Fru talman! Jag sade att det finns skäl att titta på
hur man kan utforma detta. Det finns ingen som helst
utformning till grund för den reservationen som det
går att ta ställning till. Det gäller egentligen väldigt
många av reservationerna. Jag ser dem som luftbal-
longer. Man kan väl vara lite positiv när man får syn
på en ibland, även om den flyger ganska fritt uppe i
himlen.
Det finns andra saker som är värre. Jag säger att
sysselsättningen är grundfrågan i ekonomin. Det går
inte att öka sysselsättningen med 2-3 % per år. Det
klarar inte ekonomin, och det klarar inte rekryterings-
sidan. Riksbanken, Konjunkturinstitutet, AMS, samt-
liga banker och alla som uttalar sig med någon ex-
pertis är överens med mig, och har varit det under de
här åren, om att det har varit en osedvanlig sysselsätt-
ningsökning. Den har legat på den reguljära sidan och
givit upphov till en hög framtida produktivitet. Det
handlar om den privata tjänstesektorn, telekommark-
naden osv.
Men det är farligt när inte politiker, som borde ha
något ansvar, tar till sig fakta och gör en rimlig ana-
lys. I stället går man på det sämsta populisttricket och
säger: Titta här! Sedan finns det de som är sjuka och
de som är förtidspensionerade. Det finns några latenta
också. Javisst, de redovisas i AKU. Men det finns
ingen som helst analys av varför de inte är här.
Många i utbildningssystemet tar nu trappstegen
upp till en annan kompetensnivå. De har helt andra
möjligheter att få jobb. Ta på allvar varför folk inte
har jobb på den reella arbetsmarknaden! Titta hur det
ser ut i Bergslagen och Norrland! Följ nedläggnings-
processerna och se vilket dåligt ansvar aktörerna i
arbetslivet tar! Det är detta jag försöker lyfta upp. Jag
skryter inte, men jag försöker att vara mycket tydlig
med de framgångar som vi har nått.
Om jag för perioden 1993-1994 räknade som At-
tefall gör, skulle jag var uppe i en arbetslöshet på
37 %. Jag sade aldrig det då. Det hade varit en dum-
het, men det är korrekt.