Herr talman! Ärade ledamöter! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Jag inledde den här veckan i Bryssel där jag träffade mina gruppledarkolleger från systerpartier i andra EU-länder. Nästan alla var där. Irländaren kunde inte komma. Han var hemma för att hantera akuta krisåtgärder i det irländska parlamentet. Under middagen på kvällen satt jag mellan portugisen och greken som båda var bekymrade över den ekonomiska situationen i sina hemländer och krismedvetenheten hos befolkningen. Mitt emot satt tysken som inte har lika stora ekonomiska bekymmer hemma hos sig, men befarar politiska. Tyskarna börjar ifrågasätta varför de ska hjälpa länder som inte sköter sig lika väl som de.
För mig känns det relevant att ta min utgångspunkt i det mötet, inte bara för att jag kom hem alldeles nyss utan för att de oroande samtalen hänger över och påverkar vår debatt här i dag.
I dag är det 57 dagar sedan finansministern stod här och presenterade regeringens budgetproposition. Allianspartierna i finansutskottet blev varken särskilt överraskade eller besvikna. Vi hade just vunnit mer än 250 000 fler väljare i ett riksdagsval där den ekonomiska politiken spelade en stor och avgörande roll. Vi visste att väljarna brydde sig om stabila statsfinanser, jobb och tillväxt. De flesta av förslagen i propositionen kändes igen från allianspartiernas gemensamma valmanifest. Sverige har klarat en extrem ekonomisk kris bättre än de flesta jämförbara länderna, och jobben har blivit fler. Vi vill fortsätta att föra en ansvarsfull politik med den inriktningen.
Under de här knappa två månaderna, under utskottets behandling av förslagen, har två tendenser blivit ännu tydligare än när finansministern presenterade propositionen. Den ena är styrkan och stadgan i den svenska ekonomin. Den har befästs. Kolleger i andra länder tittar med ganska stora ögon på en när man försöker förklara att vi fortfarande klarar stabilitets- och tillväxtpaktens underskottskrav. Det är bara tre EU-länder som gör det - ingen av eurozonens medlemmar. Vi ser fler uppdaterade prognoser över fortsatt nedgång i arbetslösheten och fortsatt uppgång i bnp-utvecklingen. Prognoser ska alltid tas med en nypa salt, men även utfallssiffrorna från förra året är något bättre än förväntat. Nu är det mer än 100 000 fler som jobbar.
Vi befinner oss fortfarande i en lågkonjunktur. Det skriver regeringen också. Men det ser ut som om Sverige kan gå starkt ur krisen om vi fortsätter i den här riktningen. Därför är det viktigt med fortsatt strama statsfinanser och fortsatta satsningar på att förbättra drivkrafterna för att gå från bidrag till arbete.
Den andra tendensen som förstärkts är dess värre osäkerheten i vår omvärld. Det har flera talare redan berört. Irlandskrisen har vi fått skriva in i finansutskottsbetänkandet. Den kunde inte förutses i detalj i budgetpropositionen. Vi måste gardera oss för fortsatt oro i ytterligare länder runt om oss. Detta påverkar oss naturligtvis.
Sverige är i alla fall med globala mått mätt en liten, öppen ekonomi vilket innebär att vi är beroende av både efterfrågan från och utvecklingen i andra länder för att vår ekonomi ska fungera. Om tyskar och britter till exempel slutar köpa varor och tjänster av svenska företag får vi lägre intäkter och svensk ekonomi därför färre jobb. Även en välskött kaka som håller sig inom formens kanter riskerar då att bli mindre. Då blir det mindre att dela på.
Oron runt om oss är väl beskriven i propositionen, och motiverar också ganska ordentliga marginaler framöver. Vi måste gardera oss för fortsatt osäkerhet, och det gör vi också i utskottets betänkande.
Herr talman! Sverige går starkt ur krisen. Nu gäller det att fortsätta på den inslagna vägen och underlätta för människor att komma i jobb och för jobben att bli ännu fler. Nu växer andra regioner i världen snabbare än Europa. Indien, som redan har nämnts här, är bara ett exempel. Där bor över en miljard människor. Där var tillväxten över 7 procent förra året. Halva befolkningen är under 25 år, och de investerar som aldrig förr i utbildning och kunskap.
