Fru talman! Den 22 november i år beslöt riksda-
gens majoritet bestående av socialdemokrater, väns-
terpartister och miljöpartister att fastställa de ekono-
miska ramarna för de olika utgiftsområdena och en
beräkning av statens inkomster avseende 2001. Sam-
tidigt beslutades om preliminär fördelning av statens
utgifter på utgiftsområdena för åren 2002 och 2003.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslut
om ramar för de olika utgiftsområdena valt en annan
inriktning av politiken deltar jag inte i det aktuella
beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde nr
9.
Fru talman! Folkpartiet har i parti- och kommit-
témotioner förordat en annan inriktning. Partiet anser
att sjukvården är en omistlig del av den generella
välfärdspolitiken, och det är viktigt att även fortsätt-
ningsvis slå vakt om sjukvårdens offentliga skattefi-
nansiering samt att vård och omsorg ska ges efter
behov och inte efter betalningsförmåga.
Detta är något som man känner sig anmodad att ta
upp i varje debatt i kammaren eftersom det ständigt
ifrågasätts, men jag hoppas nu, fru talman, att jag
åtminstone för denna debatt har klargjort Folkpartiets
grundläggande inställning vad beträffar vår inriktning
när det gäller sjukvårdens finansiering och hur sjuk-
vården ska fungera.
Fru talman! Genom det beslut som riksdagen fat-
tade den 29 november i år har vi från Folkpartiet fått
gehör för en del av de förändringar vi har önskat på
sjukvårdsområdet. Det är satsningen på primärvården,
och det är införandet av det vi kallar husläkarsystem
men som i riksdagsbeslutet benämns familjeläkare.
Detta beslut tycker vi är mycket viktigt för sjuk-
vården. Man ökar tillgängligheten inom primärvården
och ger människor tillgång till en bassjukvård som är
viktig både för patienterna men också för hela sjuk-
vården och för sjukvårdens ekonomi. Det måste ändå
vara det bästa för både patienten och för sjukvården
att de som behöver vård på primärvårdsnivå får det
och att resurserna inom sjukhusets öppna och slutna
vård används för dem som behöver just den. Det här
är också ett led i att minska väntetiderna.
Men vi kräver trots det att en vårdgaranti ska infö-
ras - en vårdgaranti som innebär att ingen ska behöva
vänta mer än tre månader på operation eller behand-
ling. Kortare vårdköer skulle framför allt hjälpa äldre
människor som köar för höftleds-, grå starr-, fram-
falls- eller knäledsoperation.
Ett annat steg för att korta vårdköerna som Folk-
partiet har arbetat för under många år är införandet av
finansiell samordning. Det har nu också uppnåtts i
samband med beslutet om den nationella handlings-
planen.
Fru talman! Ett stort problem inom sjukvården i
dag är bristen på vårdpersonal, och den kommer att
bli ännu värre om ingenting görs. Vårdsektorn måste
bli mer attraktiv som arbetsplats. Viktiga frågor för
attraktionskraften är naturligtvis att lönerna blir kon-
kurrenskraftiga och att arbetsvillkoren förbättras.
Folkpartiet anser att man bör se över hur karriärvägar
inom vårdyrkena kan utvecklas. Man bör också ta
fram förslag om hur man ska kunna stimulera dem
som lämnat yrket att återvända.
Vidare bör man underlätta för personer med ut-
ländsk bakgrund som har vårdyrkesutbildning att
arbeta inom vårdyrkena. Ett problem här är utform-
ningen av språkproven, där man fäster stor vikt vid
förmågan till rättstavning.
Under årtionden har vårdens viktigaste resurs - de
vårdanställda - fått allt mindre att säga till om. Infly-
tandet över den egna arbetssituationen har minskat,
samtidigt som politiska beslut urholkat de vårdan-
ställdas professionella yrkesstolthet. De allra flesta
vårdanställda har därmed förmenats möjligheten att
gå över till andra vårdgivare eller arbetsgivare eller
rent av testa om vingarna bär på egen hand.
Folkpartiet anser att en konkurrensutsättning av
all primärvård och uppmuntrande av privata alternativ
inom sjukvården och ökat inflytande för de anställda i
offentlig sektor skulle skapa möjligheter för anställda
att förverkliga sin kreativitet.
Fru talman! Folkpartiet ställde sig bakom läkeme-
delsreformen hösten 1996. Vi bedömde det som att
det var viktigt att ansvaret för läkemedel överfördes
från staten till landstingen. Avsevärda vinster kan
göras om sjukvårdshuvudmännen har ett samlat an-
svar för läkemedelsanvändningen i öppen vård och
inte bara i den slutna vården.
Minskade läkemedelskostnader var ett av de stora
målen med läkemedelsreformen, men kostnaderna har
fortsatt att skjuta i höjden. Det är viktigt att det vidtas
åtgärder för att minska kostnaderna för att människor
i framtiden ska kunna erhålla läkemedel till rimliga
priser.
Vi anser att det måste vara möjligt att sänka kost-
naderna utan att patienterna drabbas. Vi har föreslagit
flera åtgärder för att vi ska nå just detta. En av de
viktigaste åtgärderna är en noggrann uppföljning av
läkemedelsförskrivningen.
