Fru talman! Jag kan konstatera att om jag vore Anders Sellström skulle jag inte ta så stora ord i min mun. Vi har faktiskt sanerat statsfinanserna efter ert förra regeringstillfälle i början av 90-talet. Det kostade ganska mycket, måste jag säga.
Anders Sellström pratar om skatteavdrag för gåvor, för välgörenhet, kan man väl säga. Först sänker ni skatten med 100 miljarder. Sedan vill ni införa ett skatteavdrag för att täcka de behov som finns, som ni brukar säga. Man kan konstatera att 100 miljarder hade räckt till att täcka väldigt många behov. Och det är en stor skillnad på att få sina rättigheter tillgodosedda i stället för att få det som en gåva på nåder från någon som vill stilla sitt samvete.
Ett annat behov som kunde ha tillgodosetts handlar om bristen på bostäder. Vi har en rekordstor generation bostadssökande. Närmare 1,1 miljon som är födda mellan 1985 och 1994 är på väg ut på bostadsmarknaden. 216 000 unga saknar redan nu bostad och efterfrågar en sådan. Nästan hälften av landets 20-27-åringar saknar egen bostad, enligt en undersökning från Boverket. 640 000 unga kommer alltså att vilja flytta hemifrån under kommande år. Majoriteten av unga efterfrågar eget boende, helst i form av en hyresrätt. Samtidigt visar 75 procent av kommunerna upp en brist på just hyresrätter.
Lösningen på detta handlar inte om att unga ska bo i andra hand eller vara inneboende, vilket är Kristdemokraternas bostadspolitik. En undersökning visade att 0 procent av ungdomarna ville bo inneboende och att 1 procent ville bo i andra hand. Det är inget överraskande alls, men för Kristdemokraterna måste det ändå ha varit en kalldusch.
Min fråga till Anders Sellström är därför: Är nästa förslag från Kristdemokraterna att man ska få skatteavdrag om man låter någon flytta in på soffan i vardagsrummet? Ska det lösa bostadsbristen i framtiden?