Fru talman! Mikael Odenberg valde att inte utgå
från det aktuella betänkandet. Med tanke på Modera-
ternas prestationer i det betänkandet kan jag förstå
den strategin. I stället väljer han att i talarstolen ägna
sig åt statistikredogörelser. Egentligen tycker jag inte
att det är särskilt bra, därför att det säger ingenting
om vilken utvecklingstendens vi har.
Jag tycker, som Mikael Odenberg, att man inte
ska vara självgod. Man ska inte säga att läget är bra
när det finns en betydande arbetslöshet. Men man ska
inte heller låtsas som om det är enkelt att ta sig fram i
terrängen. Vi har jätteproblem. Problemen på arbets-
marknaden är viktiga för svensk ekonomi och för
möjligheten att utveckla svensk välfärd i framtiden.
Det har dock skett mycket goda framsteg under
mandatperioden. Ungefär 250 000 jobb har kommit
till. De har kommit till inom den privata tjänstesek-
torn. Det är inte de gamla jobben. Det är inte heller
den offentliga sektorn som vi från Vänsterpartiet
tycker är så viktig. Där erbjuds arbete för kvinnor,
och där erbjuds arbeten som innebär välfärdsproduk-
tion. Det är inte där det sker någon ökning. Det är inte
i den gamla basindustrin som stampas fram med nå-
got slag devalveringspolitik. Tvärtom, industrin
minskar systematiskt. Ökningen har skett i de nya
teknikintensiva branscherna och i de privata tjänste-
sektorerna. Det borde tilltala även Mikael Odenberg.
Fru talman! Det här motionsbetänkandet är inte så
upphetsande. Det är en mängd motioner om arbets-
marknadspolitik, men där finns inga pengar. Vi har
klarat av den diskussionen i samband med behand-
lingen av AU1. Jag var då oerhört kritisk i min debatt
med oppositionen. Det fanns helt enkelt ingen an-
ständig finansiering av ett alternativ i arbetsmark-
nadspolitiken.
Det här gången är det mera allmänna synpunkter.
Jag kommer inte att hetsa upp mig så mycket. Det är
så pass lite substans som framgår i de 45 reservatio-
nerna, fru talman, förutom 7 särskilda yttranden, som
finns i detta betänkande.
Själva har vi två reservationer. Jag vill redan nu
yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 40.
Vi från Vänsterpartiet har speciellt motionerat om
att höja sysselsättningsgraden, dvs. att få in männi-
skor som har marginaliserats från arbetsmarknaden i
delaktigheten. Det handlar om människor med in-
vandrarbakgrund, funktionshindrade, äldre, unga som
inte får ta steget in, och det handlar om människor
som lever i regioner som Mikael Odenberg lite för-
aktfullt kategoriserade som styrda av socialdemokra-
ter och vänsterpartister. Det handlar i själva verket
om regioner med stora avstånd, som har haft sin nä-
ringslivsbas i gruvor, skog och tung industri, som har
spelat en kolossal roll för svensk exportindustri och
svensk ekonomisk utveckling och välfärd. Där finns
stora problem. Ute på landsbygden och i skogslänen
är efterfrågan på arbetskraft inte särskilt stor.
Detta ska inte hånas. Nu måste vi snarare tänka
igenom vilken politik som skulle vara tjänlig för
dessa landsändar.
För de områden med nya tjänstesektorer som väx-
er, t.ex. storstäderna, har sysselsättningsmålet om
80 % för 2004 redan uppnåtts - och mer därtill. Man
ska vara rimlig i sin bedömning, men man ska inte
skryta.
En viktig fråga har tagits upp i dag, nämligen att
Riksdagens revisorer har skrivit om invandrare, sfi,
och hur dessa grupper kategoriseras. Där gör utskottet
ett viktigt tillkännagivande. Vi följer upp revisorernas
synpunkter, men de skärps genom att komplicera
bilden lite grann. Det är viktigt att inte gå på förenk-
lingar när det gäller att kategorisera människor. Vi
talar om individer med olika förutsättningar, bak-
grund och möjligheter. När vi tittar på individer och
deras chanser ser vi tydliga mönster. Det är klass,
kön, ålder och etnicitet. Etnicitet handlar mycket om
invandrarbakgrund - från vilket land man har kom-
mit. Det är barriärer som möter. Det kan vara ren
rasism, fördomar i allmänhet och språkförbistring.
Här finns människor som är analfabeter, och här finns
människor som är professorer. Men det finns en ten-
dens att kalla dem för "de där utifrån, de som vi inte
är vana vid, de vi inte vill släppa in".
