jobb. Den okunskap och de
fördomar som finns kring könsöverskridande leder
för en del till att de inte vågar berätta om sin identitet
eller sitt beteende ens för sina närmaste. De tvingas i
stället att leva dubbelliv år ut och år in utan möjlighet
att fullt ut får vara sig själva.
Det finns indikationer från brottsofferjouren för
homo- och bisexuella att transpersoner är den värst
utsatta gruppen när det gäller hatbrott. Men det finns
ingen forskning. Hur transpersoners livssituation ser
ut vet vi i dag ingenting om. Vi vet inte ens hur stor
del av befolkningen som är transpersoner.
Framför allt vet vi inte om och i så fall på vilket
sätt deras avvikande från normen för hur en männi-
skas könsidentitet bör se ut påverkar deras möjlighe-
ter till ett bra liv. Vi vet inte heller om de upplever
problem i sitt dagliga liv eller om deras möjligheter
till studier, arbete eller en meningsfull fritid påverkas.
Fru talman! Vi kan inte bygga vår politik på anta-
ganden. Socialpolitik ska utformas utifrån konkreta
fakta om befolkningen. Vi anser därför att det är
oerhört viktigt att vi utreder situationen för transper-
soner ur ett helhetsperspektiv. Utredningen bör ha ett
allmänt hållet mandat att lämnade de förslag som
anses behövliga för att förbättra transpersoners situa-
tion.
Jag vill också ställa en fråga till socialutskottets
majoritet, som i sin bedömning säger att det är viktigt
att situationen för de transsexuella noga följs. Hur ska
detta göras? Man talar inte om på vilket sätt man
tänker göra det. Det finns utredningar i andra länder.
Jag kommer att dela med mig av den utredning som
man har gjort i England.