Fru talman! Jag vill också säga tack för att finansministern verkligen gjorde försök för att vi skulle komma överens om paketet för Irland. Från Vänsterpartiet valde vi att ansluta oss till irländska LO:s krav. Vi ansåg att de sociala konsekvenserna var alltför förödande i de förslag som fanns. Jag är också glad över att Irland har ändrat sin inställning till att ta över banker på det sätt som finansministern tog upp.
Jag vill sedan återgå till den ökande barnfattigdomen. Vi har sett en konstant ökning av barnfattigdomen under de fyra senaste åren. Jag sade tidigare att om jag minns rätt är barnfattigdomen ungefär 33 procent. Att leva i utsatthet och fattigdom får oerhörda konsekvenser i människors liv. Det påverkar självfallet också ens hälsa mycket.
Beträffande det Anders Borg tar upp: Jag håller i grund och botten med om att jobb är helt avgörande för både samhällsutvecklingen och ekonomin i stort och självklart också för individerna.
Men i dag lever vi i ett samhälle där det är 370 000 fler arbetslösa än antalet jobb, och det är det grundläggande problemet. Man löser inte människors utsatthet och fattigdom genom att skära i trygghetsförsäkringarna, till exempel i a-kassan eller i sjukförsäkringen. I sjukförsäkringen har Anders Borg skurit rätt rejält för att kunna sänka skatterna framför allt för dem med höga inkomster.
Det gäller att se att alla i dag tyvärr inte kan få ett jobb. Vi får arbeta med och lägga fram konkreta förslag för att skapa jobb. Men samtidigt måste vi ha ett omfattande skyddsnät runt samhället och individerna, och det är det ni har skurit rätt rejält i för att ha råd att sänka skatterna. Det får konsekvenser.
Jag hörde inte att Anders Borg sade ett enda ord om att lägga fram ett förslag till åtgärdsplan och en analys utifrån barnens situation kring det som har hänt och de förändringar som ni har vidtagit, vilket Rädda Barnen vill se. Det beklagar jag djupt, och jag hoppas att Anders Borg kommer att ändra sig på den punkten.