Herr talman! Roger Tiefensee frågar om det inte är dags att redovisa de samverkande partiernas alternativ. Det har vi ju gjort. Vi har lagt fram proposition efter proposition i åtta år. Det är vårt gemensamma alternativ som vi har förhandlat fram. Vi har lagt fram en ekonomisk vårproposition. Det är ett gemensamt alternativ som vi alla tre går till val på, precis som ni i alliansen gör. Sedan har våra tre partier egna särskiljande profiler, precis som ni fyra partier har. Det är ingen skillnad i den delen, absolut inte.
När jag kritiserar era inlägg är det faktiskt därför att ni, efter att vi lade fram vårt alternativ, har skrivit en reservation. Sedan måste vi ge mothugg. Ni har ju kritiserat vår gemensamma politik i inlägg efter inlägg. Då måste ni förvänta er att vi också har rätt att kritisera er. Det är väl inte så konstigt. Det är själva idén med de här debatterna. Jag förstår inte den frågeställningen över huvud taget.
Jag vill inskärpa att det är en väldigt tydlig linje. Ni har en politik för sänkt skatt, och det är omedelbara skattesänkningar. De är fullt finansierade, jajamänsan, en blå skatteväxling. Finansieringen drabbar arbetsmarknadspolitiken. Den drabbar grupperna sjuka, förtidspensionärer och arbetslösa.
Ni gör ju inte detta för att ni är elaka. Det är inte fyra ondskefulla partier som tänker: Nu ska vi jäklas med de sjuka, nu ska vi skada de arbetslösa. Det är riktigt som Odenberg sade, ni har en idé om att detta ska växlas in mot tillväxt och nya jobb om några år.
Det är det som jag kallar hasard. Tänk om det inte blir det. Tänk om det blir långkonjunktur. Tänk om ingenting händer. Då är det enda ni har åstadkommit att ni har slagit mot det svenska välfärdssamhället. Det tror jag inte ens att ni vill åstadkomma. Det är därför jag kallar det för ett slags pokerspel. Man har inte sett de tre korten som ligger på bordet men man hoppas att de ska ge utdelning och så ger man
all in
på det. Är det dåliga kort har man förlorat allt.