Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag ab-
solut är den första att ställa mig i kön och säga att jag
tar avstånd från all form av diskriminering på grund
av att någon tillhör en invandrargrupp eller någon
annan grupp, äldre eller vad det än må vara.
Jag har stött på det här själv. Det är väl en del av
hela den här problematiken, som också Ana Maria
Narti tog upp i sitt huvudanförande här. Det handlar
om svårigheten för invandrare att komma ut på ar-
betsmarknaden.
Det är bara att konstatera att arbetsgivare dessvär-
re hellre anställer en svensk med lägre utbildning än
en invandrare som faktiskt har en högre utbildning.
Det kan vi aldrig acceptera i det svenska samhället,
tycker jag. Men här fordras ju en massiv insats. Vi
har diskrimineringslagar. Jag tror inte att det är lagar-
na det är fel på när det gäller det här. Mera lagar och
bättre lagar kommer inte att hjälpa. Det är mycket en
attitydfråga. Det handlar om hur vi ser på människor
och hur man hanterar de här sakerna. Vi måste hjäl-
pas åt, tycker jag, över alla partigränser och bryta ned
det här, helt enkelt. Det rättesnöre som jag lever efter
är åtminstone att alla människor har samma värde.
Det gäller alla människor rakt över. Då gäller det
också i arbetslivet.
I de fall som det har skett diskriminering när
människor har besökt arbetsförmedlingar måste vi
naturligtvis starkt ta avstånd från det. Jag har pratat
med AMS om detta, och man har tagit upp det här
internt - det vet jag - då det har påpekats, och det har
varit konkreta fall. Detta är ingenting som AMS-
ledningen eller företrädare därifrån ställer sig bakom.
Det här tar alla avstånd från. När det har skett måste
det fördömas.
Vi måste, som sagt, hjälpas åt rakt över med att
bekämpa detta, för det kan aldrig accepteras i det
svenska samhället att någon diskrimineras för att han
eller hon tillhör en invandrargrupp eller någon annan
grupp som är i minoritet i samhället.