Läkemedelskommittéerna är de organ som är bäst
lämpade för detta. Det är de som kan göra kostnads-
analyser och analyser av vilka kostnader som står för
ökningen. Det måste också bli enklare för den enskil-
de läkaren att följa upp sin egen förskrivning. I dag
finns också datahjälpmedel som underlättar för läkar-
na att vid förskrivningen se alternativ och kostnader
för olika läkemedel. Sådana modeller måste ytterliga-
re utvecklas.
Läkemedel är en integrerad del av övrig hälso-
och sjukvård. Genom nya läkemedel har många
vinster kunnat uppnås: minskat lidande för patienter-
na, kortare vård- och behandlingstider och minskat
antal kirurgiska ingrepp, m.m.
Rätt läkemedel till rätt patient på rätt indikation i
rätt dosering under rätt behandlingstid och i rätt ad-
ministreringsform anser vi måste vara vägledande för
en ny läkemedelsreform. Detta borde regeringen
beakta när den lägger fram nästa års proposition om
den nya läkemedelsförmånen, i stället för att höja
patienternas kostnader för nödvändig medicin.
Fru talman! Socialdemokraterna har misslyckats
med tandvårdspolitiken. Tänderna tenderar åter att bli
en klassfråga, trots statsministerns uttalande om att
detta inte får hända. Framför allt har pensionärerna
drabbats av allt dyrare tandvård. Det behövs ett för-
bättrat högkostnadsskydd och en översyn av hela
tandvården i syfte att få en rättvisare tandvård.
I budgetpropositionen anslår regeringen 100 mil-
joner kronor under 2001. Dessa pengar ska gå till alla
patienter med hel- och halvproteser, så att de ska
slippa betala karensbeloppet på 3 500. Trots detta
kommer förfallet i tandvården att fortsätta. Att ersätta
en tand med en krona kostar i dag en bra bit över
2 000 kr. En brygga över två tre tänder kostar ca
15 000 kr. Det är inte bara pensionärer som inte har
råd med detta; det gäller de allra flesta låg- och mel-
laninkomsttagare också.
Folkpartiet anser att en plan måste tas fram för hur
tandvården successivt ska kunna inlemmas under
sjukförsäkringen och för hur garantier ska kunna
lämnas för att ingen ska behöva avstå från tandvård
av ekonomiska skäl. Tandvårdens framtida finansie-
ring och uppbyggnad måste utredas. Tandvården har
inte minst en stor betydelse för folkhälsan.
Vi i Folkpartiet har i reservation nr 4 framfört vårt
krav när det gäller tandvården. Fru talman! Jag vill
yrka bifall till reservation nr 4.
Utskottet har däremot ställt sig bakom ett krav
som framför allt har drivits av de borgerliga partierna
både i riksdagen och ute i landstingen under ganska
många år. Nu har vi fått stöd av Miljöpartiet. Det
gäller att barn och ungdomar också ska ha rätt att få
sin kostnadsfria tandvård utförd av den tandläkare de
själva väljer, och inte bara av Folktandvården. De
allra flesta landsting tillåter detta i dag, men det har
tagit mycket lång tid innan det har genomförts. Något
landsting säger fortfarande absolut nej, och några
säger att de har planer på att införa denna rätt.
Vi tycker att det är bra att det nu kommer ett till-
kännagivande till regeringen om att även barn och
ungdomar ska få sin kostnadsfria tandvård hos den
läkare de själva väljer.
Jag vill också med glädje konstatera att utskottet
har ställt sig bakom bl.a. en folkpartimotion om änd-
ring av reglerna för stöd när det gäller handikapp- och
anhörigorganisationer - det här gäller då Föräldrafö-
reningen Plötslig Spädbarnsdöd - och den motion
som gäller stöd till SPES. Det här får bli en del av
utvärderingen om de regelverk som i dag gäller, och
man ska också se till att de här anhörigorganisatio-
nerna kan få det ekonomiska stöd som de behöver för
sitt viktiga arbete.
Fru talman! Förutom tandvården finns det ytterli-
gare områden i det här betänkandet som inte knyter
an direkt till budgeten. Folkpartiet har ett antal reser-
vationer på de områdena.
Vi anser att det behövs en utredning som ur ett
helhetsperspektiv belyser de transsexuellas situation i
det svenska samhället. Utredningen bör ha ett allmänt
hållet mandat att lämna de förslag som anses behövli-
ga för att förbättra för transpersoner och aktivt ge-
nomföra informationsverksamhet riktad gentemot
såväl offentlig förvaltning som samhället i stort.
Spelberoende är ytterligare en punkt. Spelberoen-
de är ett hälsoproblem vars omfattning är större än
vad man tidigare har trott. Ca 150 000 svenskar be-
döms ha problem med sitt spelande. För en tredjedel
av dem är problemen så allvarliga att de kan klassas
som sjukligt beroende av sitt spelande. För dem som
har blivit spelberoende finns i dag knappt någon hjälp
att få i form av behandling och rehabilitering. Folk-
partiet anser att det är väsentligt att problemet med
spelberoende uppmärksammas och att det finns ade-
kvata vård- och behandlingsformer tillgängliga.
Fru talman! Som jag tidigare har anfört deltar vi
inte i beslutet om anslagsfördelningen inom utgifts-
område 9, och jag hänvisar till det särskilda yttrande
som jag har lämnat till betänkandet på den punkten.
Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer
men som jag tidigare har sagt väljer vi att här yrka
bifall endast till reservation nr 4.