Jag tror att det finns ett gemensamt intresse - låt
mig säga det - hos alla riksdagens partier för att gripa
sig an detta och inte låta en fördomsfull attityd slå
över i rasism eller i att aktivt sätta upp barriärer och
mota bort dessa människor. Vi vet att det på arbets-
marknaden, i både privat och offentlig sektor, finns
mycket diskriminering av människor med invandrar-
bakgrund. Därför är det bra att vi under mandatperio-
den har skärpt lagen mot diskriminering i arbetslivet.
Vi har också menat att det är särskilt allvarligt i
fråga om kvinnorna. Invandrarkvinnornas sysselsätt-
ningsgrad är totalt låg. Vi menar att här borde man ha
tillmötesgått oss. Jag ska inte yrka bifall till reserva-
tion nr 11, men det borde utredas och läggas fram en
handlingsplan - som säkert är komplex - om hur man
ska få in fler invandrarkvinnor i arbetslivet. Det finns
många metoder, och det finns många bra exempel. De
behöver systematiseras.
Reservation nr 40 handlar om inträdesvillkoren i
a-kassan. Det finns i dag både ett arbets- och med-
lemsvillkor. Vi menar att medlemsvillkoret inte har
något syfte. Det är bara något som komplicerar. För
arbetsvillkoren finns två alternativ. På arbetsmarkna-
den i början av arbetslivet, särskilt för invandrare och
unga kvinnor, är det korta anställningstider och delti-
der. Då kan det bli så att trots ett rejält arbetsutbud
och mycket arbete under lång tid, kan timmarna råka
vara förlagda så under dessa månader att de inte räck-
er till för att kvalificera sig för a-kassan. Vi är över-
tygade om att där finns en form av diskriminering. Vi
har velat få till stånd en utredning av inträdesvillko-
ren. Det får inte bli en barriär som motar bort nya på
arbetsmarknaden från den viktiga institution som a-
kassan utgör. Därmed yrkar jag bifall till reservation
40.
Det finns ett viktigt tillkännagivande, nämligen
kring aktivitetsgarantin och övergångsarbetsmarkna-
den. Utskottet har tidigare resonerat om dessa frågor
och sagt att det behövs ett ordentligt och meningsfullt
sysselsättningsalternativ och inte bara åtgärder ut på
den reguljära arbetsmarknaden om där inte finns en
reguljär arbetsmarknad med en effektiv efterfrågan,
t.ex. äldre människor i vissa regioner.
Jag är glad över att utskottet gör ett tillkännagi-
vande till regeringen att återkomma med förslag om
subventionerade anställningar. Vi har givit exempel
på miljösidan och den sociala sidan. Jag är ännu gla-
dare över att regeringen har tagit till sig detta redan i
den vårproposition som lades fram i måndags. Där
framkommer att ett sådant förslag ska läggas fram
senast till budgetpropositionen i höst.
Ska läget beskrivas som dåligt eller bra? Det finns
svårigheter. Mikael Odenberg har pekat på dem. Vi
har ingen låg arbetslöshet. Men i en jämförelse av alla
viktiga siffror och indikatorer i statistik från förra
veckan och från ett år tillbaka i tiden syns förbätt-
ringar. Det gäller nyanmälda platser, arbetslösa,
långtidsinskrivna, långtidsarbetslösa, deltidsarbetslö-
sa, de som har korttidsanställningar. Konjunkturpro-
grammen har inte ökat lavinartat utan ligger på sam-
ma nivå som tidigare. Lönebidragen har ökat kraftigt.
Antalet arbetslösa ungdomar har ökat med knappt
3 000, och det är en rejäl varningssignal. I övrigt är
alla siffror positiva. Trots den avstannade konjunktu-
ren och trots att sysselsättningssiffrorna har vikit av
efter den 11 september har vi ännu inte sett en dämp-
ning av arbetslösheten. Detta är något vi ska ta fasta
på i positiva tongångar och inte med den negativism
som Mikael Odenberg visar.
Jag hinner inte nu kommentera närmare de reser-
vationer som har lagts fram från den borgerliga oppo-
sitionen. Låt mig peka på det särskilda yttrande där
även vi i Vänsterpartiet tar upp frågor på bredden.
Det är inte arbetsmarknadspolitik som avgör syssel-
sättningsutvecklingen.
Vi tror att man nog får tänka sig en rejäl förnyelse
av arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken, men
inte i den riktning som högern pekar ut i debatten,
utan tvärtom mer ansvar av arbetslivets verkliga aktö-
rer, dvs. de som anställer, de som ställer rekryterings-
kraven, de som motar bort invandrare, de som varslar
om uppsägning. Där måste både det sociala och fi-
nansiella ansvaret öka.