Herr talman! Jag begärde replik när Yvonne Ruwaida påstod att vi inte har några visioner än att avbryta den gröna skatteväxlingen. Nu var det kanske obehövligt eftersom Karin Pilsäter ändå har informerat Yvonne Ruwaida om att det inte stannar vid det utan att alliansen har enats om ett tydligt brett program om energipolitiken under den kommande mandatperioden. Det handlar då om många fler saker än att bara slå fast att vi inte ska fortsätta med den kapitalförstöring som det innebär att fatta politiska beslut om att stänga fullt fungerande kärnkraftverk. Det innebär också att det beslut om elcertifikatssystemet som riksdagen kommer att fatta klockan 16 i dag kommer att ligga fast under en ny regering. Utöver den prioritering av klimatfrågan som Karin Pilsäter lyfte fram innehåller det också resonemang om hur vi ska kunna minska oljeberoendet inom transportsektorn och få in mer av förnybara bränslen.
Man blir lite bekymrad över att det gemensamma valmanifestet från vänsterkartellen, som ju Yvonne Ruwaida också så gärna skulle vilja ha, inte kommer till stånd, för det innebär lite grann att väljarna köper grisen i säcken. De vet ju inte riktigt vad det är de får om de röstar på Miljöpartiet eller på Socialdemokraterna. Man kan ju tänka sig att med Peter Eriksson som finansminister i en socialdemokratisk ministär kanske det blir 13 miljarder i fortsatt ökad börda på hushållen i form av fortsatt grön skatteväxling. Eller är det så att det blir mer? Kommer Miljöpartiet att nöja sig med de 13 miljarder som återstår från den gamla uppgörelsen eller kommer ni att kräva ytterligare? Och hur ser ni på den potentiella möjligheten att Lars Ohly blir finansminister i stället eller på annat sätt får igenom sitt förhandlingskrav i koalitionsförhandlingarna med Socialdemokraterna så att vi får den rödgröna skatteväxlingen, det vill säga inga sänkningar utan bara skattehöjningar på energi?
Det kunde vara bra om Yvonne Ruwaida på något sätt kunde antyda vad väljarna har att vänta sig.