Hur ska vi möta det annat än genom att leva på gamla meriter? Inte kan vi göra det genom att fokusera på bidrag i stället för arbete, som det är alltför stora inslag av i oppositionspartiernas förslag. Inte kan vi göra det genom att ta vårt välstånd här för givet och stå här och ägna oss åt att diskutera hur vi ska fördela det om det växer för lite jämfört med andra regioner i världen. Vi skulle behöva höja oss över det och diskutera både i dag och under de närmaste åren framöver hur vi kan fortsätta underlätta för dem som vill starta och utveckla företag och skapa ännu fler nya jobb.
När EU-kommissionen presenterade den årliga European Innovation Score Board för 2009 syntes det att Sverige fortsatt ligger i topp i EU-området i fråga om innovationskraft. När World Economic Forum i september presenterade sin globala konkurrenskraftsrapport placerade sig Sverige på andra plats i världen. Förutsättningarna finns alltså.
Bland de tolv faktorer som konkurrenskraftsrapporten grundar sig på finns viktiga faktorer för att det svenska samhället och den svenska ekonomin ska fungera väl: institutioner, infrastruktur, hälsa, utbildning, arbetsmarknadens funktionssätt och innovationsgrad med mera. Sverige är på ren svenska ett bra land att skapa jobb i. Bakom de fina ekonomiuttrycken finns faktorer som handlar om att människor trivs i Sverige, att man vill, törs och kan tänka sig att investera här i global konkurrens, att man vågar ta steget att starta eget om man har en idé på sitt jobb, inte trivs på sitt jobb eller inte har något jobb alls. Sådant kräver att samhället funkar, att man kan gå till banken, att man törs sätta in pengar, att man törs låna pengar, att man vågar byta jobb och att man känner att samhället runt omkring fungerar för en själv och för ens familj. Det är därför mikro och makro hänger ihop, och det är därför ekonomisk politik är viktig till vardags för vanliga människor och familjer.
Alliansens politik och årets budgetproposition lägger grunden för att förverkliga detta för fler. Det ser jag fram emot att bygga vidare på under de närmaste åren. Om vi inte hade haft stabila och välskötta statsfinanser hade vi inte haft den möjligheten på samma sätt som vi har i dag.
Herr talman! Jag vill avrunda med några ord om det parlamentariska läget, som är ganska speciellt. Trots att vi vann ökat väljarstöd för Alliansen och trots att vi befäste vår ställning som största block i denna kammare är vi om några medvetna om att inget parti eller regeringsalternativ har egen majoritet i kammaren. Väljarna har sagt sitt. Det måste vi alla respektera. Mandaten har fördelats mellan fler partier än förut. Jag är medveten om det, och det gör mig också angelägen om och ganska stolt över det klimat som vi hittills har haft i både finansutskottet och i denna kammare. Det här är ett parlament där vi mig veterligen aldrig slåss. Det gör man till och med i vissa europeiska parlament. Vi skriker inte åt varandra och vi kallar inte varandra för konstiga saker, utan vi för en ganska saklig diskussion och söker samförstånd där så är möjligt.
Det ska märkas, och det märks här i dag, att det finns tre olika budgetmotioner och minst lika många möjliga regeringsalternativ, ambitioner och åsikter om den ekonomiska politiken i sin helhet. Det ska det göra. Men där det är möjligt är det också önskvärt med samförstånd över lite bredare gränser.
Vi märkte det redan här i morse. Det var kanske inte så många som märkte det, men vi har redan behandlat ett finansutskottsärende i dag. Det blev ingen debatt alls. Det är ett exempel på hur det kan bli när vi har detta ganska goda klimat. Efter den här debatten ska vi behandla ett annat betänkande från finansutskottet där det nog inte heller blir knappt någon debatt alls efter ganska konstruktiva diskussioner i både näringsutskottet och finansutskottet.
Budgetlagen åtnjuter brett stöd och har gjort det länge - ända sedan den instiftades. En proposition om uppdateringar av lagen överlämnades till riksdagen i måndags efter diskussioner mellan åtminstone sex partier. I krisåtgärderna vad gäller Irland och tidigare Lettland och Island har också klimatet varit gott. Många av ledamöterna och partierna har varit beredda att ta ansvar. Det ser jag positivt på.
Avgörande skillnader ska märkas. De ska synas, de ska höras och de ska tydliggöras. Men jag vill arbeta i utskottet och i denna kammare för en fortsatt ansvarsfull ekonomisk politik eftersom det lägger grunden för jobb, tillit och tillväxt. Alla ansvarsfulla ledamöter av denna kammare är välkomna även fortsättningsvis att delta konstruktivt i detta arbete. Det tänker jag göra.
(Applåder)
I detta anförande instämde finansminister Anders Borg (M).