Fru talman! Jag vill tacka Thomas Östros. Knappast någon tydliggör bättre än Thomas Östros att Socialdemokraterna överger arbetslinjen. Det är den tydligaste, rakaste, rödaste linjen i Thomas Östros politiska alternativ. Det ska inte löna sig att arbeta. Aldrig ska de som arbetar få stå främst i kön. Det spelar ingen roll om Riksbanken, Konjunkturinstitutet, Arbetsförmedlingen, ESV, IFAU, OECD, kommissionen eller vem ni vill drar samma slutsats: Åtgärderna fungerar och bidrar till att vi nu klarar en högre sysselsättningstillväxt utan flaskhalsar. AF talar om 150 000 i sysselsättningsökning. Utanförskapet är på väg att börja minska och arbetslösheten pressas tillbaka.
Det är naturligtvis inte tillfredsställande innan vi är framme i full sysselsättning. Men jag läste Socialdemokraternas valanalys. Där framhålls som den största prestationen i modern tid för Socialdemokraterna - vid sidan om saneringen av offentliga finanser, som man naturligtvis ska visa stor respekt för och framhålla betydelsen av - att man klarade fyraprocentsmålet för öppen arbetslöshet under några månader.
Nu är vi på väg tillbaka mot den arbetslöshetsnivån - om vi tittar på AF:s, Riksbankens, KI:s och Finansdepartementets prognoser. Då beskrivs det, trots att det samtidigt kombineras med väsentligt färre i förtidspension och sjukförsäkring, som att ingenting har hänt på svensk arbetsmarknad.
Varför kan inte Thomas Östros se att den svenska modellen, precis som i Danmark och Finland förstärkt med en arbetslinje, fungerar bra? Arbetslinje i kombination med en väl fungerande arbetsmarknad är vägen till full sysselsättning. Det ska naturligtvis kombineras med aktiva åtgärder. Vi gör mer av detta än praktiskt taget alla andra länder. Det ska kombineras med efterfrågepolitik. Det är därför vi har satsat extra på kommuner och har vidtagit mer expansiva åtgärder än praktiskt taget alla andra länder.
Kan du inte se, Thomas Östros, att det är bra för Sverige att förstärka arbetslinjen? Kan inte de som jobbar åtminstone en gång få stå först i kön?