Fru talman! Jag skulle vilja fråga utskottets ordfö-
rande hur utskottet tar hänsyn till de vetenskapliga
undersökningar som har gjorts på området. Då tänker
jag i första hand på en rapport från IFAU som heter
Vem ska hjälpa vem?, där man talar om hur invand-
rarkvinnorna bemöts på arbetsförmedlingen. Det är
en mycket kritisk rapport som egentligen bekräftar
någonting som jag redan vet.
Jag har varit på arbetsförmedlingen en enda gång i
mitt liv, som arbetssökande 1970. Då fick jag höra att
jag absolut inte skulle kunna tänka mig att skriva på
svenska; det var omöjligt. Då gick jag ut och kom
aldrig tillbaka. Min enda identitet i det ögonblicket
var mitt yrke. Att försöka ta ifrån mig mitt yrke bety-
der att man verkligen dömer mig till självmord.
Jag kom aldrig tillbaka. Detta räddade mig, därför
att jag lärde mig så mycket svenska som jag behövde
för att kunna skriva och undervisa på svenska, och jag
lärde mig att klara mig som frilans, vilket är väldigt
obehagligt ekonomiskt. Men det har ändå varit ett
spännande liv.
Varför tar man inte hänsyn till den massiva kritik
från invandrarbefolkningen som uttrycks via veten-
skapliga rapporter när det gäller behandlingen på
AMS?