Fru talman! Låt mig börja med att beklaga att jag inte kan tacka Ulla Andersson för samarbete kring krispaketet för Irland. Jag skulle vilja att vi försöker ta till oss att det sker en del förskjutningar på den sidan. Jag vill bara påpeka att det har skett en högst tydlig förändring av deras bankkrissanering. De är i dag beredda att ta över och rekonstruera banker. Programmet har skjutits framåt, så att det kan fortgå även till 2015. Jag skulle tycka att det var en stor fördel om även Vänsterpartiet kunde delta i ett brett samförstånd kring de frågorna.
Barnfattigdom är naturligtvis ett mycket allvarligt problem. Alla vi som läser Rädda Barnen sammanställningar vet hur många sociala problem som kopplas ihop hos dem som sitter i en utsatthet och ett utanförskap. Ofta har man en situation där en kombination av socialbidrag, förtidspension och andra transfereringssystem med bostadsbidrag gör att det över huvud taget inte lönar sig att arbeta. Det finns fortfarande situationer där människor förlorar på att börja arbeta, där tröskeleffekterna ligger på över 100 procent.
Det är naturligtvis en väldigt viktig del av ett fungerande familjeliv att man har möjlighet att gå till ett arbete, att det finns en fungerande familj som gör att man kan gå till skolan, att man har en hemmiljö som gör att man kan läsa läxor, att vi har sociala stödsystem som hjälper och ser människor i utsatta och svåra situationer.
Men låt oss också komma ihåg att det är därför kärnlinjen i en politik som gör att vi öppnar samhället för alla måste handla om arbete. Det måste handla om kunskap, och måste för all del också handla om ordning och reda i offentliga finanser. Vi vet ju att de som är beroende av sociala stödsystem är de som drabbas hårdast vid nedskärningar.