Herr talman! När riksdagen återsamlas kommer jag att sakna att jag inte är en del av den och inte kommer att kunna fortsätta att debattera med mina motståndare, inte med mina samarbetskamrater i Socialdemokraterna och Miljöpartiet och inte heller kommer att kunna fortsätta debatten inom det egna partiet i riksdagen, så är det i alla partier.
Men vi kommer alla att fortsätta med politik i olika sammanhang. Och vi går mot ett mycket spännande val. Det är två tydliga alternativ som inom sig rymmer åsiktsskillnader, nyanser och spänningar. Men de är väldigt tydliga.
Och jag vill säga att inte ens vi i Vänsterpartiet, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet ser höga skatter som ett självändamål och att det alltid är bättre om vi kan höja skatten. Jag tror inte att det är så.
Många har tagit lärdom av Friedman, tror jag att det var. Han sade: Det finns inget sådant som en gratis lunch.
Och om vi ska ha ett välfärdssamhälle som är så starkt som det svenska är, och om vi ska kunna bygga ut det och kunna behålla det för en åldrande befolkning, då kommer det att kräva ett stort skatteuttag. Det kommer troligtvis till och med att kräva ett än större skatteuttag. Men det måste i så fall också kombineras med en politik för en stark tillväxt, annars går det inte. Skatterna får inte bli sådana att de bromsar tillväxten.
Jag menar att vi har klarat denna balansgång på ett utmärkt sätt. Vi har ett högt skattetryck, ett generellt välfärdssamhälle och en hög tillväxt. Det är lite grann som ett Kinderägg, att man kan få tre saker samtidigt: tillväxt, välfärd och höga skatter. Vi har klarat det. Slå inte sönder det ägget. Det ska vi inte göra i valet.