Fru talman! I dag kommer vi under kanske inte fullt så glamorösa former som vi själva skulle önska att fatta beslut om riktlinjerna för den ekonomiska politiken, inte bara för nästa år utan i huvuddrag också för den kommande mandatperioden.
Tyvärr är det väl en del som talar för att det samlade gemensamma förslag som alliansen har lagt fram inte kommer att vinna kammarens bifall i dag, utan att det är Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets gemensamma förslag till, som jag skulle vilja kalla det, ganska kortsiktiga och innehållslösa riktlinjer med ganska mycket av tillbakablickar som kommer att bli beslutet. Men det kommer ju att finnas goda möjligheter efter valet att ändra på den saken.
Det går väldigt bra för svensk ekonomi på väldigt många punkter just nu. Först och främst är det i oerhört stor utsträckning ett utslag av den väldigt starka internationella högkonjunktur som inte ens den sittande regeringen lyckas få att blåsa förbi Sverige utan givetvis har stort avtryck även på svensk ekonomi. Det går också bra för många svenska företag därför att det genomfördes väldigt många ekonomiska reformer under slutet av 80-talet och under 90-talet som i dag kan växlas in i väldigt bra resultat. Och det går bra för svensk ekonomi därför att vi har många stora svenska företag som är väldigt framgångsrika tack vare ett bra företagsklimat och innovationer som gjordes vid tidigare tidpunkter.
Frågan är då om det är vår uppgift i dag att bara sjunga med änglarna och säga: Titta hur bra det går! Titta hur bra statistiken visar just nu! Nej, det är det inte. Det är givetvis inte vår uppgift som oppositionspolitiker, men det är över huvud taget inte vår uppgift som politiker att bara titta på hur kurvorna svänger just nu.
Det finns många kurvor som just nu pekar uppåt. Flera anställningar kommer till, fler företag startas, investeringarna ökar och så vidare, men från vilken nivå och med vilken lutning?
Är det rimligt att tänka sig att konjunkturen, som förmodligen nu står på sin absoluta topp, kommer att vara tillräcklig för att återhämta allt det som vi skulle behöva? På alla punkter är svaret nej.
Det spelar ingen roll att jobben nu kommer lite snabbare än tidigare. När den officiella arbetslöshetsstatistiken kommer visar det sig förmodligen att det är statistiskt säkerställt att arbetslösheten sjunker. Det var det inte förra månaden. Men sjunker den tillräckligt mycket? Ökar företagandet tillräckligt mycket?
Företagandet ökar, men det ökar inte lika mycket som befolkningen ökar. Den andel av befolkningen som driver företag är mindre. Ökar de nya jobben lika mycket som befolkningen ökar eller kommer det att fortsätta att vara så att den andel av befolkningen som jobbar fortsätter att minska?
Det är inte tillräckligt starkt och det är inte tillräckligt uthålligt. Det beror just på att vi inte kan hänga konjunkturen i kjolarna som småbarn. Vi måste ta itu med fortsatta ekonomiska reformer för att rusta Sverige bättre.
Det finns också ett antal punkter där kurvorna inte pekar åt rätt håll över huvud taget. Det gäller löneskillnaderna mellan kvinnor och män, skolresultaten och utslagningen i gymnasieskolan. Det är några exempel som är väldigt avgörande.
Den stora sjukfrånvaron minskar visserligen, men från vilken nivå? Om man har kört ett system så komplett i botten är det inte konstigt om man lyckas få siffrorna att förbättras. De är fortfarande på alldeles fel nivå.
Om vi kan ta itu med de stora problemområden vi har - företagandet, skolresultaten, utslagningen i skolan, jämställdheten och integrationen - och komma till en bättre utveckling har vi i vår hand mycket av nyckeln till att klara de riktigt stora utmaningar som fortfarande ligger framför oss som det ökande konkurrenstrycket med globaliseringen och den kraftiga förändringen i åldersstrukturen som innebär att många fler kommer att vara pensionärer och många färre i yrkesverksam ålder. Om vi kan ta itu med dagens stora problem kommer vi att ha nyckeln till att klara framtiden.
Den borgerliga alliansen - Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern - har tillsammans lagt fram förslag på en rad av de här områdena. Mikael Odenberg påpekade att vi är överens om att vi fyra vill regera tillsammans. Det är en avgörande skillnad mot motståndarlaget som inte ens är överens om vilka som ska regera. Just nu är man överens om att sossarna får regera under innevarande period och att Vänstern och Miljöpartiet stöder dem från riksdagen. Men man är inte överens om att det är så det ska fortsätta. Det finns inte ens två laguppställningar som är överens med varandra. Det är den första kraftfulla skillnaden. Tänk hur det skulle vara i fotbolls-VM om de inte kunde vara överens om vilka som ska vara på planen.
Vi är också överens om väldigt många förslag som riktar in sig på just det som är Sveriges stora utmaningar i dag, nämligen att få fler i jobb och att få fler människor att vilja starta och driva företag och att vilja expandera.
