Herr talman! Det var en, som vanligt, klok och påläst Lars Bäckström som talade. Jag vill också tacka dig, Lars, för ett mycket gott samarbete i finansutskottet under många år.
Lars Bäckström är en klok person, dock med en inte alltid så klok politik. Lars Bäckströms klokskap visar sig bland annat i att han, såvitt jag kunde bedöma, inte med ord försökte lyfta fram Vänsterpartiets nya ekonomiska program. Det var ett gott drag.
Han säger att Vänsterpartiets ambition är att minska klyftorna. Ja, det är en god ambition, men när vi nu läser Rädda Barnens nya rapport visar det sig att de allra fattigaste barnen i Sverige har blivit ytterligare 3 % fattigare sedan förra valet 2002. Vad säger Lars Bäckström om det?
Sedan säger han att alliansen inte har någon politik för tillväxt. Den frågan kan man naturligtvis alltid diskutera, men låt oss då diskutera något som Lars Bäckström har avstått från hittills, Vänsterpartiets program. Hur mycket tillväxt får man genom att ha sex timmars arbetsdag med bibehållen lön? Hur många fler jobb blir det om vi nu ska gå ut och förstatliga och återreglera marknader som genom sin avreglering har bidragit till den höga produktivitetstillväxten och till den höga ekonomiska tillväxt som vi ändå kan se i dagens nominella bnp-ökning?
Jag tror att Lars Bäckström har lite problem här. Men han slipper dem nu när han lämnar riksdagen.
Avslutningsvis, herr talman, manade Lars Bäckström inte proletärer men olika grupper - feminister, vänsterpartister och andra - att förena sig. Det är en väldigt bra maning, inte minst inåt i hans eget parti. I till exempel hans hemkommun Uddevalla vore det väl lämpligt att man förenade sig. Det var en god avslutning.
Jag önskar honom all framgång som civil efter detta och ett arbete med att ena inte minst vänstern i Uddevalla.