Fru talman! Vi tre socialdemokrater som har för-
månen att representera Blekinge här i riksdagen av-
lämnade ett antal motioner under den allmänna mo-
tionstiden i fjol. En av de motionerna behandlas i dag
i detta betänkande. I den tar vi upp frågan om över-
gångsarbete eller övergångsarbetsmarknad, eller hur
vi vill välja att benämna det.
Vi skrev denna motion mot bakgrund av den erfa-
renhet vi har från vårt län, Blekinge, med den relativt
höga industrisysselsättning som länet har haft under
många år. Men det har förändrats på det sättet att
industrijobben har utvecklats. En del av industrijob-
ben har försvunnit, och det har vuxit fram en ny ar-
betsmarknad med nya annorlunda jobb. De är annor-
lunda i förhållande till den utbildning som de tidigare
industriarbetarna hade i sina anställningar och sina
jobb.
Detta innebar att många av dem blev friställda när
en del av de tunga industrierna lade ned. De blev
friställda av den anledningen att deras kompetens och
utbildning inte räckte till för att klara de nya jobben.
De sökte givetvis med ljus och lykta efter nya an-
ställningar. Det lyckades inte alltid, och då kom de
arbetsmarknadspolitiska programmen som var väl
anpassade till de förhållanden som gällde.
Jag vill i detta sammanhang framhålla det s.k.
OTA, den offentliga tillfälliga anställningen, som gav
många av dessa arbetstagare en lite mer långsiktig
trygghet. De fick komma till ett arbete där de var
efterfrågade, fick träffa arbetskamrater och fick känna
den sociala gemenskap som är värd att framhålla i
alla dessa sammanhang.
När denna riksdag avskaffade OTA, på förslag
från regeringen, infördes aktivitetsgarantin. Jag tyck-
er att aktivitetsgarantin är bra. Att vara garanterad en
aktivitet är något man bara kan vara i ett fint land
som vårt.
Därmed har jag inte sagt att alla som är i aktivi-
tetsgarantin har aktiverats på ett riktigt sätt, för så är
det inte. Det beror naturligtvis i sin tur på att det finns
en begränsning i verkligheten - en begränsning, som
jag nämnde tidigare, i utbildningen hos de arbetssö-
kande men också i antalet arbetsplatser och antalet
möjligheter att få en aktivitetsgaranti som ökar an-
ställningsbarheten hos den enskilde individen.
Dock vill jag påstå att Blekinge har blivit drabbat
- eller gynnat eller hur man nu vill uttrycka det - av
en hög andel människor i aktivitetsgarantin. Av den
arbetssökande befolkningen i Blekinge är ca 8 % i
aktivitetsgarantin. Det har inneburit att arbetsförmed-
lingens resurser i form av personal inte har räckt till
att åstadkomma den kvalitativa aktivitet som lagen
föreskriver. Det skulle behövas mer resurser och färre
arbetssökande per arbetsförmedlare för att man skulle
få kvalitet i aktiviteterna. All erfarenhet tyder på att ju
färre det finns i gruppen, desto mer kan man lägga på
varje och desto bättre blir resultatet.
I spåren av detta följer dock en del i mitt tycke
mindre glädjande och tråkiga episoder. Häromdagen
ringde en kvinna från Blekinge till mig och sade att
hon hade blivit diskriminerad. Jag frågade givetvis
vad hon menade, och hon berättade då en sak som
gjorde mig väldigt ledsen och bedrövad. Hon har
varit arbetslös länge men är med i aktivitetsgarantin.
För tillfället går hon på en utbildning i garantins ram.
Hon hade läst en annons från ett företag som annon-
serade ut en viss vara och lockade med att det skulle
bli räntefritt de första sex månaderna om man köpte
på avbetalning. Hon åkte givetvis till det här företaget
och tyckte att det var en bra idé. Det hon inte visste
från början var det hon fick reda på när hon väl hade
bestämt sig för varan och de frågade henne vad hon
gjorde när hon inte gick på den här utbildningen.
Hennes svar var ärligt och rakt att hon var arbetslös.
Svaret hon fick var: Då gäller det inte för dig.
Jag utgår från att den här beskrivningen är riktig.
Hon sade det till mig, och jag måste säga att det gjor-
de mig ledsen. Jag tänker gå vidare med den här frå-
gan. Enligt min mening kan man inte i Sverige i dag
bli diskriminerad enbart av det skälet att man råkar
vara arbetslös - och inte av något annat skäl heller.
Om det hade funnits några betalningsanmärkningar
eller annat kanske man kunde ha haft förståelse för
det.
Nåväl, det var en bild ur verkliga livet.
Framtiden, med utgångspunkt i vad utskottet nu
skriver, innebär att jag som motionär kan känna mig
mycket glad. Vi får nu ett tillkännagivande där ut-
skottet delar den uppfattning vi har fört fram i motio-
nen och där regeringen får i uppdrag att komma till-
baka med ett förslag som inom ramen för aktivitets-
garantin möjliggör även för dem som har lite längre
till den ordinarie arbetsmarknaden att få känna en lite
mer stadigvarande tro på framtiden. Vi vill också
komma ifrån det som gäller i dag, dvs. att man varje
sexmånadersperiod måste få ett nytt beslut. Det finns
ingen långsiktighet i dag.
Regeringen är också extra lyhörd, efter vad jag
förstår, då detta t.o.m. finns infört i den finansplan
som föreligger. Min fråga till utskottets ordförande
är: När bedömer Sven-Erik Österberg det möjligt att
vi kan få några åtgärder tillbaka från regeringen som
gör att man lever upp till vad riksdagen kommer att
fatta beslut om i detta ärende?
Jag frågar detta mycket mot bakgrund av att det är
rätt många som i dag är i aktivitetsgarantin och som
har fått en förlängning av sina arbetslöshetsdagar. De
tar slut nu efter semestrarna, och då måste det till nya
åtgärder - eller en omfördelning inom Arbetsmark-
nadsverket av de resurser som finns, så att man lägger
över till de län som har det största antalet i de här
avseendena.