Det är bara genom att enskilda personer som du och jag självmant fattar beslutet att ta in ytterligare en person i firman som vi får fler jobb. Det finns inget annat sätt. Vi kan aldrig dirigera fram det med politiskt styrda branschprogram eller andra satsningar och bidrag. Det finns ingen möjlighet. Det är inte så det går till. Det är bara genom att andra människor än vi fattar besluten som vi får fler skattebetalare som kan vara med och betala in skatter så att vi kan betala för fler offentligt finansierade anställda. Jag har sagt hundra, kanske tusen, gånger under den här mandatperioden att man inte kan betala sjuksköterskelöner genom skatt på sjuksköterskor. Det är bara genom skatt på industriarbetare, handelsanställda och andra privat anställda som man kan betala fler sjuksköterskor. Därför är det tal vi nu hör om en rödgrön skatteväxling ett skämt. Det är en förlängning av det som kallades för den rödgröna röran. Det är en rödgrön tankeröra som är helt sanslös.
Vi har gemensamma förslag om hur fler människor ska komma ut i jobb och hur fler människor ska vilja driva företag och anställa människor i dem och bli skattebetalare. Vi har förslag som handlar om hur man ska få en bättre skola. Vi har förslag som handlar om hur man ska förbättra integrationen så att vi kan sätta stopp för den fruktansvärt tråkiga segregationsprocess som nu pågår.
Vi kan se att man långt inne i det röda lägret börjar hålla med oss om analysen att ett av Sveriges riktigt stora problem är försämringen av skolans kvalitet och den stora utslagning som sker i skolan.
LO har tidigare kommit på banan och sagt ifrån att vi inte kan fortsätta att satsa på en utbyggnad av högskolan som innebär en kvalitetsförsämring som gör att folk inte får kvalitet i sin högre utbildning. LO har påpekat att man måste få en bättre gymnasieutbildning och att vi måste få stopp på utslagningen i gymnasieskolan.
Senast i förrgår stod det i ett pressmeddelande från Ams, som ju annars är en av Socialdemokraternas främsta propagandamaskiner, att ungdomsarbetslösheten till dels drabbar just dem som slås ut från gymnasieskolan extra hårt och att arbetsmarknadspolitiken aldrig kan kompensera för utslagningen i gymnasieskolan.
I Socialdemokraternas Sverige 2006 håller vi på att få tillbaka klassamhället på punkt efter punkt. Lika oförblommerat som man avskaffar arvskatten säger man att utslagningen i gymnasieskolan inte är ett problem. Man vägrar att komma med förslag eller diskutera att göra något åt detta.
I Socialdemokraternas Sverige 2006 lönar det sig inte alltid att arbeta. Däremot lönar det sig verkligen att välja rätt föräldrar. Det tycker jag är ett av de viktigaste skälen till att byta regering. Det ska löna sig att arbeta. Det ska löna sig att spara. Det ska löna sig att ta risker. Men det ska inte löna sig att välja rätt föräldrar. Därför behöver vi lägga om skolpolitiken. Vi behöver få en skattepolitik som gör att det lönar sig bättre att arbeta, inte bara att ha föräldrar som har lyckats arbeta ihop pengar som man kan ärva. Vi behöver en ny ordning som innebär att kvinnolönerna kommer upp genom att kvinnor får komma till sin rätt och får starta och driva företag i de sektorer där väldigt många kvinnor är verksamma. Vi behöver en ordning som innebär att segregationen bekämpas och att alla barn kan få verkligt bra chanser.
Fru talman! Jag vill i likhet med föregående talare passa på att lägga en minut på att tacka de kamrater i utskottet som slutar. Från talarstolen kan det låta som om vi har väldigt stora meningsskiljaktigheter. Det har vi ofta om de politiska slutsatserna, men när vi står här passar vi ju på att lyfta fram skillnaderna. Väldigt många av de förslag som vi kommer fram med från utskottet är vi faktiskt överens om, men det gör inte så stort avtryck i protokollet.
Jag vill tacka Yvonne som har varit min enda kvinnliga kollega som har varit talesman för ett parti. I vissa partier är det tyvärr mycket svårare för kvinnor att komma fram. Jag vill också tacka er andra som slutar. Ett särskilt tack vill jag rikta till utskottets ordförande Arne Kjörnsberg som har lett vårt arbete på ett mycket förtjänstfullt och trevligt sätt. Vi har alla fått komma till vår rätt i utskottets arbete, även om vi inte alltid har tyckt likadant. Jag hoppas att Arne får en trevlig tillvaro som pensionär. Jag förutsätter att det faktum att du drar dig tillbaka från heltidsuppdraget som riksdagsledamot inte betyder att du drar dig tillbaka från politiken. Jag ser fram emot att vi möts på något torgmöte eller i någon insändarduell eller i något annat sammanhang framöver.
Jag yrkar i likhet med Mikael Odenberg bifall till reservationen.
I detta anförande instämde Gunnar Andrén, Hans Backman, Gunnar Nordmark, Christer Nylander och Sverker Thorén (alla fp).