Fru talman! Det är intressant att Hans Andersson
jämför en situation när Sverige brottades med stora
problem efter 80-talets spekulationsbubbla med nulä-
get när vi är på toppen av en högkonjunktur.
Självklart finns det många bovar bakom det läge
som vi har i dag. Problemet är att hela den agitation
som kommer från socialdemokratin och Vänsterparti-
et går ut på att allt går åt rätt håll, allt är frid och
fröjd. Vi har exempelvis en lavinartad ökning av
antalet förtidspensionerade och sjukskrivna som man
utreder och utreder.
Jag tycker att det snarare är vi som påpekar detta
som visar engagemang för de människor som är ut-
satta för den politik som förs. Den brist på åtgärder
som vi kan se visar på att man är mera mån om att
skönmåla än om att angripa de verkliga problemen.
Det finns en och halv miljon människor som av
olika skäl står utanför arbetsmarknaden. Vi kan inte i
något läge komma ned till noll i det avseendet, men
siffrorna måste pressas ned betydligt. Problemet är att
vi i Sverige inte förmår skapa en sådan dynamik i vår
ekonomi att den kan växa snabbare utan att Riksban-
ken måste dra i bromsen. Tillväxtkraften och dyna-
miken i vår ekonomi är för dålig för att den ska kunna
växa så att vi kan skapa arbete och få ned arbetslös-
heten.
För ett antal år sedan hade vi upplevt 4 % öppen
arbetslöshet som en katastrof. I dag låter det som en
framgång, och det vänder jag mig mot. Vi ska i varje
fall i ett Sverige som jag vill leva i ha högre ambition
än så.