Herr talman! Sverige ska vara ett land fyllt med möjligheter och där fler människor vågar satsa på sina drömmar. Det kan handla om att jobba, att utbilda sig, att resa, att starta företag eller att utveckla sin kreativa ådra. Det ska vara ett land där människor får bestämma mer själva och där vi förenar grön hållbarhet med konkurrenskraft. Det ska vara ett land där den offentliga sektorn är stark där det behövs för att se till att dessa människor får viktiga verktyg och förutsättningar i livet. Vi ska också ha en kunskapsskola med duktiga lärare, en närvarande och tillgänglig polis, ett starkt skyddsnät för dem som behöver stöd samt en sjukvård och omsorg där behövande inte ska behöva sitta länge i väntrummet utan snabbt kunna få den hjälp som behövs.
För att uppnå drömmen om möjligheternas Sverige krävs det resurser. För att vi ska ha råd med en god offentlig välfärd och för att vi här i riksdagen i dag ska ha pengar att fördela på olika utgiftsområden krävs det skatteintäkter, skatteintäkter som människor runt om i landet varje arbetad timme betalar in. Utan alla företag som drivs och som anställer och utan alla som jobbar skulle det inte vara möjligt att finansiera de 1 718 miljarder kronor som den offentliga sektorns utgifter för 2011 uppgår till. Därför är företagsamhet, näringslivsklimat och fler jobb i hela landet en förutsättning.
Herr talman! Det är, inte minst i denna turbulenta ekonomiska tid, viktigt att se och förstå vad som sker runt utanför Sverige. Samtidigt som vi kan vara stolta över att vi har tagit ansvar för svenska skattebetalare vad gäller reformpolitiken och hanteringen av de offentliga finanserna är det nu viktigt att nogsamt följa utvecklingen hos våra europeiska vänner.
Människor i olika europeiska länder har en tuff tid framför sig. Skolbarnen på Irland kommer att få möta kraftiga neddragningar när landet på fyra år ska spara 15 miljarder euro. Löntagarna i Grekland genomgår ett iskallt ekonomiskt reningsbad, och människor som bor i Spanien, Portugal och Italien kanske också får leva med höjda skatter och neddragningar inom välfärden med märkbara förändringar i vardagen som följd. Orsakerna till kräftgången bland många av Europas länder är mångfasetterade. Men siffrorna talar sitt tydliga språk; statsskulden tangerar i många fall 100 procent av bnp, och underskotten i den offentliga ekonomin växer kraftigt.
För svenskt vidkommande är det viktigt att med stor noggrannhet följa den finansiella oron inom dessa länder. Svensk bnp bygger till hälften på export, och 58 procent av svensk export går till europeiska länder, för att inte tala om den påverkan som instabiliteten i andra länders finansiella system även kan ha direkt eller indirekt på Sverige. När Europas ekonomier stannar kan också Sverige bromsa, vilket är anledningen till att vi nu har tagit ansvar och eventuellt öppnat upp möjligheten att ge bilateralt stöd till Irland.
På många sätt är dagens debatt fylld av kontraster. I detta nu är kontrasten mellan Sverige och många andra europeiska länder slående. Men det är också kontrasten mellan denna debatt och samma debatt som fördes här i kammaren för två år sedan. Då inleddes det som kom att bli den djupaste lågkonjunkturen sedan depressionen på 1930-talet i Sverige. Inte minst i min hemregion i Jönköpings län blev lågkonjunkturen och krisen inom fordonsindustrin oerhört märkbar med kraftigt höjd arbetslöshet som följd. De senaste åren har varit smärtsamma och jobbiga för många människor som miste jobbet under denna svåra tid.
Under 1990-talskrisen stod Sverige inför en liknande situation som många av våra europeiska vänner nu går igenom. När den stora saneringen av de offentliga finanserna genomfördes i Sverige för 15 år sedan fick i princip alla grupper i vårt samhälle vara med och betala. Det handlade om skattehöjningar och besparingar på över 125 miljarder totalt. I dag kan vi vara glada över att vi gjorde vår läxa så grundligt. Centerpartiet samarbetade under denna period med Socialdemokraterna för att ta landet ur krisen. Tillsammans genomförde vi även mycket betydelsefulla reformer som har haft stor betydelse för den gynnsamma ekonomiska utveckling som vi ser i vårt land i dag. Det gäller inte minst det nya finanspolitiska ramverket med överskottsmål för den offentliga sektorn, utgiftstak för staten och kommunalt balanskrav som banat väg för sunda och offentliga statsfinanser.
Herr talman! Trots att vi fortfarande befinner oss i en lågkonjunktur med hög arbetslöshet och lågt resursutnyttjande sker återhämtningen i Sverige snabbt och på bred front. Vi ser en ljus bild målas upp både vad gäller bnp-tillväxt och sysselsättning, och överskott i det finansiella sparandet väntas om ett par år. När övriga länder kämpar med stora underskott går Sverige åt rätt håll.
