Fru talman! Vi kan läsa på affischer runtom på
stan: Jag är stolt. Därför är jag socialdemokrat.
Men frågan är om socialdemokrater kan vara så
stolta när man ser hur Sverige har lyckats jämfört
med andra länder i samma konjunkturläge. Detta är
intressant. Det är ingenting att vara stolt över att det
skapas jobb i Sverige när konjunkturen är god. Det
man ska vara stolt över är om Sverige har lyckats
bättre än andra länder, och det har inte Sverige gjort.
Sverige har lyckats sämre.
Visst var utgångsläget jobbigt, och vi hade en
nedförsbacke i svensk ekonomi som var dramatisk.
Den började 1990 och pågick ungefär till 1993. Sedan
lyckades vi vända utvecklingen. Men sedan, 1995,
bröts den positiva utvecklingen som hade börjat, och
kom tillbaka först någon gång 1997 - inom parentes
sagt samma år som sjukskrivningstalen också började
öka.
Sven-Erik Österberg säger om lärlingssystemet
som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd att han inte vill
ha gamla modeller. Kalla det gamla eller nya model-
ler - men det finns fungerande exempel och funge-
rande modeller. Använd dem! Det finns någonting
trögt i socialdemokratin när det gäller lärlingssystem
och lärlingsutbildning. Det finns en oförmåga att ta
till sig systemet att en människa som kanske inte är så
motiverad för teoretiska studier kan få jobba praktiskt
ute i företag och t.ex. lära sig ett hantverk, gå nära en
person som kan yrket och lära upp sig den vägen och
sedan få praktisera sin kunskap och komplettera med
teori. Det finns ett slags ovilja att förlägga utbild-
ningen på företagen. Utbildningen ska tydligen vara
så långt bort från arbetslivet som möjligt. Varje ökad
praktikperiod som socialdemokratin har medgett i
olika utbildningssammanhang har på något sätt kom-
mit till efter en viss tröghet och ett visst stånkande
och stönande. Det finns en motvilja. Jag vet inte var
den sitter, men det är någon ideologisk blockering.
Jag hoppas bara att det lossnar och att vi använder de
instrument som finns och de goda exempel som finns.