Fru talman! Så här dags börjar det bli lite av tom-
gång. Kanske har vi här samlat ihop det som är kvar
av de förslag som inte har hamnat i något annat be-
tänkande. Det gäller dels motioner som väckts under
den här mandatperioden, dels tyvärr också motioner
som skrevs för ett antal år sedan. Många motioner
som då väcktes är på nytt aktuella. De handlar bl.a.
om sfi-undervisningen, hur vi tar emot våra invandra-
re osv.
Hans Andersson tycker att förslagen är substans-
lösa, men jag håller inte riktigt med honom. Jag ska i
mitt anförande återkomma till en hel del av de försla-
gen, som skulle kunna leda till en betydligt bättre
arbetsmarknad i vårt land än vad vi nu har.
Man diskuterar om arbetskraftsbrist. Man kommer
inte att kunna fylla de hål som vi 40-talister lämnar
efter oss när vi inom 10-15 år kommer att lämna
arbetsmarknaden.
Sjuktalen förfärar. Det nästan mest frapperande
redovisades på Ekot i Program 1 i morse, nämligen
att det är unga under 30 år som står för den högsta
ökningen av antalet sjukskrivningar. Det har skett en
attitydförändring vad gäller sjukskrivningar, varför
man går eller inte går till jobbet.
Det är väldigt viktigt att man hittar en motkraft
mot detta, så att arbetsplatserna blir så mycket bättre
att de anställda känner att de vill, kan och orkar gå till
jobbet.
Invandrarnas situation har varit uppe till debatt.
Jag skrev själv underlag till en motion av min före-
trädare Rune Backlund vid en partistämma. Han läm-
nade riksdagen för sju år sedan, men dessa frågor har
kommit tillbaka. Invandrarna introduceras inte på ett
bra sätt i vårt samhälle. Det finns vissa ställen där det
händer väldigt mycket bra saker. Myndigheter, ar-
betsgivare och de organisationer som tar emot in-
vandrarna har där ett gemensamt synsätt och tar ett
gemensamt ansvar.
Jag kan t.ex. nämna Vaggerydsmodellen. Någon
gång i månaden anordnar man en företagsfrukost där
företrädare för kommunen, arbetsgivarna och arbets-
marknadsmyndigheter träffas och diskuterar vad man
kan göra. Man har över huvud taget ett väldigt tätt
och nära nätverk. Denna samverkan ger där goda
resultat.
Fru talman! Jag tycker att aktivitetsgarantin är en
god tanke som ännu inte riktigt har satt sig. Den har
som samhället ser ut i dag inte fått någon bra avslut-
ning. Det behövs betydligt mer för att den ska kunna
bli något som ger människor en garanti för en del av
livet utan att låta människor gå kvar i något som
upplevs som fullständidgt meningslöst. Man behöver
hitta något nytt att avsluta aktivitetsgarantin med.
Centerpartiet tyckte i början att idén var bra, men
avslutningen har inte kommit, och den måste komma
snart. Annars kommer alldeles för många människor
att må alldeles för dåligt och känna sig kränkta av
samhället, inte bara av en arbetsmarknadssituation
som man inte riktigt klarar.
Ett område där man faktiskt har en hel del pro-
blem med arbetsmarknadsmyndigheter är jord- och
trädgårdsnäringen. Där behöver man ibland säsongs-
arbetare men har svårt att få tag i den arbetskraft som
man behöver. Bättre möjligheter att efterfråga sådan
arbetskraft skulle underlätta förhållandena för en
näring som i dag har det lite knepigt. Man kan tyvärr
inte få tag i den arbetskraft som behövs på den svens-
ka marknaden.
Ett par av de riktigt viktiga åtgärder som skulle
innebära stora förbättringar kanske inte bara för stu-
derande och företagare utan för hela samhället skulle
vara att se över a-kassesystemet för studerande och
egenföretagare. Som det ser ut i dag måste en stude-
rande avbryta sina studier för att få tillgång till tidiga-
re inarbetad a-kassa för att han eller hon ska kunna
livnära sig under sommaren. Det innebär att den som
inte får ett sommarjobb får kasta kanske ett helt års
studier i sjön, om han eller hon inte kan finansiera sin
tillvaro på något annat sätt. Det kan man ofta inte när
man har kommit upp i den åldern att man har rätt till
a-kassa.
Också egenföretagarna har det knepigt. A-kassan,
föräldraförsäkringen och sjukförsäkringen fungerar
inte på ett bra sätt. Hur ska vi motivera människor
som har kommit upp lite i åren att börja studera för
att få den högre kompetens som Hans Andersson
talade så vackert om för en stund sedan? De skulle
kanske behöva den både för sin egen skull och för
försörjningens skull.
Ska vi inte uppmuntra till nyföretagande? Utan
nya små företag blir det inga stora företag. Lars Mag-
nus Ericsson lånade 5 000 kr av sin moster och satte i
gång ett litet företag som i dag är ett av Sveriges allra
största.
Fru talman! En annan grupp som börjar få det
knepigt på arbetsmarknaden, kanske sedan tio år
tillbaka men som vi inte sett så mycket av är de äldre.
Har man hunnit passera 55 är man inte särskilt at-
traktiv. Man har 10-12 år kvar på arbetsmarknaden,
men man får inte jobb. Man har inte chansen att
komma ut igen om man har haft oturen att bli arbets-
lös.
Vad gör regeringen för de unga människor som
har blivit förtidspensionerade innan den lag som
förbjuder pensionering av människor före 30 års ålder
trädde i kraft år 2000? Det finns inget som säger att
man måste hjälpa dem tillbaka till ett värdigt liv som
självförsörjande människor. Man låter dem vila
sig i pension, och det är inte bra för en människa som
är 20-30 år gammal eller som i dag kanske har hunnit
passera 30-årsgränsen. Också de här människorna
behöver ha hjälp och stöd. Regeringen behöver ta ett
kraftag även för dem.
Hela arbetsmarknadspolitiken behöver hyfsas till i
många avseenden. De förslag som finns bl.a. i reser-
vationer från Centerpartiets sida skulle på många
ställen kunna underlätta förhållandena.
Jag ska inte förlänga kammarens arbete ytterligare
genom att yrka bifall till samtliga de reservationer
som Centerpartiet står med på. De är ganska många.
Jag yrkar dock bifall till reservationerna nr 13 och nr
43.