Det är helt avgörande, för att inte säga nödvändigt, med starka offentliga finanser. Alliansregeringen har på ett ansvarsfullt sätt tagit Sverige genom en finanskris och djup lågkonjunktur, och vi är nu en av Europas mest välmående ekonomier. Starka offentliga finanser är viktiga inte minst som en ovärderlig krockkudde vid nästa ekonomiska dipp. Men naturligtvis gör de också att viktiga reformer lättare kan genomföras och finansieras fullt ut. Det är nödvändigt att göra både och - både att lägga grunden för ansvarsfulla och stabila finanser och att satsa på tillväxthöjande reformer.
Herr talman! Under höstens tidigare budgetdebatt lyfte jag särskilt fram tre ambitioner för den ekonomiska politiken, och jag skulle vilja återknyta till dem.
Den första ambitionen var en socialliberal och jämställd ekonomisk politik. Den ska vara liberal genom lägre skatter och en ansvarsfull ekonomisk politik med låg skuldsättning. Staten ska inte äga eller styra det som staten inte är lämplig att äga och styra över. Vi måste skapa möjligheter för företagsamheten att blomstra. Den ekonomiska politiken ska vara socialliberal genom att skapa ett starkt skyddsnät för dem som behöver stöd. Det ska vara en socialt uthållig ekonomi där alla behövs och kan bidra. Den ekonomiska politiken ska vara jämställd genom att kvinnors frihet stärks, inte minst på arbetsmarknaden. Inom offentlig sektor återstår mycket att göra för att kvinnors möjligheter till högre löner, valfrihet och företagsamhet ska öka.
Den andra ambitionen handlar om att skapa en öppen och modern arbetsmarknad där alla som vill och kan jobba ska ha den möjligheten. Här är det av yttersta vikt att våga vända på alla de stenar som krävs för att människor som i dag står långt från arbetsmarknaden ska få en chans att komma in i värmen. Vi måste ge unga, funktionshindrade och invandrare en starkare ställning genom att riva hindren för fler jobb. Samtidigt måste vi möjliggöra för företagen att anställa. En modernisering av arbetsrätten måste till och förenas med en gedigen utbildning där fler får möjligheten att avsluta skolan med godkända betyg och där man möter verkligheten i form av praktik, arbetsplatsbesök och företagande innan studentmössan viftas framåt vårkanten.
Alliansens förslag om lärlingsutbildning och lärlingsprovanställning är viktiga nykomlingar inom området för att skapa fler jobbmöjligheter för unga. Globaliseringen och den öppenhet som Sverige har, och ska fortsätta verka för, ställer också krav på att vi är konkurrenskraftiga gentemot omvärlden och att vi bejakar mångfalden och möjligheten med såväl arbetskraftsinvandring som fri rörlighet. Här måste vi våga se och lära oss av de länder som vågar tänka nytt och lyckas pressa ned arbetslösheten tack vare reformer för en dynamisk arbetsmarknad.
Den tredje ambitionen ligger helt i linje med de pågående klimatsamtalen i Cancún. Det handlar om att förena hållbarhet och konkurrenskraft genom att satsa på grön företagsamhet. För att klara de högt ställda svenska målen och de förhoppningsvis kommande globala målen krävs handlingskraft och konkreta verktyg. För att klara omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta är supermiljöbilspremien som regeringen nu föreslår en viktig del, men forskning och teknikutveckling för en större bredd i bilparken och en översyn av villkoren för klimatsmarta bilar är minst lika viktiga. Den kommande innovationstrategin samt satsningar på Inlandsinnovation och företagsklimatet kommer att vara betydelsefulla för att bland annat stärka svensk miljöteknikexport. Det gäller också att ge de gröna näringarna i hela landet förutsättningar att växa genom konkurrenskraftiga villkor.
Herr talman! Det betänkande som vi nu debatterar rör regeringens finansplan, förslag på inkomster och utgifter 2011, förslag på fördelningen samt förslag på utgiftstak 2011-2014. Vi ska nu fatta beslut om ramarna för de 27 utgiftsområden som beskrivs utförligt i budgetpropositionen. De kommer att vara styrande för de kommande veckornas debatt och beslut i riksdagen då varje utgiftsområde behandlas var för sig.
På den rödgröna sidan har det som bekant rört sig de senaste månaderna. Äktenskapet mellan de tre vänsterpartierna verkar vara upplöst. Den gemensamma budgetmotionen ligger kvar som en gemensam reservation här i dagens budgetdebatt. Men det känns, ärligt talat, som om det bara är pliktskyldigast. De senaste veckorna har vi hört många olika utspel från de tidigare samarbetspartierna där man kraftigt markerar avstånd från den gemensamma politiken. Och vad blir då kvar? När inte ens de ledande företrädarna gillar den gemensamma politiken måste det vara fler än alliansväljarna som nu är glada att den aldrig fick bli verklighet.
Härmed yrkar jag bifall till förslaget i finansutskottets betänkande.
I detta anförande instämde finansminister Anders Borg och Johnny Munkhammar (båda M).