Herr talman! Annie Johansson talar om en modernisering av arbetsrätten i sitt anförande. Man kan se på det ur olika perspektiv. Först och främst kan man konstatera att Centerpartiet i dag verkar stå längre till höger om Moderaterna än man har gjort historiskt sett. Man stöder fullt ut sänkningen av a-kassan och att jobbskatteavdraget ska pressa lönerna nedåt.
Jag menar att det Annie Johansson står för, det vill säga att pressa ned lönerna, att sänka ungdomslönerna och att införa fler anställningsformer, inte är en modernisering av arbetsrätten utan en tillbakagång till förra sekelskiftet.
Låt oss titta tillbaka på vad som har hänt i Sveriges arbetsmarknadshistoria. Jag tror att vi hade 4 olika anställningsformer i början av 90-talet. I dag tror jag att vi har 15, och nu ska införa två nya anställningsformer. Man kan inte säga att arbetslösheten har pressats nedåt sedan alla dessa nya anställningsformer, eller de otrygga anställningarna som jag skulle vilja kalla dem, har införts. Det är snarare tvärtom. Vi ser en konstant hög arbetslöshet, och vi ser hur det alltmer blir arbetsgivarens marknad på bekostnad av arbetstagarnas trygghet. Vi ser väldigt många unga människor som år ut och år in går in och ut i timvikariat, projektanställningar eller någon annan form av anställning. De får ingen möjlighet att vare sig sätta bo eller gå vidare i livet.
Jag anser att du står för en väldigt gammal syn på arbetsrätt, Annie Johansson. Jag skulle absolut inte vilja kalla det en modernisering utan en tillbakagång. Det vore en modernisering att prata om trygga anställningar, möjlighet till inflytande och delaktighet i arbetslivet och en möjlighet att sätta bo och känna sig trygg i livet.